En dag som Barcelona  inte glömmer

ANNONS
|

Sjuksköterskeläraren Cori Garcia plockar fram en ljuslykta ur sin svarta läderväska. Den är mönstrad med silverstjärnor. Hon böjer sig ner och placerar den på minnesplatsen för de 14 människor som dog och de över 100 som skadades i terrordådet den 17 augusti på Las Ramblas. En månad senare är blomsterhavet betydligt mindre jämfört med direkt efter attacken men där finns fortfarande flera lyktor, nallebjörnar, röda rosor och handskrivna hälsningar.

Cori Garcia reser sig upp och står tyst en stund med blicken fäst på det brinnande ljuset.

– Jag tänder ett ljus för freden. Världen behöver det just nu, säger hon och tårarna rinner nedför hennes kinder. Jag blir fortfarande väldigt emotionell när jag tänker på det. Jag har svårt att prata om det.

ANNONS

Hon bor alldeles i närheten och passerar ofta här. För henne är Las Ramblas en symbol för frihet och en världsboulevard för alla männi­skor.

– Visst har livet gått återgått till det normala, säger Cori och syftar på strömmen av främst turister som passerar henne.

–Men folket som bor här kommer aldrig att glömma det. Jag kan inte förstå hur man kan döda oskyldiga människor.

LÄS ÄVEN:Vittnen: "Körde in i en stor folkmassa" En grupp på runt 30 kinesiska turister stannar till vid minnesplatsen och guiden Zhongchen Feng uppmanar dem att vara uppmärksamma. Om de ser något konstigt så ska de springa in i en affär. Efter attacken leder han sina grupper vid sidan av och inte mitt på Las Ramblas. Men just den här dagen låter han turisterna ta den vanliga rutten på gågatan som är fylld av bland andra souvenir- och blomsterförsäljare. – Jag ser så många poliser i området så jag tror det är säkert, säger Zhongchen Feng. Det har varit ett par oroliga klienter som har frågat honom hur säkert det är att åka till Barcelona, men ingen har avbokat. – Terroristerna vill att vi ska bli rädda. Men det ska vi inte bli, vi ska fortsätta våra liv. Renhållningsarbetaren Miguel Martin har inte låtit sig skrämmas, varken vid tidpunkten för skåpbilsattacken eller efteråt.

Han var i tjänst den augustidagen och sopade undan skräp på asfalten utanför det populära Café Zurich på Plaça de Catalunya när en vit skåpbil av märket Fiat dök upp strax före klockan 17. Fordonet passerade på vägen intill honom, gjorde en tvärsväng och körde upp på Las Ramblas.

– Alla började springa i motsats riktning, men jag sprang efter skåpbilen. Det var en ren instinkt. Jag vet inte vad jag tänkte att jag skulle göra om jag fick stopp på honom. Men jag hade ju min sopkvast i handen så jag bara sprang efter honom, säger Miguel Martin.

Folk kördes på och flög upp i luften, beskriver han. Fordonet försvann iväg sicksackande längs med boulevarden och han gav upp jakten och fokuserade i stället på att hjälpa alla skadade människor som låg på gatan. Han såg hur en man felaktigt försökte göra första hjälpen på en ung kvinna som han uppskattar var i 30-årsåldern. Själv är han med i civilförsvaret där sådana utbildningar ingår och tog över upplivningsförsöken. Kvinnan vaknade till liv och han kunde pusta ut och hjälpa andra skadade.

ANNONS

När väl sjukvårdspersonal var på plats förstod Miguel Martin att han inte längre behövdes på samma sätt. Han hämtade i stället parasoller från det närliggande Café Zurich för att skydda de skadade människorna på gatan från augustihettan. Hans chef dök senare upp för att samla honom och kollegorna på kontoret, där de fick stöd.

