Segern beskrivs som ett jordskred. Att de konservativa skulle få en egen majoritet var inte förvånande. Det visade de flesta opinionsmätningarna, även om siffrorna sjönk på slutet. Men att partiet skulle få 365 platser och bli lika starkt som när Margaret Thatchers var premiärminister är sensationellt.
Särskilt som de tog mandat i oppositionspartiet Labours röda hjärtland. Under valrörelsen som Johnson utlyste med det första brittiska nyvalet i december sedan 1923, spekulerades det om att det skulle gå så bra för Labour att partiledaren Jeremy Corbyn skulle kunna utmana Johnson genom samarbete med andra partier. Corbyn lovade att omförhandla utträdesavtalet med EU och att väljarna skulle få sista ordet i en ny folkomröstning under 2020.
Sista valet för Corbyn
Men stödet för Labour kollapsade. Partiet tappade lika mycket som Tories tog hem och nu har Corbyn gjort sitt sista nationella val. Partimedlemmarna är i chock och behöver nu en tid för eftertanke, enligt Corbyn. Han måste avgå när spillrorna av hans parti lyckas samla sig kring en efterträdare som med ganska stor sannolikhet inte kommer att vara lika kontroversiell och med en så radikal reformagenda som företrädaren. En förklaring till det bristande förtroendet för Corbyn är hans oförmåga att ge klara besked. Det gäller inte minst ett tidigt och tydligt avståndstagande till de antisemitiska stämningar som sägs finnas i partileden.
Det EU-vänliga liberaldemokratiska partiet var en tänkbar partner till Labour, även om den nya partiledaren Jo Swinson var kritisk till Corbyn. Men partiet närmast halverades i storlek och Swinson, som förlorade i sin egen valkrets, kommer att avgå.
De skotska nationalisterna SNP gick starkt framåt med krav på att stanna i EU och en ny folkomröstning om skotsk självständighet. Däremot försvagades Tories tidigare stödparti, det nordirländska demokratiska unionistpartiet DUP, medan oppositionspartiet Sinn Fein skördade framgångar. Det partiet strävar efter en folkomröstning om en förening med republiken Irland. Det påminner om de djupa motsättningarna som under tre decennier hemsökte provinsen med våldsamheter som upphörde först med fredsavtalet på Långfredagen 1998.
Början på en revolution
Valresultatet är början på en politisk revolution. Men att som Boris Johnson ha visioner och avge generösa löften är lättare än att förverkliga dem. Det blir svårt även i en ekonomi som den brittiska att hitta finansiering för miljardsatsningar på sjuk- och hälsovård, polis, skolor, infrastruktur, ökat gränsskydd och annat som krävs när Storbritannien står ensam utanför EU-familjen efter 47 år.
USA:s president Donald Trump ogillar allianser och samarbeten där han måste bry sig om vad andra tycker, och gillar brexitören och populisten Johnson. Amerikanen gratulerar honom till segern på Twitter:
"Storbritannien och USA kommer nu att vara fria att sluta ett enormt nytt handelsavtal efter brexit. Det här avtalet har en potential att vara mycket större och mer lukrativt än något annat avtal som skulle kunna nås med EU. Fira, Boris!"
Det gör han säkert med en politisk ställning och ett personliga ego som har stärkts högst påtagligt på ett dygn. Han sitter nu tryggt på 10 Downing Street under överskådlig tid med en majoritet på 80 platser i parlamentet. Han har fått ett handlingsutrymme i julklapp och är inte beroende av andra partier och kompromisser. Han har till och med marginaler för att parera motstånd från de egna leden om förhandlingarna med EU skulle kärva under övergångsperioden efter utträdet under 2020.
Utgångspunkterna för honom på Luciadagen, fredagen den 13:e, blev inte sämre av att världens börser reagerade positivt på valresultatet och att kurserna på pund steg mot dollar, euro, kronan och andra valutor. Från EU-toppmötet i Bryssel, där Storbritanniens ledare inte var närvarande, kom också lovande kommentarer. Nu har premiärministern en klar övervikt i underhuset och en uttalad vilja som de kan förhålla sig till både som rest-EU med 27 medlemmar och i förhållande till den snart före detta medlemmen.
Det är en början, men ger inga garantier för framtiden. Boris Johnson måste försona sin splittrade befolkning och återvinna förtroendet för politiken. Men det sker i ett delvis nytt politiskt landskap och med nya förutsättningar i ett Storbritannien som utan tvivel är i förvandling.
