Döda havet är världens saltaste sjö och ligger på jordens lägsta punkt, mer än 400 meter under havsytan. Området har väldig ekonomisk betydelse för både Israel och Jordanien som turistattraktion och för utvinning av mineraler. Också palestinierna har stora förhoppningar på Döda havet som inkomstkälla i sin framtida stat.
- Om vi inte gör något blir det bara en liten pöl kvar. Här var stranden tidigare, säger Clive Lipchin, forskningschef vid det israeliska Aravainstitutet för miljöstudier, och pekar på en knappt skönjbar linje i den sandiga jorden.
Två traktordragna vagnar går i skytteltrafik mellan kibbutz Ein Gedis badanläggning och det mineralrika, hälsobringande vattnet som lockar turister från hela världen. Längs Döda havets stränder syns flera badplatser som hamnat långt uppe på land. Lido vid sjöns nordspets var en populär restaurang och strand på 1940-talet, men i dag är bara ruiner kvar. Ein Gedis spa, som byggdes på 1960-talet, måste i dag jaga det snabbt undflyende vattnet. Anläggningens framtid är oviss.
Vattenytan i sjön sjunker drygt en meter om året. Den skiftande topografin ger effekten att upp till 30 meter om året torrläggs på vissa ställen.
- Uttorkningen beror till 80 procent på att vi och grannländerna tömmer Jordanfloden på vatten som annars skulle ha strömmat in i Döda havet. Resterande 20 procent beror på israeliska och jordanska industrier som skyndar på avdunstningen för att kunna utvinna mineraler, förklarar Lipchin.
- Alla länder i området har ett desperat behov av vatten. Alla byggde egna dammar och kanaler utan samordning. Det blev inget vatten kvar för ekosystemet. Först på senare år har de börjat samarbeta, säger han.
Farliga sjunkhål
Tidigare strömmade 1,3 miljarder kubikmeter sötvatten via Jordan in i Döda havet. I dag är tillflödet bara 200 miljoner kubikmeter, nästan uteslutande avloppsvatten och starkt salthaltigt vatten. Israel, Jordanien och Syrien leder bort så mycket vatten för sina behov att den bibliska floden i dag bara är en trögflytande liten bäck.
Samtidigt som tillflödet norrifrån har minskat radikalt, sjunker vattenytan i södra Döda havet genom intensiv avdunstning. Den södra delen avgränsas från norddelen genom en naturlig landbrygga.
Om naturen hade fått råda skulle den sydliga delen vara torrlagd utom under de år det finns så mycket vatten i norr att det flödar över söderut. Men stora fabriker leder i dag vatten från den redan sjunkande norra delen av sjön till syddelen. Där låter de vattnet dunsta och kan sedan till låga kostnader utvinna brom och andra mineraler. De är ledande exportindustrier i både Israel och Jordanien.
Sjöns uttorkning leder också till att marken bokstavligen rämnar under fötterna på lokalbefolkningen. Tusentals stora "sjunkhål" har uppstått där sjövattnet försvunnit. Clive Lipchin varnar oss för att gå för nära de flera meter djupa hålen; marken är porös och nya hål kan plötslig öppnas utan förvarning.
- Sjunkhålen är ett mycket stort problem. Man kan inte bygga något här längre. Hotell, vägar, odlingar, allt kan störta samman. Därför har allt utvecklingsarbete i regionen upphört. Det är vad som händer när människan försätter ekosystemet ur balans, säger Lipchin.
- Det visar att Döda havet inte bara är ett ekologiskt problem utan också ett ekonomiskt. Tidigare hade det planerats ytterligare 4 000 hotellrum här, men nu är det tvärstopp. Flera turistplatser har redan stängts, det var för farligt att vistas där, säger han.
Tvingar till samarbete
Nu när ekologernas larmrapporter blir allt gällare, börjar politikerna bli medvetna om situationen. Olika räddningsplaner diskuteras.
Det mest ambitiösa förslaget är en kanal mellan Röda havet och Döda havet som skulle generera energi på grund av fallhöjden och sötvatten genom avsaltning av havsvattnet - och som en biprodukt fylla på Döda havet, den här gången söderifrån. Världsbanken har anslagit pengar till en förstudie av projektet.
Den så kallade Röd-Död-kanalen beräknas kosta mer än 40 miljarder kronor och många ifrågasätter om den skulle bli lönsam. Miljöexperter hävdar dessutom att det kan vålla ännu större ekologiska skador om man plötsligt börjar leda in havsvatten till Döda havet.
Men om de ekonomiska och ekologiska argumenten för kanalbygget är svaga, är de politiska desto starkare. Förespråkarna ser det som ett fredsprojekt, ett sätt att uppmuntra israelisk-arabisk fred i allmänhet och att stärka samarbetet mellan Israel och Jordanien i synnerhet.
- Det ekologiskt riktiga vore att återställa vattenflödet i Jordanfloden. Men det är orealistiskt, det förutsätter att både Israel och Jordanien helt ändrar sin vattenpolitik. Kanalbygget kanske är genomförbart eftersom det har politiskt stöd, säger Lipchin.
- Jag är trots allt försiktigt optimistisk om Döda havets framtid. Vi ser de första tecknen på israeliskt-jordanskt-palestinskt samarbete. Vattenproblemen leder inte till konflikt, de för oss samman. De tvingar oss att samarbeta.
Lipchins institut arrangerar nästa vecka en internationell konferens om Döda havet med israeliska, jordanska och palestinska deltagare.
