Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Brexit närmar sig – stor oro bland svenskar i London

Risk för att staden förlorar sin mångkulturella själ, att priserna höjs och att befolkningen splittras.
Det är oron inför brexit bland de Londonsvenskar som GP har träffat.
– Jag känner mig väldigt osäker inför framtiden, säger 48-åriga Ulrika Diallo.

Ulrika Diallo är en av omkring 60 000 svenskar som bor i London. I hela Storbritannien rör det sig om cirka 100 000 personer. När Storbritannien sommaren 2016 röstade för att lämna EU väckte det stor oro hos många av dem om de skulle få stanna i sitt nya hemland eller inte.

– Min första tanke var att ”nu är det slut på vår vistelse i England”, säger Ulrika Diallo när vi träffar henne på familjens restaurang Vegan Express i södra London.

Fast nu – över tre år senare – har den ängslan lagt sig. De som bor i landet söker uppehållstillstånd och processen bedöms av många som enkel.

– Jag twittrade nyligen ut att hittills har 18 400 svenskar ansökt, säger Åsa Höjer, pressansvarig på Sveriges ambassad i London.

För Åsa Höjer och hennes kollegor har brexit inneburit mer jobb.

– Det är ett ökat antal passansökningar och där ser vi ökat tryck på den konsulära avdelningen. Dessutom har hela den politiska avdelningen och jag fokus på brexit, säger hon.

Ambassaden har haft flera informationsträffar, ibland tillsammans med samarbetspartners som Svenska Handelskammaren, och de uppdaterar ständigt sin hemsida med senaste nytt.

Många frågor varje dag

Folk hör dagligen av sig till ambassaden med frågor. Det kan röra sig om svenskar som bor här och som har kört fast i sin uppehållstillståndsansökan eller britter som ska flytta till Sverige. De allra flesta funderingar just nu kommer från svenskar som planerar att flytta till Storbritannien.

– Vi kan berätta om de olika scenarierna som kan bli aktuella vid en brexit. Men beslutet om/när man väljer att flytta till Storbritannien får man ta själv, säger Åsa Höjer.

För Ulrika Diallo och andra som har bott här länge känns det märkligt att behöva ansöka om tillstånd för att få stanna.

– Trots att jag har bott och verkat här i 20 år, betalat skatt och levt som en britt i allmänhet måste jag nu ordna ett "settled status" i mitt pass för att vara tillåten att vara kvar. Det känns helt fel, jag känner mig som en andraklassens medborgare, säger hon.

Under åren har hon arbetat med allt möjligt, bland annat som parlamentarisk sekreterare åt en Labour-politiker i det brittiska parlamentet. Numera är hon projektledare med ansvar för kommunal infrastruktur och hjälper även till i familjerestaurangen. Hon kan inte se något positivt med ett brittiskt EU-utträde.

– Vi lever i en mer global värld än någonsin. Att stänga gränserna för sin närmaste granne – Europa – verkar ogenomtänkt tycker jag. Jag oroas över att det kan ändra landets karaktär, att det blir en isolerad ö, säger hon och försvinner iväg till bordet intill för att ta emot beställning från några gäster.

Många kulturer Londons styrka

De levande ljusen på borden och de färgglada taklamporna höjer trivseln i lokalen. Maken Charles Diallo är fullt upptagen med att laga vegansk pizza och lasagne i köket.

Området Tooting där restaurangen ligger präglas av sina många grönsaksmarknader och sin mixade befolkning. Det vimlar av sydindisk mat såväl som afrokaribiska affärer.

– Mina barns skolor har stort fokus på mångfald. De vill visa att det är en tillgång med så många kulturer och språk och inte ett problem. Det är det som alltid har varit Londons styrka och det skulle vara väldigt sorgligt om det skulle försvinna, säger Ulrika Diallo.

Hennes fyra barn – tolvårige Oliver, tioårige Elliott och de åttaåriga tvillingsystrarna Isabella och Josephine – dyker upp och slår sig ner vid bordet. Oliver är den enda som svarar på svenska när han får berätta om sin hemstad.

– Det bästa med London är typ att personer från många olika länder kommer hit. Det är bra för du vet mer om världen när du har många kulturer.

Lillasystern Isabella vill hellre flytta till Sverige.

– Luften är mycket bättre där. Jag önskar att vi hade bensinfria bilar så folk slapp kvävas av avgaserna, säger hon och äter några röda vindruvor från tallriken framför henne.

Oroas för höjda råvarupriser

Några flyttplaner har inte familjen i nuläget, säger Ulrika Diallo. Däremot ska hon se till att ordna svenskt medborgarskap till barnen som bara har brittiskt. Det ska även maken Charles Diallo, som ursprungligen är från Malis huvudstad Bamako, göra.

– Det har inte känts nödvändigt innan, men nu känns det akut. Man måste hålla alla alternativ öppna, säger Ulrika Diallo.

