Bläckfiskar är ett havslevande blötdjur. Det finns omkring 600 nu levande arter. Jättebläckfisken av arten Architeuthis dux är tämligen okänd. Men forskarna vet, eftersom flera exemplar har strandat, att den kan bli åtminstone 18 meter lång och väga uppemot ett ton.
Det exemplar som fångades på bild, med sina tentakler utsträckta som en sjöstjärna i det blå havsvattnet, är "bara" åtta meter. Men det är första gången som en levande bläckfisk av det här slaget avbildats i havsdjupet under sådana omständigheter - och det avslöjar mycket om hur den uppträder. Forskarnas slutsats är att det är ett mer aktivt sökande rovdjur än man trott.
Det zoologerna Tsunemi Kubodera och Kyoichi Mori gjorde var att sätta fast en mindre bläckfisk som bete - och en kamera - vid en kilometerlång fiskelina. Denna sänktes sedan ner till 900 meters djup vid Boninöarna söder om Japan i Stilla havet.
Det krävdes flera försök innan jättebläckfisk till slut visade sig. Aggressivt greppar den betet med tentaklerna.
Vid angreppet fastnade den i forskarnas apparatur, skriver TT. Under över fyra timmar kämpade den för att komma loss innan den till slut lyckades befria sig själv. En lång del av en av tentaklerna satt dock kvar och kunde hissas upp till ytan.
Tentakeln som bröts av var fortfarande aktiv när forskarna tog upp den i båten. Sugskålarna greppade tag i båtdäcket - och i forskarnas händer när de rörde vid tentakeln.
De två långa tentaklerna, som är utrustade med runda, knivskarpa sugskålar, är "helt klart inte bara ett par svaga fiskelinor" skriver de två forskarna i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society.
Architeuthis dux är trots allt inte havsdjupens största bläckfisk. En annan art, Mesonychoteuthis hamiltoni, kan bli ännu längre, 20 meter.
Båda arterna har ett gemensamt: enormt stora ögon. Det är en anpassning till ett liv på stora djup. Kaskeloten är, enligt forskarna, jättebläckfiskarnas enda naturlig fiende.
