I mitten av juni la Emma Ringqvist till vid hamnen i Svanesund på Orust. Hon beskriver första tiden med blandade känslor. Att det var fantastiskt att träffa familj och vänner, äta god mat och umgås. Men också en väldigt stor kontrast mot livet till havs.
– Man hittade ett sådant lugn och jag hade väldigt mycket tid för mig själv utan distraktioner. Hemma är det en hel del logistik och det kändes stressigt. En stor del av mig längtade tillbaka till havet, säger Emma.
Hon möter GP på bryggan och hoppar ombord på båten där hon tillbringat nästan all sin tid under den långa resan. Från början var tanken att segla jorden runt, men eftersom förberedelserna tog längre tid än beräknat kom Emma inte iväg i tid. Istället gick färden till England, vidare till Kanarieöarna och över Atlanten till Brasilien.
Därefter ville Emma till den brittiska ögruppen ön Tristan da Cunha, den bebodda ö på jorden som ligger längst bort från fastlandet.
– Det var jättehäftigt att komma dit. Jag har aldrig varit på ett så lugnt ställe, det bor cirka 250 personer där och det fanns inga mobiltelefoner.
Under hela färden klarade sig Emma från svåra stormar, men på vägen till Tristan da Cunha gick motorn sönder. Hon tog sig till Sankta Helena för att laga den, men upptäckte att det skulle ta för lång tid så hon beslutade sig för att segla hela vägen hem utan motor.
– Det var mycket stiltje så det tog lång tid. Först var jag ganska frustrerad, men sen tänkte jag istället att jag bara skulle vara i situationen. Då var det fantastiskt, helt tyst och helt stilla med valar och delfiner omkring.
Under den långa resan höll maten på att ta slut och Emma tvingades göra ett stopp i Skottland innan hon slutligen kunde återvända till Sverige. När hon ser tillbaka på sin ensamseglats säger hon att den blev tuffare än vad hon hade väntat. Även om Emma alltid trivts med att vara själv brottades hon med mörka tankar ute på havet.
– Alla känslor blir väldigt starka när man seglar ensam. Men jag har också upplevt de finaste och lyckligaste stunderna i mitt liv och verkligen utforskat mig själv.
Med dagens teknik krävs inte speciellt hårt jobb för att segla, enligt Emma. Hon spenderade istället mycket tid på att spela gitarr, läsa och göra ingenting, något hon har svårt för hemma.
Väl tillbaka i land har hon redan flera projekt igång. Dels vill hon göra en film och kanske också skriva en bok om sin resa. Emma, som även är musiker, tänker också spela mer och kanske släppa ytterligare en skiva. Dessutom började hon nyligen arbeta som personlig assistent, på ett boende för autistiska, som hon ska varva med gitarrlärarjobb.
Det är egentligen första gången som Emma slår sig till ro i Sverige. Innan ensamseglingen hade hon bott 18 år i London, hade kanalbåt, spelade musik och gav gitarrlektioner. Men nu vill hon satsa på en framtid tillsammans med pojkvännen i Göteborg.
– Ibland får jag panik och vill bara sticka, men samtidigt ska det bli spännande att se om jag kan rota mig här och kanske bilda familj.
Emma har haft en stark dragning till havet ända sedan hon var liten och segling kommer fortfarande vara en stor passion. Och någon gång kanske det ändå blir en jorden runt-segling.
– Jag trodde att jag hade gjort mitt äventyr när den här resan var över. Men det fungerar inte så, det finns kvar i blodet.
Fakta: Emma Ringqvist
- Ålder: 39.
- Bor: Lägenhet i Majorna och hos föräldrarna i Svanesund, Orust.
- Familj: Pojkvän. Mamma, pappa, två bröder och hund.
- Aktuell: Har fått stor uppmärksamhet för sin ensamsegling över Atlanten. "Men det är inte så att folk känner igen mig, det är ganska skönt".
- Lärdomar från resan: "Jag har fått en större styrka och är tacksam över livet på ett djupt plan".
