Valentina Teresjkova
Ryssland
När Jessica Meir startar är hon på klassisk mark, kosmodromen i Bajkonour i Kazakstan. Härifrån lyfte den första kvinnan i juni 1963, Valentina Teresjkova. Det var en sensation och ett nytt bakslag för USA. Sovjet var först med satelliten Sputnik 1957 och den första människan Jurij Gagarin 1961.
President John F Kennedy svarade med, inte för att det var lätt utan för att det var svårt, att den första amerikanen skulle landa på månen före 60-talets slut och återvända hem. Det var starten på var en kapplöpning mot rymden medan det på jorden rådde ett kallt krig där supermakterna USA och Sovjetunionen hotade förgöra varandra med kärnvapen.
Amerikanerna satsade på astronauter som hade varit testpiloter, idoliserade män av det rätta virket, och så skickade Sovjet oväntat upp en kvinna som inte ens hade militär bakgrund.
Valentina Teresjkova föddes i en by i västra Ryssland. Pappan var traktorförare och mamman arbetade inom textilindustrin. Som ung började hon hoppa fallskärm. Det ledde så småningom till att hon som första civilist antogs till den krävande kosmonaututbildningen 1962. Året efter flög hon en Vostokfarkost under nästan tre dygn 48 varv runt jorden.
Efteråt gifte hon sig med en kosmonaut, och som den hjältinna hon var följde Nikita Chrusjtjov dem till altaret. De fick en dotter och Valentina Teresjkova läste rymdvetenskap. Hon steg i graderna till generalmajors rang och gick i pension 1997. I dag är hon 82 år, och har fått utmärkelser som Leninordern och FN:s guldmedalj för fred. Hon har också prisats för att vara en kvinna som har förändrat världen.
Sally Ride
USA
Först 1982 blev Svetlana Savitskaja från Sovjetunionen den andra kvinnan i rymden. Första amerikanskan blev Sally Ride 1983. Hon föddes i Kalifornien och var en lovande tennisspelare. Tidigt blev hon intresserad av vetenskap och tog kurser i fysik och examen vid Stanford-universitetet. Specialområdet var astrofysik och elektronlaserteknik.
Efter att ha sett en annons i en studenttidning på Stanford skickade hon in en ansökan till rymdflygstyrelsen Nasa. I konkurrens med 8 000 sökande valdes 35 ut, däribland Sally Ride. 1978 kom hon med i Astronautgrupp 8, den första gruppen med kvinnor. Hon iutbildades till specialist och skötte kommunikationen med astronauterna från kontrollcentret i Houston. Hon var också med om att utveckla rymdskyttelns robotarm.
Inför hennes första rymdfärd kom journalister med frågor som knappast skulle ställas i dag, om rymdflygningen skulle påverka hennes kvinnliga reproduktionsförmåga och om hon gråter vid motgångar. Men hon insisterade på att hon var astronaut, inget annat.
Sally Ride genomförde två flygningar med rymdfärjan Challenger, 1983 och 1984. Hon hade tränat i åtta månader inför en tredje, vilken fick ställas in efter att färjan exploderat efter start i januari 1986. Efter katastrofen ingick hon i den kommission som på presidentens uppdrag utredde orsakerna. Därefter började hon tjänstgöra på Nasas högkvarter med frågor om ledarskap och Amerikas framtid i rymden.
1987 lämnade hon Nasa för att återuppta sin akademiska bana i Kalifornien. Två år senare blev hon professor i fysik och chef för Kaliforniens rymdinstitut. Hon var även med och utredde olyckan med rymdfärjan Columbia 2003. Som författare till flera böcker och utredningsrapporter och aktiv i debatten var hon ett ständigt aktuellt och aktat namn fram till sin död 2012, 17 månader efter att ha diagnostiserats med cancer.
Christa Mcauliffe
USA
På dagen en månad innan Olof Palme mördades 1986 var det kallt och klart på Cape Canaveral. Läktarna var fyllda av gäster och anhöriga, liksom badstränderna av nyfikna längs Floridas östkust. Tv-bolagen sände direkt och en spänd förväntan rådde till och med bland veteranerna på presskullen, med Challenger under nedräkning borta på startplatta 39B. Det skulle blir rymdfärjans tionde uppdrag sedan premiären 1983.
Inne i färjan satt besättningen fastspänd på två våningsplan. Av de sju ombord fanns Christa McAuliffe. Hon var gift, hade två barn och undervisade i historia och biologi. Hon skulle bli den första läraren och civila astronauten i rymden. Många av hennes elever följde uppskjutningen på teve.
