Hela gatan i Torshov är avstängd och vid avspärrningarna står poliser samtidigt som kriminaltekniker i vita dräkter undersöker ambulansen.
I parken mittemot startar ett 30-tal barn och vuxna en brännbollsmatch. Föräldrarna uttrycker samma sak: vilken tur att barnen inte hade börjat promenera hem från skolan än.
Iren Ulstein var hemma i lägenheten med sjuka barn när skotten brann av.
– Jag hörde hur det small många, många gånger och undrade om det var fyrverkerier eller någon som lekte med knallpistol, berättar hon.
Då kom en ny, mycket kraftigare smäll.
– Det var som att det skallrade i väggarna.
Det var den kapade ambulansen som hade kört rätt in i deras port. När Iren Ulstein gick ut möttes hon av ett område som kryllade av tungt beväpnad polis.
– Då höjdes min puls, säger hon.
Atle Vårhus och sönerna Jacob och Lauritz Berven Vårhus står på gården och betraktar sin sönderkörda port.
Skolan höll barnen inne
Atle hade varit hemma på lunchen och väl ute på gatan förstod han att något allvarligt hade hänt.
– Jag såg en krossad barnvagn och massa bildelar och skrot på gatan.
Han hade dessutom passerat en helt sönderkörd bil på vägen. Tankarna gick direkt till barnen, som skulle gå från skolan vid den här tiden.
– Jag tänkte att de korsar ju den här vägen när de går hem, säger han.
Men skolan hade sett till att barnen hölls inne medan insatsen pågick. En av deras grannar, som vill vara anonym, hade också barn på skolan men fick snabbt mejl om hur personalen inte lät barnen gå hem förrän faran var över.
Grannen var också hemma när han hörde flera skott. Hans sambo tittade ut genom fönstret och skrek att en ambulans forsade förbi deras hus.
Det var då den krockade och flera polisbilar stängde snabbt in fordonet bakifrån.
– Sedan drog de ut mannen och lade honom på backen. Först trodde jag att han var död, berättar mannen som sedan bevittnade hur de la gärningsmannen på en bår och lastade in honom i en ambulans.
LÄS MER:Två gripna efter vild ambulanskapning i Oslo
"Chockad och lite rädd"
Han har bott i området i många år och säger att viss kriminalitet sker, men att sådana här händelser inte hör till vardagen.
Johanne Kvalbein Löberg är ute och rastar sin hund några timmar efter händelsen.
– Jag är chockad och lite rädd. Man bor ju i närområdet och det var nästan här på gatan som jag bor, säger hon.
Hon var på jobbet när ambulansen jagades av polisen, men säger att hon kände sig trygg när hon såg all polisaktivitet i sitt kvarter.
– Det är betryggande att de visar att de är här.
