Åskmolnen sänker sig över Restad gård, det gamla sjukhusområdet i södra Vänersborg. Det är en kvav sommardag och regnet kommer när som helst. Pappersskyltar med texten ”support group” och en pil, leder oss upp för en massa trappor i en av de gula byggnaderna. Adnan Abdul Ghani tar emot med ett fast handslag och ett varmt leende.
Vi slår oss ned vid ett bord vid ett öppet fönster i samma ögonblick som himlen öppnar sig. Adnan börjar berätta.
– Jag är palestinier, men har bott i Syrien under min uppväxt. Nu har jag sökt asyl i Sverige. Så jag har varit flykting två gånger i mitt liv.
Adnan är utbildad programmeringsingenjör och bodde i Kina i nio år, men har arbetat över hela världen. I Kina träffade han sin fru Jia. De jobbade på samma företag.
– Men mitt stora intresse har alltid varit dykning. Så efter ett antal år i programmeringsbranschen var jag redo att satsa. I Syrien finns fantastiska kuster som är helt orörda. Den gamla regeringen ville inte ha turism i de områdena, så jag förhandlade med dem i ett helt år tills jag fick tillåtelse att öppna en dykarskola.
Men så kom kriget. Adnan och Jia kämpade in i det sista för att kunna stanna i det land som de älskar av så många anledningar.
– Droppen var när vi var tvungna att sitta i källaren under vårt hus i tre dygn medan det bara haglade bomber. Då bestämde vi oss för att flytta tillbaka till Kina.
Men det uppstod genast problem. Den kinesiska regeringen stöttade regeringen i Syrien. Adnan fick inget uppehållstillstånd. Hans kinesiska pass höll på att löpa ur och han fick inte förlängt.
Under den turbulenta tiden föddes Adnan och Jias son Haygang.
– Jag kunde inte ens registrera mig som pappa till min son, berättar Adnan.
Familjen förstod att de måste flytta igen. Adnans bror var nyligen anländ flykting till Vänersborg och Adnan och Jia fick upp ögonen för Sverige. Men ingen av dem hade visum.
– Jag visste att det fanns människosmugglare som jag skulle kunna betala en massa pengar för att komma till Sverige. Men jag hatar den typen av organisation. Jag ville inte gå den vägen.
Adnan köpte sig en biljett till Europa och blev genom ett mirakel släppt över gränsen utan någon kontroll.
Så anlände han till Restad gård. Frun och sonen var kvar i Kina på obestämd tid.
Adnan träffade människor från alla möjliga olika länder på det stora asylboendet i Vänersborg. Människor som bara satt på sina sängar hela dagarna och väntade på att något, vad som helst skulle hända.
– Jag kunde inte bara sitta. Jag kontaktade Röda Korset och startade Support Group.
I början arrangerade Adnan främst utflykter och events för de boende på Restad gård för att skingra apatin. Men sedan tog organisationen allt större fart och engagerade fler och fler människor.
– Jag startade olika klubbar. Till exempel en akademikerklubb, en kvinnoklubb och en dansklubb. Samt en massa events där alla kunde delta.
De olika klubbarnas syfte är främst att hitta forum där människorna som är med i klubbarna kan integreras in i det svenska samhället.
– Jag tror att Sverige skulle tjäna mycket på att försöka integrera sina nyanlända in i det svenska samhället från första början.
Adnan har bland annat lyckats fixa praktikplatser till 31 asylsökande lärare på olika skolor i Trollhättan och Vänersborg.
– De asylsökande som jag har träffat är jätterädda för att vara en belastning för det svenska samhället. De vill mer än något annat kunna jobba och göra rätt för sig.
Adnan Abdul Ghani har nu varit i Sverige i elva månader. Nästa vecka återförenas han med sin familj.
– Min fru och son har äntligen fått tillstånd att flytta hit. Jag är väldigt glad, säger Adnan.
