Det glömda landet: Här dör ett barn medan du läser

Katastrofen i Jemen har kallats för kriget du inte visste att du glömt. Det var innan koleran. Nu kämpar Läkare utan gränser för att rädda dem som insjuknat i epidemin. – Det är så frenetisk aktivitet att man inte hinner stanna upp och tänka. Men gör man det, är det klart att det känns tungt, säger fältarbetaren Hanna Broberg.

ANNONS
|

Om du läser den här artikeln till slut hinner ett barn dö i Jemen under samma tid. Flera års krig har slagitlandets redan bristfälliga infrastruktur i spillror och lämnat efter sig tusen och åter tusen döda civila. De två senaste månaderna har dessutom kolera spridit sig som en löpeld. Hittills har epidemin skördat 1 560 liv, enligt färsk statistikfrån Världshälsoorganisationen (WHO).

I byn Abs befinner sig just nu fältarbetaren Hanna Broberg som arbetar för Läkare utan gränser. Hon har tidigare varit på uppdrag i Sri Lanka, Papua Nya Guinea och Kongo Kinshasa. Till Abs i Jemen kom hon för snart en månad sedan.

ANNONS

– Koleracentret i Abs är det som har tagit emot flest patienter av alla våra projekt. Mitt första intryck var att det var kaotiskt. Vi jobbade långa dagar, framför allt våra lokala kollegor men även de internationella, säger hon.

Fårextra patienter

De lokala myndigheternas egna center räcker inte till. Därför skickas även misstänka kolerafall till centren som Läkare utan gränser driver. De första veckorna tog Hanna Broberg och hennes kollegor emot 500 patienter om dagen.

– De senaste dagarna har vi tagit emot 200 patienter om dagen, vilket är en enorm minskning, säger hon.

Det skulle kunna vara ett tecken på att epidemin är på väg att avta – om det inte vore för att kolerafallen samtidigt ökar på andra håll i landet.

Fokuserar på det praktiska

De långa dagarna och det ständiga inflödet av nya patienter innebär attHanna Broberg sällan har möjlighet att stanna upp för att reflektera. Hon ansvarar för administrativa uppgifter som att få tag på kontanter för att betala leverantörer och att få tag på personal. Någon uppgivenhet har hon ännu inte känt av under arbetet i Jemen.

– När man jobbar är det ju så tydligt att vi gör skillnad. Dessutom är det så frenetisk aktivitet att man inte hinner stanna upp och tänka på den stora bilden. Gör man det, är det klart att det känns väldigt tungt. 260 000 smittade, ett krig som raserat sjukvårdssystemet, bristen på vatten och sanitet, människors hunger. Jag ser människor som är otroligt avmagrade. Stannar man upp och tar in det är det en otrolig situation. Men när man är här, måste man fokusera, säger hon.

ANNONS

Kriget öppnade för epidemin

Den 26 mars 2015 inledde Saudiarabien flyganfall mot Jemen för att tvinga tillbaka Huthirebeller som tagit kontroll över huvudstaden Sanaa. Den 10 mars 2015 – alltså två veckor innan – meddelade dåvarande statsminister Stefan Löfven att man slutar sälja vapen till Saudiarabien. Men under hela 2 000-talet har Saudiarabien varit en av Sveriges största kunder inom vapenindustrin. Om det är svenska vapen eller vapen från andra länder som Saudiarabien använti det jemenitiska krigetär oklart.

Saudiarabiens flyganfall blev upptakten till den humanitära katastrof som nu möjliggör för kolera och andra sjukdomar att sprida sig. Eftersom striderna fortfarande pågår i landet, har många sjuka svårt att ta sig till koleracentren.

– Kolera är inte svår att bota, bara man hinner till sjukhus i tid. Här på koleracentret märker vi inte av kriget själva, men frontlinjen ligger egentligen mindre än en timme härifrån, säger Hanna Broberg.

Även om FN, WHO, EU och andra samarbetsorgan arrangerat kongresser, hållit möten och producerat rapporter, fortsätter kriget med oförminskad styrka. Koleran har nu spridit sig till alla landets regioner.

Fastnar på näthinnan

Trots stressen och den frenetiska aktiviteten, finns det människor som dröjer sig kvar iHanna Brobergs tankar, vare sig hon vill eller inte.

– Jag vet en pojke, han var så fruktansvärt mager när jag såg honom. Det var som att man såg allt i en och samma kropp: kriget, koleran, matbristen. Han kom hit och fick dropp, men hur det gick för honom vet jag inte, säger hon.

ANNONS

Här tar artikeln slut. Och ännu ett barn har dött.

ANNONS