Dagbok om Zimbabwes väg tillbaka

ANNONS
|

Esther (inte hennes rätta namn) skriver att många troligen inte väntat sig att samlingsregeringen ens skulle hålla så länge. Själv ger hon sitt eget betyg: regeringen får fyra poäng av tio möjliga med kommentaren "Och då är jag väldigt snäll".

"Sjukhusen fungerar ännu inte - de har inte medicin. Våra skolor fungerar inte som de ska. Många lärare går fortfarande inte till sina jobb eftersom ingen vill arbeta för 100 dollar i månaden". Själv behöver Esther 200 dollar bara för mat och busstransport varje månad.

"Det som är bra är att vi känner oss mer fria. Förr var det poliser i full kravallutrustning i varje gathörna. Men sedan samlingsregeringen tog över har de försvunnit."

ANNONS

Hon är inte lika rädd för polisen längre och hon tycker att det är enklare att vara sig själv.

Men Esther är besviken över att de politiska fångarna inte släppts trots att oppositionspartiet MDC (under Tsvangirai och nu i samlingsregeringen) sagt att de skulle arbeta för att få dem fria. Någon eller några har släppts, men de flesta sitter kvar.

Hon har själv en släkting som suttit häktad två år utan rättegång.

Ekonomiskt har det blivit mycket sämre. "Nu kan man köpa allt, men eftersom man bara kan handla i USA-dollar har allt blivit dyrare."

Och Esther har fått gå ner i standard. Nu har hon inte råd att köpa kött längre.

"Gud, vad jag saknar stekt kyckling", skriver hon.

MDC vill få igång ekonomin. Esther vill att den stabiliseras, så att fria och rättvisa val kan hållas. Hon tror dock inte att det kan ske så länge Zanu-PF (president Mugabes parti) sitter i regeringen.

"Kanske är hundra dagar för kort tid för administrationen att förändra, kanske har de mer att visa upp om sex månader", avslutar Esther.

Zimbabwes koalitionsregering

ANNONS