Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Treåriga Lilas har somnat i pappa Mohannad Malilis knä, ombord på ett tåg från Serbiens huvudstad Belgrad. Det varma sommarvädret har bidragit till att göra flykten från Syrien jobbigare, i tågkupén är luften tung att andas.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

De flyr för barnens skull

Noor Dali hade aldrig kunnat föreställa sig att det var så här det skulle bli. Dödsångesten på Damaskus gator. Oron över den farliga resan genom Europa. -Det är en enda lång mardröm, men vi måste hitta ett bättre alternativ för våra barn, säger hon.

Tillvaron på Bab al-Salamgatan i den syriska huvudstaden var behaglig innan kriget kom. 29-åriga Noor Dali arbetade på bank tillsammans med jämngamla maken Mohannad Malili. Hemma passade farmor barnen. Utanför fönstret fanns både trädgård och bilar. Nu finns där ingenting.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

-Varje morgon vaknade vi av explosioner, samma sak när vi försökte sova. En dag kom en bomb och nu är allting borta. Som tur är hade vi redan hunnit lämna landet då, säger Noor Dali till TT:s utsända ombord på ett tåg som just lämnat Belgrad.

Framför sig har Mohannad Malili en mapp där han samlat familjens liv. Femåriga Inas omdömen från förskolan "Smart kids" samsas med betyg, asylpapper och annan byråkrati som skvallrar om familjens långa resa från Damaskus. På sidan av magen bär han dessutom en ständig påminnelse om livet de lämnat bakom sig, i form av ett stort ärr. En dag när han befann sig i Homs hörde han ett visslande ljud närma sig ovanifrån. Efter explosionen blev allt svart.

-När jag vaknade upp trodde jag att jag var död. Alla ljud var så höga, men samtidigt var rösterna så långt borta.

Reste över havet

Efter sjukhusvistelsen beslutade sig familjen för att det fick räcka. De tog sig till Jordanien, men svårigheterna att jobba legalt fick dem att fortsätta vidare. För platserna i den överlastade gummibåten som tog dem från Turkiet till Grekland krävde människosmugglarna 1 200 dollar per biljett. Stunden innan familjen klev ombord beskriver Noor Dali som en av de värsta i hennes liv.

Hela resan höll hon Inas, treåriga Lilas och Lamis, tio månader, tätt intill.

-Vi var så rädda. Men vi hade inget val. Det hade varit ännu farligare att stanna i Damaskus, där är alla som går på gatorna är rädda för att dö.

"Europa betyder fred"

På tågbiljetterna står det Budapest. Men familjen har egentligen ingen aning om var de är på väg. De vill bara komma så långt bort från kriget som möjligt. Men ju längre norrut tåget kommer, desto mer växer oron över vad som ska hända vid gränsen - den som Ungern klätt in i taggtrådsvirvlar för att tydligt signalera att alla inte är välkomna.

-Vi hoppas att de ska låta oss åka vidare. Vi letar efter något, en framtid för barnen. För oss betyder Europa fred. Det är det enda som spelar någon roll, säger Noor Dali.

I Norge väntar en syster. Kanske lyckas familjen ta sig dit. Sverige är ett annat alternativ. Huvudsaken är att de inte dödar barn, konstaterar hennes man.

-Men jag tror att ni har det lite väl för kallt för oss där?

Till fots i timmar

Lilas sover sig genom resan, med huvudet i pappas knä. Hennes silverglittriga ballerinaskor når inte ens halvvägs till golvet. Det är skor som är gjorda för att gå på kalas. Inte som häromdagen, när familjen tvingades vandra i sex timmar från den makedonska gränsen för att komma till ett flyktingläger i södra Serbien.

-Hon grät hela vägen. Det gjorde jag med, för hennes skull. Barnen är så trötta, förstår inte vad som händer. Jag hoppas att de kommer att glömma allt det här i framtiden, att det inte ska leda till problem, säger deras mamma.

Hon och maken hoppas kunna bygga upp ett nytt liv, där barnen går i skola och de själva kan vidareutbilda sig inom ekonomi. Noor Dali, bland de tio bästa i sin årskull på universitetet, har siktet inställt på en masterexamen. Men långt inne i bröstet lever fortfarande en annan dröm.

-Ingen vill lämna sitt land frivilligt. När kriget är över kommer vi att återvända hem direkt. Det finns ingen plats i världen som är som hemma.