Ordningen är lottad och först ut genom huvudentrén och fram till scenen är estetiska programmet med inriktning på dans och musikal.
Skolgården nedanför är ett hav av föräldrar, syskon, släktingar, kompisar och pojk- och flickvänner, iklädda tunna, ljusa klänningar och kostymer, utrustade med kameror. Överallt i luften sticker plakat upp, och ballonger i regnbågens alla färger vajar i vinden.
Solen står som högst på himlen just nu och runt benen på de ömsom sjungande, ömsom skrikande studenterna på podiet, virvlar konfetti runt och slår gnistor i ljuset.
Max Berner-Branzell är alldeles rusig av lycka.
- Vilken adrenalinkick! skrattar han, nyss nedkliven från scenen.
- Det känns underbart, så bra att jag inte har ord!
Vid staketet väntar familjen och Max får blåklint runt halsen, ett par gosedjur och mängder av pussar och kramar. Mamma Mia Branzell håller ett stadigt grepp om plakatet med en bild på Max där han spänner armmusklerna, fem år gammal, iklädd ett par badbyxor.
Nu väntar en lång och ledig sommar, och till hösten jobb. Därefter vill Max utbilda sig för jobb inom media, helst med inriktning på ljud. Betygen i kuvertet han nu håller i handen är bra, här syns mest VG:n och MVG:n.
För de 520 studenterna på Hulebäcksgymnasiet innebar utsläppet klockan ett inte ens halvtid på dagens firande, som dittills bestått av champagnefrukost och uppträdanden, tal, stipendieutdelning och lunch i idrottshallen tillsammans med lärarna. Efter kramkalaset på skolgården väntade tutande bilar och traktorer, stora flak och limousiner för ett varv i samhället eller in till Göteborg. Eftermiddagen fortsatte i hemmen och för många därefter på Avenyn på Park Lane.
