Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Välkomna till ett helt nytt kommunfullmäktige

Inte ordförande. Inte vice. Inte andre vice. Eller ens tredje vice. Socialdemokraterna är utanför presidiet, men det var kanske när de inte ens nådde fram till huvudvoteringen om Fiskebäck det sjönk in på allvar: det är nya tider i kommunfullmäktige.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Det var lite första skoldagen över torsdagens kommunfullmäktigemöte. Två nya partier. 41 nya ledamöter. Ett uppsluppet sorl när alla ska hitta sina platser och finna sig tillrätta.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kombinationen av förväntan och nervositet.

Hur kommer det att bli? Kommer jag få några vänner?

Ja, för en gångs skull var de känslorna och tankarna lika relevanta här som för en elev på en ny skola.

Inget är som det brukar

För ingen vet riktigt hur det kommer bli. Men vi kan utgå ifrån att det inte blir som det brukar.

I vanliga fall brukar ju Socialdemokraterna hålla i klubban och på ett eller annat sätt styra Göteborg. Så har det sett ut i 24 år, men nu hänger allt i luften.

Sex veckor efter valet är det mesta ovisst.

Vi har kunnat följa hur Alliansen talat om att de hoppats på att ta makten tillsammans med Demokraterna, men hur de två grupperna slutade prata med varandra ungefär samtidigt som de började.

Vi har tagit del av funderingar från delar av Alliansen om att locka över Miljöpartiet för att få till någon form av mittenstyre i minoritet.

De nya rödgrönrosa

Och mitt i allt detta har Socialdemokraterna signalerat att de inte riktigt bestämt sig än för vilken sida de helst vill luta sig åt. De är fortfarande största parti, men inte så stora att de klarar sig utan en hel del vänner.

Under torsdagen ställdes saken på sin spets när Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ gick ut med att de bildat ett rödgrönrosa block som de hoppas att Socialdemokraterna – och Liberalerna – ska ansluta sig till.

En väldigt direkt och konkret följd av det här nya rödgrönrosa blocket såg vi under fullmäktigemötet: som den största gruppen på den vänstra sidan kunde de tillsätta två poster i presidiet, medan Socialdemokraterna hamnade utanför.

Och en stund senare var det dags att rösta om planerna för Fiskebäcks hamn. Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade ett eget yrkande som Fi anslöt sig till. Socialdemokraterna hade ett eget – och fick se sig nedröstade.

Socialdemokraterna fick se på

När det var dags för huvudvotering kunde det parti som styrt den här staden i 24 långa år bara sitta och se på.

Ja, det är nya tider. Men hur kommer det att bli?

Det är verkligen inte lätt att veta. Socialdemokraterna talar fortfarande om att hålla dörrar öppna åt olika håll. Ann-Sofie Hermansson kommenterade de rödgrönrosas något bryska invit med att det behövs en blocköverskridande koalition. Liberalernas Helene Odenjung sa att det behövs ett styre med tyngdpunkten på mitten.

Betyder det i klartext att det är Vänsterpartiet man har problem med – och att man snarare vill komplettera med ytterligare något alliansparti? Men hur långt högerut kan man i så fall gå, om det ska vara ett mittenstyre?

Här är ensam inte stark

Och, framförallt: är det vad väljarna vill ha? Om man tittar på vilka partier som har gått framåt, så är det svårt att se att det är just mittenpartierna.

Huvudvoteringen i frågan om Fiskebäck gav en ganska tydlig fingervisning om hur det kan se ut i praktiken just nu: 45-19. När Alliansen, Demokraterna och Sverigedemokraterna röstar likadant är de större än de rödgrönrosa, med eller utan Socialdemokraterna.

Men är det så det ska bli? Det är oklart.

Klart är egentligen bara att alla behöver många vänner för att komma någonstans i denna nya och något spretiga församling.