Hoten hade ökat mot den 46-årige Singh efter hans publiceringar om den omfattande olagliga brytningen av sand i Garrafloden vid staden Shahjahanpur i norra Indien. I rapporteringen riktades misstankar mot Rammurthi Singh Verma, minister i delstaten Uttar Pradesh med över 200 miljoner invånare. Verma påstods ligga bakom brytningen tillsammans med lokal maffia. Singh rapporterade själv på Facebook när ingen annan vågade publicera. Han skrev att Verma mutade lokal polis med motsvarande cirka 1000 kronor om dagen för att få bryta sand.
Den 1 juni 2015 fick Singh besök av polis – och blev bränd bakom hemmets murar. Polisen hävdar att han begick självmord, men journalister från nätverket Forbidden Stories , som tar vid där andra reportrar tystats, har funnit en rad uppgifter som ifrågasätter den officiella bilden.
Våldsammaste maffian
Framför kameran anklagar Singh poliser och anhängare till Verma för dådet. Uppgifterna stöds av familjemedlemmar. De medger nu också att Verma gav dem motsvarande 400000 kronor som de uppfattade som betalning för att dra tillbaka mordanmälan mot poliserna. Singhs död är inte utredd.
- Han ville kämpa för rättvisan och han ville alltid göra något gott för Shahjahanpur. Det är väldigt få människor som är så modiga att de utmanar en så mäktig minister, säger dottern Diksha Singh.
Verma kan inte kommentera eftersom han är inlagd på sjukhus, säger hans talesperson. Han har tidigare till familjen förnekat inblandning i Singhs död.
Ytterligare tre journalister, som rapporterat om sandbrytningen, har dödats mellan 2015 och 2018.
- "Sandmaffian" anses vara den just nu mest framträdande, våldsamma och svårgenomträngliga organiserade brottsligheten i Indien. Och den vill hålla sin verksamhet hemlig, säger Aunshul Rege, kriminolog vid Temple-universitetet i Philadelphia.
Åtråvärda mineral
Organisationer och journalister som försöker dokumentera följderna av sandbrytningen möts genast av hot. Forskning tyder på minskad artrikedom, hotade ekosystem och sänkt grundvattennivå. I en rapport från i maj beskriver FN:s miljöorgan Unep sandbrytningen som ett globalt hot. Internationellt rör det sig om många miljarder ton.
Medan de stora mängder sand som bryts vid floder går till byggen i den snabbt växande indiska jätteekonomin, sker en annan, också olaglig utvinning på stränder vid havet. I den sanden finns flera åtråvärda mineral som granat, zirkon och ilmenit. De kan exempelvis användas till att skära eller blästra metall i flygplans- och bilindustrin.
Import till Sverige
Längs kusten i delstaten Tamil Nadu i sydöst har brytningen på stränderna varit ohejdad sedan 2000. År 2013 förbjöd delstaten utvinningen. Ändå fortsatte den privata gruvnäringen att exportera mer än två miljoner ton 2013–2016 enligt en expertrapport som lämnats till domstol.
De största importörerna finns i Kina, Tyskland och USA, men en del kan ha nått Sverige. Tulldokument från Tamil Nadu visar på export till Sverige, och över 20000 ton granat har importerats hit från Indien 2013–2018 enligt svenska Tullverkets uppgifter. Det är dock oklart exakt varifrån och till vilka.
En av få journalister som skrivit om sandbrytningen vid stränderna är Sandhya Ravishankar. För det har hon hotats, förtalats och anmälts för förtal. Få vill publicera hennes alster. Vid ett tillfälle läckte en film från en övervakningskamera till en blogg. På filmen träffar Ravishankar en källa.
Bolaget V.V. Mineral som leds av SVaikundarajan har i det närmaste monopol på näringen i delstaten och figurerar i flera brottsutredningar.
- Sandbrytningsbranschen är ett monopol och det är mycket pengar i den. Ett problem är att det här är ett väldigt bra exempel på förbindelser mellan företag, polisen, politiker och journalister. Nästan alla låter sig köpas, säger Ravishankar till TT.
Tvingas flytta
Myndigheter, organisationer och journalister har hittills inte gjort mycket för att dokumentera effekterna på stränderna, men Forbidden Stories har fortsatt Ravishankars granskning. De utsända reportrarna möter bybor som inte ens vågar yppa namnet V.V. Mineral. De som vågar berätta säger dock att de är förödande.
- En följd som är mycket tydlig är att sanddynerna har försvunnit och att havet når in på land, säger Ravishankar.
300 hus i byn Kovalam har behövt flyttas längre inåt land, säger en fiskare där.
En bonde i byn Kuttam ger ett annat exempel:
- Vattnet blev saltare. Bananplantorna kunde inte anpassa sig till det saltare vattnet. Efter ett tag tvingades jag sälja min mark.
V.V. Mineral säger sig ha följt lagen och avfärdar anklagelserna. Bolaget hävdar att journalisten Sandhya Ravishankar arbetar för en konkurrent. Det förnekar hon bestämt.
Fakta: Grönt blod och Forbidden Stories
40 reportrar från 15 länder har arbetat med projektet Grönt blod, som genomförts av journalistnätverket Forbidden Stories. Det är en granskning av gruvnäring i Indien, Guatemala och Tanzania, där reportrar som rapporterat om branschen har tystats.
Resultatet av projektet, som tog åtta månader att fullborda, publiceras i 30 länder.
Bland deltagande medier finns The Guardian (Storbritannien), Le Monde (Frankrike), Süddeutsche Zeitung (Tyskland), TT (Sverige), El País (Spanien), Prensa Comunitaria (Guatemala) och The Lede (Indien).
Idén med Forbidden Stories är att sätta till stora, samlade resurser och ta vid där andra journalister på olika sätt har hindrats att utföra viktiga granskningar. Nätverket har tidigare bland annat följt upp det arbete som påbörjades av journalisten Daphne Caruana Galizia, som mördades på Malta 2017.