Måndagens besked att Göteborgs kommunala gymnasieskolor ställer in allt traditionellt studentfirande i form av utspring och stora samlingar på skolgårdar möter förståelse, men väcker också känslor.
LÄS MER: Göteborgsregionen ställer in studentfirande
För Ester Hillgren i NA17IK på Hvitfeldtska var beslutet väntat och sorgligt.
– Jag och alla mina kompisar hade verkligen hoppats på annat besked. Man kände bara tomhet när man vaknade och läste om det. Vad ska vi göra nu? säger Ester Hillgren.
Hon beskriver att många elever har försökt övertala skolchefer att skjuta upp studenten till ett senare datum.
"Känns som att de skitit i det"
– De allra flesta vill ju det, man vill ha en så riktig student som möjligt, även om det inte är säkert att det skulle gå att genomföra heller. Nu känns det mer som att de har skitit i det fullständigt.
Vad hade du framför allt sett fram emot?
– Jag var med på studenten på Hvitfeldtska förra året. Det var sådan stämning på skolgården. Jag hade sett fram emot allt. Morgonen med champagnefrukost, sedan åka in till skolan, springa ut, studentfesten och balen.
Ester Hillgren uttrycker att hon och hennes årskamrater riskerar att bli "den försummade årskullen".
– Det känns ju lite så. De enda som faktiskt förstår en är de som går igenom samma sak. Jag tycker bara att det är synd att man skiter i det direkt och inte försöker hitta andra lösningar, även om de säkert tittar på alternativ nu.
Hur reagerar dina skolkamrater?
– Alla känner sig helt tomma typ. Man har inget hopp eller motivation. Jag försöker se det ljusa, men det är svårt att göra det när allt går emot.
Rädd att det går ut över skolresultat
Tror du skolresultaten kan påverkas?
– Det tror jag definitivt. Det är synd att det inte tas upp. Det här påverkar hela ens mående. Vi har flera kursprov snart. Jag har ingen motivation. Jag är ändå en sådan som vill ha högsta betyg på allt. Jag tycker att allt är så sorgligt.
Personligen har hon hittills endast investerat i en studentmössa men har kompisar som har köpt balklänningar och totalt lagt ut mellan sju och åtta tusen kronor.
– Jag brukar vänta till slutet med sådana saker. Det var bra denna gången, säger hon.
Elina Agerskog går sista året på Polhemsgymnasiets ekonomiprogram. Hon förklarar att hon blev superledsen när beskedet kom på måndagsmorgonen.
– Mina kompisar har legat hemma och gråtit. Vår förhoppning var att de skulle skjuta fram det. Det har varit snackisen bland oss ungdomar. Våra lärare har hela tiden sagt att de ska försöka göra det bästa av situationen.
"Kämpat förgäves"
Besvikelsen grundar sig också i det hårda arbete som har lagts ned under gymnasieåren – hela tiden med studenten som den stora moroten.
– Jag har tagit skolan väldigt seriöst och har stundtals varit väldigt stressad. Då har jag tröstat mig med jag skulle få uppleva lyckan av att ta studenten, som man har sett andra göra.
Reaktionerna bland Elinas kompisar är blandade. En del är uppgivna.
– Vissa av mina kompisar känner att allt man har kämpat för har varit förgäves. Jag känner att jag inte har något att se fram emot. Det är lite som ett förminskande av det vi har kämpat för, att inte kämpa mer för att hitta en lösning, säger Elina Agerskog.
Likt Ester Hillgren misstänker Elina Agerskog att skolmotivationen och därmed slutbetygen får sig en törn.
– Jag kan inte mer än hålla med henne. Såklart har man lite motivationsproblem. Hon har väldigt rätt i att studenten är det som har fått många att orka kämpa. Vissa har typ bestämt sig för att inte kämpa alls det sista.
