Det gäller både för ensamma galningar och nätverk av terrorceller med kopplingar till Islamiska staten (IS) och al-Qaida.
Enskilda och celler har sannolikt blivit flera, är aktivare och kan finnas överallt i civilsamhället. De kommunicerar, inspireras och lär sig via dator och håller ofta en låg profil. De är svåra att upptäcka.
Det har gått nästan fem år sedan högerrxtremisten Anders Behring Breivik ensam utförde terrorattentaten i Oslo och på Utöya. Myndigheterna fick varningssignaler om vad han planerade, men förstod inte och förhöll sig passiva.
I december året innan sprängde Taimour Abdulwahab sig till döds i Stockholm. Meningen var att långt fler människor skulle ha dött och skadats där i julrusningen. Inte heller han fanns på säkerhetspolisens radar och kunde slå till ostört.
Det nya som hänt de senaste två åren är att företrädare för terroristgrupper som IS uppmanat anhängare att inte komma och strida i Syrien eller i Irak, utan att stanna hemma och utföra attacker i IS anda och namn. På så sätt har terrorn decentraliserats och flyttat till Europa.
Det tycks vara ett ökande hot när IS är satt under allt hårdare militär press av den USA-ledda aliiansen och tappar territorium i det självutropade kalifatet i Mellanöstern.
Frankrike är särskilt drabbat. 130 människor dödades och mer än 350 skadades på olika platser i Paris den 13 november förra året. IS tog på sig skulden. De flesta dog inne på konsertlokalen Bataclan när beväpnade män öppnade eld mot publiken under en konsert.
Fyra månader senare dödades 35 personer och minst 200 skadades i attacker på Bryssels internationella flygplats Zaventem och i stadens tunnelbana. Gärningsmännen hade kopplingar till Paris, och även detta självmordsdåd bar IS kännetecken.
Dålig samordning av säkerhetstjänster och informationsutbyte, är ett skäl till att de kunde agera.
Attackerna i Paris- och Bryssel visar samtidigt hur oerhört sårbara vi är i våra civila miljöer: centralstationer, spårvagnshållplatser, köpcenter, biografsalonger. Inte ens i kontrollerade avgångshallar går vi säkra. Så sent som förra månaden dog över 40 personer och flera hundra skadades i en terrorattack mot flygplatsen i Istanbul.
De franska myndigheterna hade mobiliserat 90 000 poliser och säkerhetsvakter för att förhindra terrordåd under nyss avslutande fotbolls-EM. Det gick bra. Ordningen stördes inte av andra än fotbollshuliganer.
Undantagstillståndet i landet skulle hävas den 26 juli. Men efter gårdagens attack i Nice, med hittills 84 döda och 18 kritisk skadade, vill president Francois Hollande förlänga det med ytterligare tre månader.
Blåljusmyndigheter får exceptionella befogenheter, tungt beväpnade poliser blir mer synliga och kontroller och metallbågar vanligare. Det befäster ett onormalt tillstånd i vår del av världen, men som normaliseras efter hand som vi vänjer oss och slappnar av, tills nästa smäll.
Vi vet ännu inte så mycket om gärningsmannen i Nice och varför han styrde den tunga lastbilen genom de nationaldagfirande folkmassorna på la Promenade des Anglais, den berömda strandpromenaden. Mobilfilmer vittnar om skrik, kaos och skräck.
Mannen uppges ha varit 31 år. Han var fransman, med rötter i Tunisien, och fanns inte på den franska underrättelsetjänstens lista över personer med misstänkta kontakter med terrorrörelser. Visserligen var han känd av polisen, men för bland annat våldsbrott.
Det fanns såvitt vi vet inga varningens tecken på att han plötsligt skulle träda fram ur skuggorna, beväpnad sätta sig bakom ratten i en lastbil och försöka döda så många som möjligt ett syfte som än så länge är höljt i dunkel.
Att använda fordon som vapen har dock en lång historia. Al-Qaidas gren i Jemen har, berättar CNN:s terrorexpert Peter Bergen, via nätet beskrivit fordon som en ultimat maskin "för att köra ner fiender till Allah".
Hur kan vi skydda oss mot ett fordon på allmän plats? Svaret är att det går inte med mindre än att vi förbjuder all trafik.
