I början av veckan presenterade en kvartett av EU:s mäktigaste män – ordförandena för Europeiska Rådet, EU-kommissionen, eurogruppen och Europeiska centralbanken – en rapport med förslag på hur valutasamarbetet ska reformeras.
Bland förslagen finns en europeisk bankunion, med gemensam bankinspektion och insättningsgarantier, ökat inflytande från Bryssel över ländernas budgetar och, någon gång i framtiden, euro-obligationer, det vill säga att euroländerna garanterar varandras lån.
Samtidigt som Tyskland och Italien möttes i semifinalen i fotboll krockade ländernas visioner om en lösning på eurokrisen. Spanien, Italien och Frankrike förespråkar euro-obligationer, men så sent som i onsdags sade Angela Merkel att det inte var att tänka på.
Också statsminister Fredrik Reinfeldt var kritisk till euroobligationer, när han på eftermiddagen träffade Brysselpressen på väg in till toppmötet.
- Alla risker, alla skulder, alla kostnader skall ses som gemensamma. Vem vinner på det och vem förlorar? Det är klart att det skulle vara en enorm lättnad för Italien om vi deklarerade den italienska statsskulden som gemensam för alla européer. Men är det rättvist att länder som skött sig får bära det?
I stället ansåg Reinfeldt att den bästa kortsiktiga lösningen är att krisländernas ledare är ännu tydligare med vilka reformer de vill genomföra och öppna med vilka banker som har problem.
Precis som tidigare toppmöten kretsar mycket kring en akut krishantering. Under fredagen har de 17 euroledarna ett separat möte, och de förväntas diskutera huruvida EU:s krisfond ska få köpa upp italienska och spanska statspapper för att pressa ner räntan.
