<b>Granskning.</b> Marinbiolog Lars-Harry Jenneborg har studerat Bohuskustens bottnar i 23 år.
Granskning. Marinbiolog Lars-Harry Jenneborg har studerat Bohuskustens bottnar i 23 år.

"Utfiskning ger bottendöd"

ANNONS
|

En minst sagt kontroversiell åsikt bland miljöexperter och yrkesfiskare.

- Jag vill inte stoppa fisket. Den yrkeskategorin måste få leva vidare. Jag bara konstaterar att havet blir en allt sämre miljö. Nu måste vi inse fakta.

Lars-Harry Jenneborg driver konsultfirman Hydro GIS AB med bas i Stenungsund. Genom åren har han tagit fram 429 rapporter om hur det står till på de kustnära havsbottnarna utanför Göteborg och längs Bohuskusten.

Uppdragsgivare är kommuner och olika företag. Nu senast en rapport om vattnen runt Orust.

- På ett ställe runt Orust där botten är kuperad finns fisk. Inga andra observationer ger spår av större fisk.

ANNONS

Omfattande kartläggning

Kartläggningarna sker med bland annat ekolod, sonar, egna dyk, videofilmning av stora arealer, flygfotografering och fallfällor där fångsten av levande organismer räknas.

- Det hela är egentligen inte så svårt att begripa. Tar du bort alla större fiskar som till exempel torsken ur näringskedjan får det naturligtvis stora konsekvenser. Ekosystemet kollapsar.

Då överlever massor av bultfisk, spigg och sill som i sin tur äter upp alltför mycket kräftdjur, fiskägg och fiskyngel. Något som Lars-Harry Jenneborg har observerat.

- Med för lite småsnäckor och tångloppor och liknande betas inte heller algerna av på hösten utan blir kvar och ruttnar. I slutfasen tar cyanobakterierna över innan syrebristen och bottendöden breder ut sig.

Bakterier bildar hinna

Cyanobakterierna, som tidigare kallades blågrönalger, bildar en hinna över bottnarna som Lars-Harry Jenneborg dokumenterat på många ställen längs kusten. Bakterierna behöver inga utsläpp av kväve för att växa. Den kan skaffa kväve till sin tillväxt på egen hand.

- Den fixerar luftkvävet i vattnet och är på så vis självförsörjande.

I takt med att cyanobakterierna breder ut sig ökar övergödningen av havet ytterligare eftersom bakterierna i sig utgör en stor kvävekälla.

- 15 procent av dess biomassa utgörs av kväve.

I dag anser både yrkesfiskare och forskare att bottendöden är ett resultat av övergödningen av havet. Närsalter från jordbruket, kväve-och fosforutsläpp från våra avlopp och industrier och inte minst eldning av fossila bränslen belastar miljön.

ANNONS

- Men miljön i havet blir inte bättre om vi får ned kväveutsläppen. Vi måste samtidigt få tillbaka fisken, säger Lars-Harry Jenneborg.

Kväveutsläppens effekt är väl dokumenterad.

- Men där man borde se effekterna av dem, till exempel på botten utanför Ryaverket i Göteborg eller utanför reningsverket i Ellös, syns inga negativa förändringar.

I skyddade men hårt belastade miljöer som inte fiskas och där större fiskar obehindrat kan ta sig in och ut är ekosystemen ändå i balans.

- Till exempel Torsviken i Göteborg som är omgiven av alla slags miljöstörande verksamheter. Den borde vara extremt övergödd och stendöd. Men är i stället ett fungerande ekosystem och ett eldorado för ornitologer.

I toppen på näringskedjan

Fåglarna är toppen på näringskedjan. Under finns fisk som ål, storspigg, småspigg, tångräkor, buksimmare och marina fröväxter.

- Vi fann även 1 300 pungräkor per kvadratmeter där.

Slupekilen vid Lavön på Orusts västsida visar upp ett annat ansikte.

- Den är övergödd trots att där varken finns avlopp eller jordbruk. Den omges dessutom av berg. Där finns däremot ingen fisk som kan upprätthålla balansen.

Längs Bohuskusten finns de största utsläppskällorna i södra delen, från Sotenäs och söderut.

- Vi har flygfotograferat 180 vikar. De fintrådiga algerna, vars förekomst anses motsvara övergödningen, finns i stort sett bara i norra Bohuslän. Det stämmer inte alls med övergödningsteorin. Det måste i stället bero på brist på fisk och dålig vattenomsättning, säger Lars-Harry Jenneborg.

ANNONS

Negativ trend kan vändas

Han vill nu att forskarna ska undersöka cyanobakteriens förmåga att binda luftkvävet i vattnet.

Det går att vända den negativa trenden.

- Då behövs fler marina reservat där fisken kan reproducera sig. Bygg stora vindkraftsparker långt ute till havs där de varken hörs eller syns från land. Det finns flytande konstruktioner som förankras i botten. De blir utmärkta rev för marina djur och fiskar. Där kan heller ingen gå in och fiska. Det tjänar alla på. Energin får vi på köpet, säger Lars-Harry Jenneborg.

ANNONS