Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: House of Commons

Brittiska parlamentet röstar nej till Mays brexitavtal

Parlamentet i Storbritannien säger nej till regeringens utträdelseavtal ur EU. Nu väntar ett ovisst läge där resultatet kan bli allt från nyval till ingen brexit alls. En misstroendeomröstning hålls redan på onsdagen.
– Det är tydligt att parlamentet inte stöder den här uppgörelsen, sa Theresa May efter resultatet.

Premiärminister Theresa May gjorde vad hon kunde för att mana till ett ja.

- Det här är den viktigaste omröstningen som någon av oss någonsin kommer att delta i under våra politiska karriärer, sade May i sitt avslutande inlägg i underhusets debatt.

- I kväll kan vi välja säkerhet före osäkerhet, enighet före splittring. Vi kan välja att uppfylla vårt löfte till det brittiska folket. Som parlamentsledamöter har vi en plikt, sade premiärministern.

Men det räckte inte. Röstsiffrorna blev ändå massiva 432 mot 202, en marginal på över 200 röster.

Både brexitanhängare och brexitmotståndare fanns på plats utanför det Brittiska parlamentet för att demonstrera. . Bild: Frank Augstein

"Skandalöst"

Utanför parlamentet i London var brexitanhängare och brexitmotståndare eniga i kritiken mot utträdelseavtalet.

- Vi röstade för att lämna 2016 och våra parlamentsledamöter försöker ignorera det. Det är skandalöst, sade Angie Stone, 71, till TT:s utsände.

Hon röstade på EU-fientliga Ukip i förra parlamentsvalet och viftade nu med en skylt med texten ”leave now”.

Den något yngre Lisa Stocks, 64, tycker lika illa om avtalet – fast av helt andra orsaker.

- Jag tror att det skulle vara extremt dåligt för landet att lämna. Det gör oss inåtvända, finansiellt är det jättedåligt, jag tror att det spär på högerextremism. Det finns så många dåliga sidor med brexit, sade Stocks.

Strid om nödlösning

Motståndet mot avtalet har främst gällt den så kallade nödlösningen om Nordirland – på brexitengelska kallad backstop.

Nödlösningen har arbetats fram för att hålla gränsen öppen mellan Nordirland och resten av Irland, även efter brexit, för att undvika att de gamla oroligheterna vaknar till liv igen.

Även om den bara ska tas till om inget annat alternativ kan hittas inom drygt 1,5 år så anser nordirländska unionistpartiet DUP och många andra brexitförespråkare att nödlösningen går för långt och riskerar att låsa fast Nordirland i EU-regler för en obegränsad tidsrymd.

Bild: Frank Augstein

Historisk förlust

Omröstningsresultatet gör Theresa May historisk. Aldrig tidigare har en brittisk regering förlorat så stort i en parlamentsomröstning. Det gamla ”rekordet" innehades av Labour-premiärministern Ramsay MacDonald vars regering i oktober 1924 förlorade en omröstning med 166 rösters marginal – 364 mot 198 – och därefter avgick.

Om också May nu kommer att avgå återstår att se. Läget är ovisst.

Oppositionsledaren Jeremy Corbyn kräver en misstroendeomröstning, som kan komma att hållas redan på onsdagen.

- Hon har förlorat det här husets och folkets förtroende, sade Corbyn.

LÄS MER: Brexit är ett självförvållat sår som inte läker

Nyval eller no deal?

Samtidigt väntas Theresa May snabbt bege sig till Bryssel för att höra vad EU tycker och tänker. Senast på måndag måste May berätta för parlamentet vad hon tänker göra nu.

Även om May ihärdigt lovat att Storbritannien ska lämna EU som planerat den 29 mars finns fortfarande en möjlighet att be om förlängd förhandlingstid.

Därtill finns allehanda utvägar – allt från nyval eller en ny folkomröstning om EU-medlemskapet till ett snabbt omförhandlat utträde på annat vis eller rent av ett helt avtalslöst utträde. Det sistnämnda ogillas dock skarpt av en majoritet av parlamentsledamöterna, som inte vill riskera de svåra ekonomiska konsekvenser som i så fall befaras.

Se den hetsiga debatten inför brexitomröstningen. Texten fortsätter nedanför filmen:

Britternas väg in och ut ur EU

1 januari 1973: Storbritannien – samt Danmark och Irland – blir medlemmar i dåvarande EG.

5 juni 1975: 67 procent av britterna röstar för att stanna kvar i EG i en folkomröstning.

23 januari 2013: Premiärminister David Cameron lovar att hålla en ny folkomröstning om fortsatt EU-medlemskap, sedan landet först försökt förhandla om sin relation till unionen.

23 juni 2016: 52 procent av britterna röstar för att lämna EU i en folkomröstning. Som följd av resultatet lämnar Cameron sitt jobb och ersätts av dåvarande inrikesministern Theresa May.

29 mars 2017: Premiärminister May meddelar formellt att Storbritannien åberopar Lissabonfördragets utträdesparagraf, artikel 50.

19 juni 2017: De första utträdesförhandlingarna mellan EU och Storbritannien inleds i Bryssel.

14 november 2018: Storbritanniens regering säger sig acceptera det utkast till utträdesavtal som tagits fram av förhandlarna.

15 januari 2019: Parlamentets underhus röstar om utträdesavtalet.

29 mars 2019: Storbritannien tänker formellt lämna EU, oavsett om utträdesavtalet godkänts eller inte.

30 mars 2019: Om ett godkänt avtal finns på plats inleds en övergångsperiod för att möjliggöra ett så smidigt utträde som möjligt. Samtidigt kan formella förhandlingar inledas om framtida relation och handelsavtal mellan EU och Storbritannien.

31 december 2020: Övergångsperioden löper ut, såvida inte förhandlingarna om framtida relation ännu inte är klara.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.