Deltagarna i korsordsträffen kommer till dukat bord på torsdag eftermiddag. Monica Vahlén, bibliotekarie, har fixat kaffe och några korsord kopierade ur en dagstidning. Pennor och suddgummin ligger framme på bordet.
– Hon har till och med köpt in fina kaffekoppar på Östhjälpen till oss. Jag tycker inte om att dricka kaffe ur mugg, säger Hjördis Johansson, en av deltagarna.
Varje träff inleds med kaffe. Då GP är på besök har Hjördis Johansson hembakta muffins att bjuda på.
– Det är ju inte bara för korsordet vi kommer. Det är mycket gemenskap och man får lära känna nya vänner. Oftast är vi sju-åtta stycken, säger Mari-Anne Jakobsson.
Hon berättar om en kvinna som brukar vara med.
– Hon är så snabb, så ingen av oss andra hinner med. Och så har vi en annan deltagare, som snart fyller 100 år. Hon är alldeles enastående.
Hjördis Johansson brukar ibland lösa korsord hemma också, när hon får en stund över.
– Det är ett bra tidsfördriv och lärorikt. Alltid lär man sig några nya ord, konstaterar hon.
Det är mest kvinnor som kommer till träffarna. Varför vet egentligen ingen av deltagarna.
– Det har varit en och annan man som varit med, men nu har vi ingen, säger Mari-Anne Jakobsson.
Efter kaffet börjar hon och övriga deltagare att fylla i vad de kan. Det blir tyst en stund. Ett korsordslexikon ligger där strax intill, men det används inte i första taget.
– Vad har ni skrivit på hoppjerka? Det stämmer inte för mig där. Jag har skrivit ombytlig, säger Hjördis Johansson.
Hon får lite lagom ledtrådar av övriga korsordslösare och kommer snart vidare.
Det var för ungefär fem år sedan korsordsträffarna kom igång.
– Jag snodde nog idén från något annat bibliotek och sedan dess har vi kört. Det är ju roligt för dem som är lediga på dagarna att ha något att göra. Gerd Holmstedt, som är med, jobbar också som volontär med verksamheten, säger Monica Vahlén.
