Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

"Mike Brown var ett uppvaknande"Demonstranten Mama Cat, 54,

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Den svarta rörelsen växer

På bara ett par år har Black Lives Matter blåst liv i frågan om svartas rättigheter i USA. Nu vill aktivisterna ta nästa steg, in på den politiska arenan. – Vi behöver ha folk som representerar oss i högre positioner, säger Bruce Franks, som själv kandiderar till delstatsvalet i Missouri.

– Vem ska bygga muren? Den kommer att kosta miljontals dollar!– Inget hat! Inget hat! Inget hat!

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är en solig och lite kylig fredag utanför St. Louis operahus i den amerikanska delstaten Missouri. Kön till presidentkandidat Donald Trumps rally sniglar sig flera hundra meter lång och motdemonstranterna har placerat sig strategiskt på bägge sidor om ingången. Vi är alla immigranter står det på en skylt, Muslimer är våra vänner på en annan. Trump vill bygga en mur på gränsen till Mexiko och deportera elva miljoner illegala immigranter från USA. Hans populistiska retorik får mothugg här, med hetsiga meningsutbyten till följd. Flera av dissidenterna bär svart-vita Black Lives Matter t-shirtar för att markera sitt motstånd mot landets strukturella rasism. Organisationen, som startades efter dödsskjutningen av 17-årige svarte tonåringen Trayvon Martin i Florida i juli 2013, har vuxit sig stark nog för alla presidentkandidater med självbevarelsedrift att skaffa ett åtgärdspaket mot polisbrutalitet.

Det var den queerfeministiska Alicia Garza, facklig organisatör i Oakland, som tände gnistan till BLM när grannskapsvolontären George Zimmerman blev frikänd efter skjutningen av 17-årige obeväpnade Martin. I ett öppet kärleksbrev till svarta personer på Facebook skrev Garza upprört att en del av Amerika säkert firar domen och att hon var fortsatt förvånad över hur liten betydelse svarta liv har. Hon avslutade med svarta folk. Jag älskar er. Jag älskar oss. Våra liv har betydelse. Väninnan Patrisse Cullors var snabb med att svara #BlackLivesMatter och så var hashtagen född. En tredje väninna i Brooklyn, Opal Tometi, skapade organisationens sociala media-plattform.

Men det var inte förrän ett år senare som Black Lives Matter fick spridning. Då sköts 18-årige Michael Brown ihjäl, den 9 augusti 2014, av en vit polis just här i St. Louis-stadsdelen Ferguson, som är så nära man kan komma en amerikansk motsvarighet till miljonprogrammet, med tvåvåningars brun-beiga lägenhetshus med arbetslösheten sipprandes ur fönstergliporna.

– Mike Brown var ett uppvaknande, nickar demonstranten Mama Cat, 54, vid Trump-rallyt, och fortsätter:

– När man har vaknat är det dags att gå till verket.

Ferguson ledde till en våg av protester som gav BLM-rörelsen spridning. Aktivister runtom i landet organiserade så kallade frihetsfärder, i vilka över 500 personer samåkte från orter så långt bort som New York och Los Angeles för att demonstrera mot polisbrutaliteten mot svarta. Bara sedan januari i år har 40 procent av alla obeväpnade män som skjutits ihjäl av polisen varit svarta, trots att de endast utgör sex procent av befolkningen. Efter Michael Browns död följde en ström av fler dödsfall kopplade till polisen, bland andra dödsskjutningen av 12-årige Tamir Rice som hade en leksakspistol på en lekplats, av Sandra Bland som arresterades för en lätt trafikförseelse och hängde sig i en cell i Texas och av Freddie Gray som tillfogades ryggmärgsskador på väg till en polisstation i Baltimore. Upprördheten som dessa återkommande incidenter skapade fick BLM att svälla till dagens 30 filialer runtom i USA plus Toronto. Hittills har den decentraliserade rörelsen organiserat över tusen demonstrationer mot polisvåld och orättvis behandling av svarta och fått ett eko långt bortom landets gränser.

I San Diego menar biträdande professorn Terence Fitzgerald vid University of Southern California att BLM har lyckats mobilisera den yngre generationen afroamerikaner på ett vis som ingen annan gjort på länge.

– Det är många omständigheter som strålar samman på en gång; polisskjutningarna, demonstrationerna vid Missouri- och Yale-universitetet när skolledningen inte tog itu med den rasbaserade ojämnlikhet (i höstas, reds anm.), och bristen på likhet inför lagen nu när vi gör oss redo att välja nästa president säger Fitzgerald, som forskar om rasism.

Tillbaka vid Trump-rallyt har Mama Cat, som själv kallar sig för en actionist och volonterar i ett lokalt soppkök, sett många initiativ födas i kölvattnet av Ferguson-protesterna. Det kanske mest hoppingivande är att flera afroamerikaner nu har börjat äntra den politiska arenan och ställa upp i val.

En av dem är Bruce Franks, 31, en lokal rappare som aldrig varit i en demonstration före Mike Browns död. Efter att ha engagerat sig i Ferguson-protesterna kände dock Franks, som likt många andra växt upp i ett fattigt område och redan hunnit gå på över 120 begravningar av jämnåriga som fallit offer för gängvåld, att det var dags att göra något. Han började samarbeta med polisen och startade den icke-vinstdrivande organisationen 28 to Life som ordnar möten mellan poliser och svarta tonåringar där båda parter får möjlighet att lära känna varandra. På senaste träffen kom hela 200 ungdomar och sex poliser. Nu har Franks tagit nästa steg och börjat kandidera för Demokraterna i delstatsvalet i Missouri i augusti.

En annan redan etablerad politiker som fått inspiration till att fortsätta klättra är Maria Chappelle-Nadal. Den 41-åriga lokala delstatssenatorn som är full av värme och glöd, tillbringade flera månader i Ferguson efter Mike Browns död. Maria var besviken över att Missouris ombud i Representanthuset i Washington, William Lacy Clay Jr, inte engagerade sig mer i frågan kring polisvåld trots de massiva protesterna. – De kastade tårgas på oss i fyra dagar medan han var på semester, säger Maria, som är medlem i Black Lives Matter och dagen till ära bär en Che Guevara t-shirt.

Bristen på engagemang hos etablissemanget är anledningen till att hon själv nu kandiderar till parlamentet.

Ett av problemen i ekvationen mellan polisen och den afroamerikanska befolkningen är att svarta oftast är underrepresenterade i ordningsmakten. Dessutom bor poliserna som jobbar i svarta stadsdelar sällan i områdena de patrullerar, och saknar därmed band till invånarna. Men problemen i poliskåren går djupare än så, berättar sociologiprofessor Joe Feagin, 77, vid Texas A&M-Universitet, som har författat 60 böcker, däribland Racist America. USA är byggt på slaveri, påminner han. Om man räknar med segregationslagarna, som i praktiken avskaffades först 1969, så har svarta bara varit fria i 47 av landets totalt 409-åriga historia.

– Det är i den djupt rasistiska kontexten som polisen ofta ägnar sig åt brutalitet av bruna och svarta personer. Många poliskårer föddes som slavpatruller för att hålla slavarna i schack, berättar Feagin.

Idag ser han en återkomst av rasismen i USA, med en ökning av hatbrotten sedan Barack Obama blev president. På Trump-rallyt får han medhåll av Brandon Owens, 33, som menar att Black Lives Matter har lett till en vit motreaktion.

– Många fler är öppet rasistiska idag. Det är vad som händer när svarta börjar organisera sig – det leder direkt till motstånd, säger han, ackompanjerad av skriken från Trumps sympatisörer.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.