I mitten av mars, precis innan Folkhälsomyndigheten införde sina restriktioner mot folksamlingar på fler än 50 personer, arrangerades en stor fest på Harrys i Stenungsund.
Festen var en hyllning till livet och arrangerades av en 23-åring, som visste att hon själv inte hade långt kvar i det.
Rebecca Gerholt bjöd in alla sina vänner och tog själv beslut om att festen skulle få så stor uppmärksamhet som möjligt genom att kontakta Aftonbladet, vilket fick till följd att GP och flera andra tidningar också berättade om hennes liv och stundande död.
LÄS MER:Rebecca, 23, vet att hon snart kommer att dö
– Det blev så självklart att ha den. Syftet var fortfarande att fira min födelsedag och livet, men nu också att ta vara på varandra, berättade Rebecca själv.
23-åringen hade omkring en månad tidigare fått beskedet om att hennes aggressiva blodcancer, som hon hade diagnostiserats med knappt ett år tidigare, återigen hade tagit greppet om hennes liv.
Efter att Rebecca hade genomgått en stamcellstransplantation under förra hösten tändes hoppet om att hon skulle övervinna cancern – men nu var det ute.
Det var däremot inte hennes livsgnista. Istället för att gräva ner sig i sorgen valde hon att leva sin sista tid som hennes vänner beskriver henne – som en inspirationskälla och glädjespridare.
Hundratal personer kom till festen
Till festen på Harrys kom ett hundratal personer som tillsammans med henne valde att fira livet och 25-årsfesten som hon aldrig fick fira.
– Festen betydde jättemycket. Dels att både hon och vi andra fick något annat att tänka på med all planering, men sedan var det hennes grej. Det har varit så sedan hon var liten. Hon ordnade saker och ville att alla skulle må bra, trivas och skratta. Det var hennes sätt att säga farväl på ett bra och inte så smärtsamt sätt, säger hennes nära vän Hanna Thonell.
Nära på dagen två månader efter festen hände det som alla visste skulle hända. På sin namnsdag och nio dagar innan sin 24-årsdag somnade Rebecca in omgiven av sina närmaste i sin lägenhet.
Hanna Thonell berättar att hon precis hade besökt sin vän och var på väg att gå därifrån när vårdteamet som var hos henne ryckte in henne i Rebeccas rum.
– Vi har ju aldrig riktigt vetat när hon skulle somna in. Man är aldrig riktigt förberedd, säger Hanna.
Hon berättar att Rebecca efter den stora festen på Harrys fortsatte att fira livet. Bland annat anordnade hon en kräftskiva och firade jul och påsk med vänner och familj.
Gav kraft
Hanna Thonell berättar att Rebecca under den sista tiden berättade att hon kände att hon hade fått frid. Vännen tror också att den stora festen och uppmärksamheten den fick gav Rebecca en bekräftelse på det som vänner och familj redan hade sagt till henne.
– Jag tror allt gav henne en väldig kraft. Vi har ju alltid känt så, men nu fick hon en bekräftelse på hur grym hon är och hur hon alltid får fram det bästa i människor. När vi låg och pratade en kväll sa hon att hon kände sig så fridfull och då vet jag att hon hade skrivit klart sina brev som folk skulle få, det tror jag hon kände var väldigt skönt.
När Hanna rycktes in i rummet låg Rebeccas mamma Gisela Gerholt bredvid sin dotter i sängen och pussade och kramade henne. Styvpappan Mikael satt vid fotänden och klappade på henne.
Vid 20-tiden den 17 maj tog Rebecca sina sista andetag.
– Hon tittade på mig när hon tog sitt sista andetag. Hon hade blicken kvar mot mig, jag trodde att det skulle komma fler andetag, men det gjorde det inte, säger mamman.
När Rebecca hade somnat in berättar Gisela att hon och hemsjukvården satte på henne en röd klänning som hon själv hade valt ut och som hon kommer att begravas i.
I bakgrunden spelades hennes favoritartist Håkan Hellström, vars låtar hade spelats om och om igen i dagar.
– Lite senare låg jag och Hanna på varsin sida bredvid henne. När vi låg där kom det flera fåglar och satte sig vid fönsterblecket och fönstret var öppet. Det kändes som att de kom för att sjunga för henne, säger mamman.
Planerade sin egen begravning
Gisela Gerholt berättar att det känns skönt att hennes dotter fick somna in omgiven av sina närmaste, utan smärta och ångest. Tidigare samma dag hade hon också haft besök av två av sina andra närmaste vänner.
– Hennes vän Emma Sardal som bor i Karlstad hade varit där och sovit över i två dagar. Även hennes vän Michelle Olsdotter kom samma dag. Hon hade köpt en jättefin hoodie med Håkan Hellström som hon lade i Rebeccas famn. Då Rebecca inte pratade de sista dagarna så kändes det så skönt för mig och Rebeccas styvpappa när Michelle låg inne hos Rebecca i en timme och pratade med henne som om hon ”levde”. Hon berättade om Håkan Hellströms senaste skiva och den senaste infon från dokusåpa-världen med mera, säger Gisela.
När Rebecca i februari fick beskedet som gjorde att hon visste att hon skulle dö började hon att planera sin begravning. På grund av coronapandemin kommer den inte kunna genomföras precis så som hon hade velat.
Mammans uppmaning: Var med och rädda liv
I linje med hennes personlighet kommer ändå alla som vill ta ännu ett farväl att kunna göra det.
Rebeccas begravning kommer att ske vid ett kapell i närheten av hennes hemort Stenungsund. Efter en ceremoni där de närmaste kommer att närvara, kan alla som vill sedan komma och ta farväl, genom att i förväg anmäla sig till begravningsentreprenören.
Mitt i smärtan och saknaden efter sin dotter vill Gisela Gerholt lyfta fram stödet familjen fått, inte minst från sjukvården och i synnerhet den avdelning där Rebecca fick vård under stora delar av sin sjukdomstid.
– Vi skulle vilja tacka personalen på avdelningen 141 på Sahlgrenska för hur bra det tog hand om Rebecca, men även för att de tog hand om mig och hennes styvpappa Mikael. Utan deras omsorg hade vi aldrig klarat oss igenom denna svåra tid, säger hon.
Rebeccas mamma berättar att hon också vill skicka en uppmaning till alla som har läst och berörts av hennes dotters sista månader i livet.
– Till slut hittade Rebecca en donator så att hon kunde genomgå sin stamcellstransplantation. Alla borde registrera sig som donator hos Tobiasregistret, som är det svenska registret för blodstamceller. Det är så enkelt, man beställer hem ett topskit, tar en tops i munnen och skickar sedan tillbaka den. En donator kan vara skillnaden mellan liv och död säger Gisela Gerholt.