Men omkring 73 sekunder efter start exploderade färjan i ett overkligt fyrverkeri. Bilderna på föräldrar och vänner vittnar om vantro och skräck inför det ofattbara. Christa McAuliffe och de övriga sex astronauterna omkom när när färjan föll sönder och störtade i havet.
Haveriutredningen visade på allvarliga brister i rutiner, säkerhetstänkande och ledning. Den direkta orsaken var att en packning, en så kallad O-ring, blev stel och oelastisk i den ovanligt kalla väderleken och inte kunde förhindra att gaser läckte ut under starten. När gaserna brände hål i färjans externa bränsletank var tragedin ett faktum och alla bortom räddning.
Challenger blev den första av två katastrofer med flygande rymdfärjor. Den andra inträffade 2003 med Columbia. Isolering hade lossnat vid start, skadat en vinge och när färjan var på väg mot jorden och hettades upp av atmosfären började den brinna och falla samman, återigen i direktsändning. Även denna gång dog alla sju astronauterna.
De amerikanska rymdfärjorna togs ur bruk 2011 och ska ersättas med ett nytt, säkrare och delvis kommersiellt system. Under tiden måste amerikanska och europeiska astronauter flygas till och från den internationella rymdstationen ISS med ryska raketer och kapslar.
Jessica Meir
Sverige och USA
I december 2006 blev Christer Fuglesang förste svensk i rymden. Nästa vecka är det dags för den första svenskan, Jessica Meir. Hon har en israelisk-amerikansk pappa, en svensk mamma och ett svenskt och amerikanskt medborgarskap. Hon har läst en termin vid Stockholms universitet och lärt sig svenska. Hennes yrkesbakgrund innan hon 2013 kom till Nasa och ställde in siktet mot stjärnorna är marinbiolog. Hon har bland annat undersökt djur under extrema förhållanden. Nu är det henne man ska mäta, ta blod och andra prover från på rymdstationen ISS.
— Så nu är cirkeln sluten. Det känns verkligen spännande att kunna bidra till det, sade Jessica Meir nyligen till SVT på telefon.
De sista förberedelserna har gjorts i Stjärnstaden, den ryska rymdfartens Johnson Space Center. Hon har lärt sig ryska, att flyga och många andra saker. Nu handlar mycket om att vara förberedd på nödsituationer.
— Vi får en väldigt omfattande träning och vi har alla bakgrund i yrken som innehåller mycket risk. Vi ser det som en beräknad risk, det som får oss att våga lita på att det ska fungera är att vi tränat så mycket och vi har experter nere på jorden som hjälper oss.
— Till och med vid olyckor som bränder är vi redo. I eftermiddag ska vi göra en simulering där vi övar på hur man lämnar rymdstationen om det börjar brinna. Vi vet exakt vad vi ska göra.
– Vi skjuts upp tillsammans och efter sex timmar dockar vi med rymdstationen och mina vänner som är där uppe nu tar emot oss. Jag kommer att vara på ISS i sex månader.
Hon åker tillsammans med den erfarne ryske kosmonauten Oleg Skripochka med den första astronauten från Förenade arabemiraten, Hazzaa Ali Almansoori. De skjuts upp med en rysk Sojuz-raket och dockar med ISS efter sex timmar, om allt går som planerat.
Mae Jemison
USA
Mae Jemison blev 1992 den första afroamerikanska kvinnan i rymden. Född i Alabama och uppfödd i Chicago läste hon vid de ansedda universiteten Stanford och Cornell. Hon har en lång meritförteckning: ingenjör i kemi, medicin, samhällsstudier i afrikanska och afrikansk-amerikanska förhållanden och doktor för fredskåren i Liberia och Sierra Leone, med mera.
Men det räckte inte för henne. Hon var fascinerad av rymden och de professionella och vetenskapliga utmaningar det innebar och sökte till Nasas astronautkår. I hård konkurrens antogs hon 1987 och började sin utbildning till specialist i väntan på att få ett uppdrag. Det kom och den 12 september 1992 lyfte hon med rymdfärjan Endeavour för att tillbringa åtta dagar i omloppsbana.
Året efter lämnade Mae Jamison Nasa och grundade ett företag för teknologisk forskning. Hon har senare bildat en ideell fond för utbildning och är engagerad i flera projekt med anknytning till rymden. Hon har skrivit flera böcker och ofta medverkat i tv, även i en episod av Star Trek. Hon har tillägnats flera hedersdoktorat och är invald i National Women's Hall of Fame and the International Space Hall of Fame.
Med Mae Jemison kom ännu en milstolpe i en utveckling som på 60 år har gått från en grupp vita män till en ökad balans mellan kön, raser och nationaliteter. I rymden spelar olikheter mindre roll och varje individ bedöms efter egna kvaliteter. Det bevisar Mae Jemison som en i raden av kvinnliga pionjärer.