LÄS ÄVEN:Dåden i Katalonien – detta har hänt Redan dagen efter var Miguel Martin tillbaka på samma skift. – Det var jag som bad om det. Jag ville inte att mina kollegor skulle behöva jobba här. De var skärrade och väldigt påverkade. Hur kändes det för dig? – Det var okej. Men jag var lite orolig eftersom de ännu inte hade gripit den andra gärningsmannen. Jag var också lite rädd för att tömma soptunnor eftersom jag tänkte att det kanske fanns en bomb där. Varje dag under en hel vecka efter attacken höll han en tyst minut för offren. Han tänkte bland annat på kvinnan som han räddade. Kanske förlorade hon en släkting den dagen, men hon överlevde åtminstone. Händelsen påverkar honom mindre i dag, säger han. Men det har ändrat honom som människa. – Det tog glädjen ifrån mig. Jag är en väldigt öppen person som pratar mycket. Det är så mina vänner beskriver mig. Men nu pratar jag mindre och är mer reserverad. Silvia Espinosa Antunez tänder en cigarett och lutar sig mot kiosken. Hon tar en paus tills nästa kund som vill köpa en lott dyker upp. Knappt tio meter därifrån syns konstnärens Joan Mirós mosaik på marken. Det var där som den vita skåpbilen plötsligt la av och gärningsmannen flydde till fots mot den intilliggande och välkända matmarknaden La Boqueria. Föraren hade då hunnit köra drygt 500 meter längs med boulevarden och skadat och dödat människor och cyklister i sin framfart. Silvia Espinosa Antunez säger att minnesbilderna från den dagen förföljer henne fortfarande. Kvinnan som låg på gatan med stirrande ögon utan att blinka. En pojke, som hon tror var i hennes elvaårige sons ålder, vars hela ansikte var blodigt. I början tog hon lugnande naturmedicin för att minska ångesten. Stressen gjorde att hon fick huvudvärk och ont i käkarna. Nu är det mycket bättre, säger hon. När bilderna dyker upp försöker hon distrahera sig genom att röka eller läsa något. Numera är mer uppmärksam runtomkring sig och blir extra försiktig om hon ser en skåpbil. – Jag tänker på händelsen som att det var en film, att det inte har hänt på riktigt. Annars skulle jag inte kunna hit och jobba igen. Och hon som ensamstående mamma kan inte riskera att förlora sitt vikariat. Hon vill också visa för terroristerna att hon inte är rädd. – Det är väldigt smärtsamt allt som har hänt. Vi måste samtidigt vara starka och fortsätta våra liv. Men den 17 augusti är en dag som vi aldrig kommer att glömma. Intill lottokiosken ligger en blomsteraffär som är nedsläckt och låst. Ägaren mår psykiskt dåligt efter attacken och har inte orkat komma tillbaka sedan dess, berättar grannförsäljaren Saray Gomez som säljer gröna krukväxter och blomsterarrangemang. Klockan har passerat åtta på kvällen och det börjar skymma. Det är dags att börja packa ihop. Saray Gomez bär in en plastlåda med hibiskusplantor och arbetspasset för henne och många andra på Las Ramblas är över för den här dagen. minnen. En månad efter terrorattacken på Las Ramblas i Barcelona finns det fortfarande blommor, lappar och ljus som påminner om vad som hänt. Även om livet går på som vanligt.

Fakta: Terrordåden i Barcelona och Cambrils

Den 17 augusti plöjde en vit skåpbil rakt igenom folkmassorna på Las Ramblas, en välbesökt gågata i centrala Barcelona. Totalt dog 14 personer och över hundra skadades. Offren kom från över trettio länder. Föraren, som senare skulle visa sig vara 22-årige Younes Abouyaaqoub, flydde till fots och mördade ytterligare en man när han kapade en bil. Han var på flykt i fyra dagar innan han hittades och sköts till döds av polisen.

Åtta timmar efter skåpbilsattacken körde en svart Audi på människor i Cambrils, en kuststad tio mil söder om Barcelona. En kvinna dog. De fem gärningsmännen sköts till döds av polisen.

Tolv personer misstänks för inblandning i attackerna. Fyra har ställts inför rätta, resten har skjutits till döds av polis eller dödats i en explosion i ett hus i Alcanar, söder om Barcelona. Polisen misstänker att huset användes till att tillverka bomber i.

Terrorgruppen IS har påstått sig ligga bakom dåden via propagandakanalen Amaq.

ANNONS