Äntligen får japanerna dansa

ANNONS
|

1948 infördes ett förbud mot dans. De enda platser där de tilläts var danssalonger med en särskild licens. Men även där fanns inskränkningar – efter midnatt var det stopp.

Nu hade polisen ofta annat att syssla med och under 1900-talets andra halva blev det alltmer sällan som den kontrollerade om förbudet efterlevdes.

Efter en serie drogrelaterade kändisskandaler de senaste åren skärptes övervakningen och det blev vanligare med nattliga räder på nattklubbar.

Förbudet infördes under den amerikanska ockupationen av Japan efter andra världskriget. Det fanns då en rädsla för att amerikanska soldater skulle hämnas för övergrepp som japanska soldater gjort sig skyldiga till under kriget.

ANNONS

En serie våldtäkter mot japanska kvinnor på ön Okinawa minskade inte farhågorna.

Japanska myndigheter ansåg dessutom att västerländsk dans ledde till synd. Därför ville de begränsa dansandet till noga utvalda lokaler och dessutom se till att förlustelserna upphörde vid midnatt.

De amerikanska soldaternas sätt att flirta med japanskor väckte också oro.

För att skydda majoriteten av japanska kvinnor öppnade den japanska regeringen statliga bordeller dit amerikanska soldater hänvisades, så kallade bekvämlighetslokaler.

Som mest arbetade 70000 japanskor som offentliganställda prostituerade. Men redan 1946 förbjöd den amerikanske befälhavaren i Japan, general Douglas McDonald, sina soldater att besöka bordellerna, eftersom många blev smittade med gonorré och andra veneriska sjukdomar.

Det fick inte stopp på prostitutionen som bara flyttade ut ur de statliga bordellerna – och var laglig fram till 1958. Kontakter togs ofta i danssalonger och det var därför som dansreglerna infördes 1948.

Efter stora namninsamlingar, ledda av musikern och kompositören Ryuichi Sakamoto, ska förbudet nu tas bort. Det formella beslutet fattades av parlamentet för en dryg vecka sedan.

Det dröjer dock till nästa år innan förbudet hävs. Tills dess får dansanta japaner hålla sig på tå.

ANNONS
ANNONS