Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bilderna har ändrats, från svartvitt till färg, men krigets fasor fortsätter. Bild: DAN CHUNG

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Analys: Misstagen som världen ständigt upprepar

Världsledare samlas i Frankrike i dag för att minnas första världskrigets slut. Kanske kommer de att reflektera över lärdomarna som vi aldrig drog. Dessvärre talar inget för att misstagen inte kommer att upprepas igen.

Det skulle bli ett kort krig. Det blev en fyra år lång mardröm. Över 10 miljoner människor dog. Dubbelt så många skadades. Om detta talar de vita korsen över stupade och saknade.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När vapnen tystnade för 100 år sedan låg de vallmotäckta slagfälten som varnande vittnesbörd över människosläktets dårskap, att vi inte lär av historien, begår samma fel igen och till slut hamnar i en fälla utan återvändo, att döda för att inte dödas.

Efter första världskrigets vansinne hette det: Aldrig mer. Om det var ett löfte klingade det snabbt ut i intet. I nationalism, revanschism och social oro utvecklades förstörelsens teknologi med ännu effektivare och förödande redskap. På nya och fortsatta konflikter följde nya krig som om ingenting hade hänt.

Mindre än tjugoett år efter vapenstilleståndet på Västfronten invaderade Hitler Polen. Siffrorna för antalet dödade i andra världskriget är svåra att begripa, närmast abstrakta: över 50 miljoner soldater och civila. Därtill kommer tiotals miljoner offer för svält och sjukdom.

Sedan har det fortsatt. Krigen på Koreahalvön, i Algeriet och i Vietnam är bara tre exempel som har räknat döda i miljoner. Från 90-talet minns vi européer krigen på Balkan med omkring 100 000 döda. Två decennier senare präglas området alltjämt av starka etniska, religiösa och politiska motsättningar. Historien är alltid närvarande och riskerar att repriseras i nytt våld.

LÄS MER: Analys: Misstagen som världen ständigt upprepar

Krig fortsätter —utan bortre gräns

Det blodiga och uppslitande kriget i Afghanistan pågår med ständigt nya attacker och självmordsdåd. De tidigare förjagade talibanerna vinner mark. Det finns ingen bortre gräns för USA:s militära närvaro i landet.

I Irak slutade inte kriget med Saddam Husseins hängning. Men det är annorlunda när USA riktar in sina specialstyrkor på islamistiska extremister. Landet har en demokratiskt vald regering, men är splittrat mellan inhemska och utländska intressen, främst stödda av grannen och rivalen Iran.

Iran spelar också en viktig militär roll i Syrienkriget, som allierad till Bashar al Assads regim, Ryssland och Turkiet. USA har fördömt landets inblandning i Mellanöstern, dragit sig ur det internationella kärnenergiavtalet och infört ekonomiska sanktioner som i Teheran liknas vid en krigsförklaring.

En väpnad konfrontation mellan Iran och USA kan inte uteslutas. Konsekvenserna skulle bli allvarliga. Sannolikt skulle hela den oljerika regionen dras in i en konflikt. Det skulle påverka den globala säkerheten.

En annan ödesfråga är relationen mellan USA och Ryssland. Den har inte varit sämre sedan kalla kriget. Båda sidor rustar och genomför stora övningar för att demonstrera potens och beredskap. Farliga incidenter rapporteras och USA hotar ensidigt lämna avtal om begränsning av kärnvapen.

Donald Trump och Vladimir Putin vid G20-mötet i Hamburg förra året. Nu träffas världsledarna igen i Paris.. Bild: Evan Vucci

LÄS MER: Analys: Misstagen som världen ständigt upprepar

Tungt ansvar på Putin och Trump

Presidenterna Vladimir Putin och Donald Trump är lika i mycket: de viker inte, är självsäkra och oförutsägbara. De träffades i Helsingfors tidigare i år. Nu möts de åter för att i Paris tillsammans med andra ledare uppmärksamma första världskrigets avslutning.

Att hålla mänsklighetens öde i sina händer, att avgöra fred eller krig. Det är ett tungt ansvar och något för Putin, Trump och alla andra makthavare att tänka på en dag som denna. Minns Cornelis Vreeswijks text:

"Jag drömde det var fred på vår jord, och alla krig var slut..."

Det är ännu ett sekel efter de franska skyttegravarnas helvete inget annat än en utopi.

Fotnot. Läs mer om GP:s rapportering under Första världskriget i Kristian Wedels bok Svalan och Verdun.

LÄS MER: Gasen överraskade Arthur från Bohuslän

LÄS MER: Verdun – staden som blev ett helvete på jorden

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.