Läkarnas kamp på svenska Syrien-sjukhuset

Det syriska sjukvårdssystemet har kollapsat och många läkare i har flytt landet. Men i nordöstra Syrien ligger ett svenskt sjukhus där fem läkare har trotsat rädslan och stannat kvar.

ANNONS
|

– Jag känner mig mycket osäker. Jag är beredd på att min son, fru eller kompisar kan dö när som helst, säger läkaren Sameeh Kaddour som arbetar som läkare i Syrien.

Det svenska sjukhuset som Sameeh Kaddour arbetar på ligger i staden Aaqrabâte mitt ibland olivträd och slättland i Idlib-provinsen. I väst ligger den turkiska gränsen bara några kilometer bort och fem mil öster ut ligger Aleppo, staden som vid upprepade tillfällen har utsatts för så väl bomber som hårda strider.

Massimiliano Rebaudengo arbetar som platschef för Läkare utan gränser och ansvarar för att kordinera resurser i området.

– Sjukvårdssystemet har kollapsat och många läkare har lämnat landet.

ANNONS

Krigsskador sätter press på sjukhusen, men människor behöver fortfarande vård för vanliga sjukdomar och olyckor. Samtidigt är det väldigt instabilt med strider som kommer och går.

– Det beror helt på frontlinjerna, det kan vara lugnt i dag men hårda strider i morgon, säger Massimiliano Rebaudengo.

Läkaren Sameeh Kaddour vittnar även han om både riskerna i landet och bristerna i sjukvården.

– Vi försöker bygga ett nytt sjukvårdsystem för alla människor. Inte bara för krigsskador utan även för civila som råkar ut för olyckor, säger Sameeh Kaddour arbetar på ett svenskfinansierat sjukhus.

Den 23 december genomfördes den första operationen och hittills har det kostat 1,6 miljoner att bygga och utrusta det 3 000 kvadratmeter stora sjukhuset. Bakom initiativet står den svenska förening – Islamiskt välgörenhetscenter (IVC).

Karim Ben Daher är volontär i IVC och samtidigt projektledare för det svenska sjukhuset i Syrien. Han var också en av de volontärer som var med när projektet föddes i samband med att de besökte ett annat sjukhus i Aaqrabâte. Efter samtal med chefsläkaren såg volontärerna behovet av att finansiera en utbyggnad av det befintliga och hårt belastade sjukhuset men sedan kom planerna att växa i takt med ett ökat engagemang i Sverige.

– Taken var att det bara skulle bli en tillbyggnad. Men nu har tillbyggnaden blivit större än det ursprungliga sjukhuset, säger Karim Ben Daher.

ANNONS

Insamlingen började småskalligt bland släkt, vänner och under bönestunder men sedan spred det sig. Tävlingar anordnades och Husby blev en vinnande bidragsgivare och numera är ett av sjukhusets operationssalar döpta efter orten. Även i Syrien var stödet stort och föreningen fick mycket hjälp på plats.

– De positiva sidorna och känslorna från folket har varit överväldigande. Deras vilja att hjälpa oss, för att vi ska kunna hjälpa deras landsmän har varit otrolig.

Sista våningen beräknas stå klar om några veckor, men redan nu utförs cirka 20 operationer per dag. Krigsskador utgör cirka en tredjedel av alla skador som sjukhuset hanterar. Övriga skador är huvudsakligen trafikolyckor och seniorer som har fått fallskador. Personalstyrkan är närmare hundra varav fem är läkare som arbetar i 12-timmarsskift.

8 500 kronor per dag är kostnaden för att driva sjukhuset. Särkilt specialistvården inom ortopedi är dyr men sjukvården är fortfarande kostnadsfri för besökare. I stället finansieras verksamheten av internationella donationer. Men under bidragssvackor blir det knapert för dem som lever på en oregelbunden lön i ett krisbelägrat land.

– Vi är inne på tre månader utan lön och vi har också ont om sjukvårdsutrustning, så som kirurgverktyg, säger Sameeh Kaddour.

Det saknas också pengar för att fullbelägga sjukhuset som har en kapacitet på 110 sängplatser. Samtidigt ökar behovet då hundratusentals människor har flytt från sina syriska hem och många uppehåller sig i närområdet intill den turkiska gränsen.

ANNONS

Sameeh Kaddour är en av dem som har valt att stanna kvar med sin familj och hjälpa det syriska folket genom att arbeta som läkare när det som bäst behövs. Det är en påfrestande situation men trots att kriget finns runt hörnet så finns det fortfarande ljusglimtar i vardagsmörkret.

– Vi har vant oss att leva med rädsla för att dö. Även om vi ibland glömmer bort rädslan och tänder grillen. För vi kan inte ständigt leva i rädsla, säger Sameeh Kaddour och skrattar innan han tackar Sverige för all hjälp.

Läs också: Akut behov av hjälp till krigsoffer i Syrien

ANNONS