När det gäller restaurangen oroas paret över att brexit kan leda till matbrist, höjda priser och längre leveranstider. Hela deras koncept bygger på färska grönsaker där det mesta importeras från andra europeiska länder.

– Storbritannien är inte på något sätt självförsörjande, vilket man ibland kan tro om man lyssnar på brexitanhängarna, säger hon.

Ett annat orosmoment är personalbrist om det blir svårare att anställa icke-britter. Under de tre åren som de har haft företaget har bara två varit från Storbritannien.

– Vi har haft folk från Portugal, Italien, Kanada, Sverige och Spanien. Majoriteten av britterna vill inte ha den här typen av jobb.

Arbetsplats för många unga

I en helt annan del av den brittiska huvudstaden, i hjärtat av London, ligger Scandi kitchen som har funnits i 12 år. Det är en kombinerad restaurang och affär som riktar in sig på Skandinavien. Många unga svenskar arbetar här. En av dem är 22-åriga Isabella Grönevik. Hon håller just på att förbereda inför lunchrusningen och dukar upp med köttbullar, färskpotatis, vitkålssallad och smörgåsar med rödbetshummus. På baksidan av hennes svarta t-shirt står det med vita bokstäver: ”Abba a good day”.

I fyra månader har hon arbetat här.

– Jag älskade att komma hit innan jag började jobba här. Om du har hemlängtan så mår man lite bättre av att komma hit. Det ger en känsla av hemma, säger Isabella Grönevik.

Förutom kaféjobbet läser hon mediekommunikation på masternivå. Hon älskar London för att det ”är en stad som aldrig sover och där alla är välkomna”. Hon vill gärna fortsätta bo här, men brexit gör framtiden oviss.

– Man är osäker och har många tankar vad man borde göra och hur man ska planera. Det är lite läskigt faktiskt.

Kollegan Amanda Giléus tar det mer med ro, till viss del tack vare att hon har en av sina föräldrar här.

– Det är väldigt skönt att jag bor med min mamma. Jag är bara 19 år så det är skönt att inte behöva tänka för mycket på det, säger hon och fortsätter:

– Men jag tror inte att det blir någon brexit. Jag lever i förnekelse att den dagen inte kommer.

Saknar förtroende för regeringen

Scandi kitchens ägare Jonas Aurell, som ursprungligen är från Särö söder om Göteborg men som bott 18 år i London, säger att han är oerhört trött på alla turer kring det brittiska EU-utträdet.

– Man har inte längre förtroende för regeringens eller myndigheternas kapacitet att hantera situationen.

Företaget har idag 25 anställda och Jonas Aurell ser nu till att alla ordnar med sitt uppehållstillstånd.

– Det har varit så oklart vad man ska göra. Från början skulle det kosta flera hundra pund och man skulle fylla i 64 sidor. Nu är det mer en enkel app på en androidtelefon som ska scanna ens pass och man fyller i tio frågor. Så den biten försöker vi hjälpa våra anställda med.

Andra åtgärder är att förbeställa vissa varor. Det aktuella brexitdatumet – 31 oktober – är en dålig tajming, eftersom knappt två månader återstår till julafton.

– Jul är en jättekul period tycker vi, men i år blir det lite krångligt. Men vi ska nog se till att det blir julskinka och glögg den här julen också, säger Jonas Aurell.

Har inte bott tillräckligt länge i Storbritannien

Bara några kvarter därifrån har den 39-åriga entreprenören Johanna Kriisa precis avslutat ett möte med sin tyska kollega i coworking-byggnaden Henry Wood House i Oxford Circus. Tysken är hennes enda fastanställda, resten är frilansare på grund av osäkerheten kring brexit. I lokalerna med sina dova färger och olika slags stolar och bord samsas frilansare, entreprenörer och startups.

Det enda man kan göra är att ”keep calm and carry on”.

Johanna Kriisa har bott 4,5 år i London. För ett år sedan var hon i tankarna att flytta till Berlin eller Paris för att slippa brexit. Men när en affärsidé dök upp om en startup inom transportinnovation ändrade hon sig. Hon valde att gå mot strömmen och satsa medan många andra företag lämnar landet.

– Det finns en bra startup-marknad här i London. Och det är bättre att jag utnyttjar mina kontakter här plus att det finns mer pengar än i Paris och Berlin. Så får vi se om jag kan rida ut stormen.

Eftersom Johanna Kriisa inte har hunnit bo fem år i Storbritannien fick hon ett pre-settled status, liknande tillfälligt uppehållstillstånd, istället för settled status, permanent uppehållstillstånd. Hon har nu fem år på sig att komma upp i de totalt fem år av bosättning i landet som krävs för att ansöka om settled status.

Men detta stressar henne inte.

– För mig personligen är det ingen fara, jag är redan lite av en nomad. Jag har bott i New York, München, Köpenhamn och Vancouver. Jag har heller inga barn eller någon partner, bara en hund och henne kan jag flytta.

