Tillvaron på Bab al-Salamgatan i den syriska huvudstaden var behaglig innan kriget kom. 29-åriga Noor Dali arbetade på bank tillsammans med jämngamla maken Mohannad Malili. Hemma passade farmor barnen. Utanför fönstret fanns både trädgård och bilar. Nu finns där ingenting.
Framför sig har Mohannad Malili en mapp där han samlat familjens liv. Femåriga Inas omdömen från förskolan "Smart kids" samsas med betyg, asylpapper och annan byråkrati som skvallrar om familjens långa resa från Damaskus. På sidan av magen bär han dessutom en ständig påminnelse om livet de lämnat bakom sig, i form av ett stort ärr. En dag när han befann sig i Homs hörde han ett visslande ljud närma sig ovanifrån. Efter explosionen blev allt svart.
Efter sjukhusvistelsen beslutade sig familjen för att det fick räcka. De tog sig till Jordanien, men svårigheterna att jobba legalt fick dem att fortsätta vidare. För platserna i den överlastade gummibåten som tog dem från Turkiet till Grekland krävde människosmugglarna 1 200 dollar per biljett. Stunden innan familjen klev ombord beskriver Noor Dali som en av de värsta i hennes liv.
Hela resan höll hon Inas, treåriga Lilas och Lamis, tio månader, tätt intill.
På tågbiljetterna står det Budapest. Men familjen har egentligen ingen aning om var de är på väg. De vill bara komma så långt bort från kriget som möjligt. Men ju längre norrut tåget kommer, desto mer växer oron över vad som ska hända vid gränsen - den som Ungern klätt in i taggtrådsvirvlar för att tydligt signalera att alla inte är välkomna.
I Norge väntar en syster. Kanske lyckas familjen ta sig dit. Sverige är ett annat alternativ. Huvudsaken är att de inte dödar barn, konstaterar hennes man.
Lilas sover sig genom resan, med huvudet i pappas knä. Hennes silverglittriga ballerinaskor når inte ens halvvägs till golvet. Det är skor som är gjorda för att gå på kalas. Inte som häromdagen, när familjen tvingades vandra i sex timmar från den makedonska gränsen för att komma till ett flyktingläger i södra Serbien.
Hon och maken hoppas kunna bygga upp ett nytt liv, där barnen går i skola och de själva kan vidareutbilda sig inom ekonomi. Noor Dali, bland de tio bästa i sin årskull på universitetet, har siktet inställt på en masterexamen. Men långt inne i bröstet lever fortfarande en annan dröm.
Allt fler migranter och flyktingar från fattiga och krigshärjade länder i Mellanöstern och Afrika försöker att ta sig till Europa via den så kallade västra Balkan-rutten. Tidigare var vägen över Medelhavet, från Libyen och till Italien, mer populär.
Vägen från Turkiet till Grekland kan vara kort, men också mycket farlig för den som färdas över vattnet i små gummibåtar. Majoriteten är på flykt från länder som Syrien, Afghanistan och Irak.
Några stannar kvar i Grekland, men de flesta fortsätter landvägen norrut genom Makedonien och Serbien för att sedan försöka ta sig in i EU och Schengen via Ungern. Många har siktet inställt på länder som Tyskland, Sverige och Nederländerna.
Fler än 2 600 människor har drunknat i sina försök att korsa Medelhavet bara i år. Men att ta västra Balkan-rutten är också förenat med fara. Amnesty International har upprepade gånger varnat för att flyktingar och migranter utsätts för "våldsamma övergrepp och utpressning" från myndigheter och kriminella gäng.
Källa: The New York Times, The Guardian, IOM