"Svårt att inte ta det personligt"

På tal om toypudeln Kajsa, som till och med har ett blått EU-pass med sitt vaccinationsbevis och foto, kan brexit ställa till det.

– Jag vill gärna åka hem till Stockholm i jul och ta Kajsa med mig. Så jag är lite orolig över om jag kan göra det eller om jag måste lämna henne här, säger Johanna Kriisa.

Men det där är småsaker, menar hon. Det som oroar mer är synen på EU-medborgare i den polariserade brexitdebatten.

– När man hör politiker och allmänhet säga i intervjuer att ”de här EU-medborgarna har inget här att göra” är det svårt att inte ta det personligt.

Själv slipper hon undan påhopp, eftersom folk ofta är kritiska mot brexit i de entreprenörkretsar som hon rör sig i. Värre har det varit för hennes städerska från Polen som kände sig tvungen att flytta härifrån på grund av trakasserier.

Johanna Kriisa, som dagligen följer brittisk, tysk och svensk press, märker hur splittringen har ökat i samhället efter folkomröstningen sommaren 2016.

– Politikerna har hårdnat i sina ställningstaganden och gemene man på gatan har hårdnat i sina åsikter. Jag kan omöjligen se en kompromiss komma till stånd nu. Vi är väldigt långt från svensk mellanmjölkslinje.

Ett delat land

Hur delade britterna är i frågan blir väldigt tydligt när vi följer protesterna utanför Storbritanniens högsta domstol som ligger nära det brittiska parlamentet i centrala London. Domstolen ska just den här dagen pröva om premiärminister Boris Johnson bröt mot lagen när han tillfälligt stängde parlamentet – vilket domarna senare kom fram till att han gjorde.

På ena sidan står en mindre grupp brexitanhängare. På pensionären Lorraine Chappells plakat står det: ”Make Gt Britain great again”. Hon kopierar därmed USA:s president Donald Trumps recept genom att lova att "göra Storbritannien mäktigt igen".

– Jag minns det här landet innan vi gick med i EU. Men idag har vi inga poliser, inga läkare, ingen sjukvård – det går bara utför, säger hon.

Intill henne står en man som bara vill uppge sitt förnamn, Ian. Han överröstar alla när han sjunger ”bye bye EU” eller när han skriker ”förrädare” åt politikerna som kommer ut från domstolsbyggnaden.

Mitt emot dem är ett gäng brexitmotståndare samlade. De skanderar ”stay, stay, stay”. En av dem är pensionären Andy Wallis som håller ett plakat med texten: ”Defend democracy” (Försvara demokratin).

Han beskriver scenen som utspelar sig framför domstolen som en makroversion av det brittiska samhället just nu. Det finns två polariserade sidor, men den största massan står tyst i mitten och betraktar.

Som familjen Diallo i södra London.

– Det enda man kan göra är att ”keep calm and carry on”. Nu mer än någonsin, säger Londonsvensken Ulrika Diallo samtidigt som hon drar ner ståljalusierna inför natten.

Det börjar bli sent och det är dags att stänga restaurangen. Familjen packar ihop, åker hem och ser till att alla barnen kommer i säng inför nästa dags skoldag. Livspusslet fortsätter när drygt två veckor återstår till brexitdagen – dagen då Storbritannien antingen måste lämna EU med ett utträdesavtal, utan ett sådant avtal eller begära en tredje förlängning.

Turerna kring brexit

Sommaren 2016 röstade en majoritet britter, 51,9 procent mot 48,1 procent, i en folkomröstning för att Storbritannien ska lämna EU.

Sedan dess har turerna varit många kring hur och när brexit kan bli verklighet. En svår nöt att knäcka är hur öppen gränsen mellan EU-landet Irland och brittiska Nordirland ska vara.

I november 2018 enades förhandlare från EU och Storbritannien om ett förslag till utträdesavtal. Avtalet godkändes på högsta politiska nivå av EU-ländernas stats- och regeringschefer.

Men det brittiska parlamentet har sedan dess röstat ned utträdesavtal tre gånger och i våras gav dåvarande premiärminister Theresa May upp och avgick som partiledare för Tories.

Mays tid vid makten kantades av flera tunga ministeravhopp och öppna konflikter inom det konservativa partiet.

Nuvarande premiärminister är Boris Johnson som har den benhårda inställningen att landet ska lämna EU, med eller utan avtal. Och det trots att parlamentet röstat igenom en lag som tvingar Johnson att ansöka om en senare brexit om inget avtal slutits med EU.

Det aktuella brexitdatumet är den 31 oktober. Då måste Storbritannien antingen lämna EU med ett utträdesavtal, utan avtal eller begära en förlängning. Landet har redan skjutit upp brexitdagen två gånger tidigare.

Det sista ordinarie EU-toppmötet i Bryssel innan brexitdagen är nu i veckan, 17-18 oktober.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.