En stenhård match väntar Benjamin Netanyahu

Israel går till val på tisdag, bara fem månader efter det senaste valet till parlamentet, knesset. Den gången vann premiärminister Benjamin Netanyahu och högerblocket en klar majoritet. Men ett litet högerparti hoppade av den tilltänkta koalitionen, så Netanyahu kunde inte bilda regering.

Därmed får den gamle generalen och ÖB:n Benny Gantz redan nu en möjlighet till ”omprov”, som israeliska kommentatorer kallar det. Hans mittenparti Blåvitt och Netanyahus högerparti Likud ligger jämsides i de flesta mätningar. Båda får runt 35 mandat vardera av de 120 i knesset, precis som i valet i våras.

– För åtta månader sedan var jag ensam. Nu har vi 35 mandat och har etablerat oss som politiskt alternativ. Kampen gäller Israels demokrati, säger Benny Gantz till de entusiastiska åhörarna på ett valmöte i Haifa.

– På tisdag gäller det om vi ska få en extrem och korrumperad regering som säljer ut allt för premiärministerns personliga intressen. Eller en ansvarig regering med rena händer, säger han.

I hög grad ett personval

Publiken i kulturcentret uppe på Karmelberget tillhör Gantz ”naturliga” målgrupp: äldre, medelklass, icke-religiösa samt ashkenaser, alltså av europeiskt-judiskt ursprung. Den israeliska högerns anhängare är ofta religiösa, med orientalisk-judisk bakgrund och från ekonomiskt svagare grupper.

Valet är i hög grad ett personval. Till synes existentiella frågor som fred med palestinierna, ockupation och gränser förekommer knappast i debatten.

Gantz, 60, säger själv att han står nära Netanyahu, 69, i inställningen till hotet från Iran. Vad gäller Gaza är han närmast mera militant än premiärministern – och förespråkar en militär aktion för att stoppa Hamas och de andra palestinska gruppernas raketbeskjutning från Gaza mot södra Israel.

Det handlar i stället om ja eller nej till Netanyahu, mannen som har styrt landet de senaste tio åren. En stor del av israelerna avskyr Netanyahu. De ser honom som en korrumperad figur som sprider hat och splittring. Han är hårt pressad av tre hotande korruptionsåtal som kan bli verklighet efter valet – och det är ingen hemlighet att han tänker utnyttja en valseger till att skaffa sig immunitet.

Anklagas för korruption

En minst lika stor del av folket hyllar premiärministern som en stor ledare, som den enda garanten för fred och säkerhet. Och ser honom som orättvist förtalad av medierna. De överser med den påstådda korruptionen – han är ännu inte fälld för något – och struntar i alla vittnesmål om hans och hustruns lyxliv på statens och miljardärvännernas bekostnad.

Likuds största valaffischer på gator och torg visar en bild på Netanyahu och Donald Trump som skakar hand intill texten ”Netanyahu. En annan liga”. Premiärministerns starkaste kort är hans långa erfarenhet – han var premiärminister under tre år redan på 1990-talet – och att han därmed spelar i den internationella högsta divisionen jämfört med de provinsiella motståndarna på hemmaplan.

På valaffischerna ses Netanyahu skaka hand med USA:s president Donald Trump med orden: Netanyahu. En annan liga. Bild: Oded Balilty

1/3

Netanyahu lyckades pricka in besök hos Vladimir Putin i Ryssland och Boris Johnson i Storbritannien i valrörelsens slutskede. Han fick därmed färska bilder tillsammans med världsledare. Sedan spelade det mindre roll att Putin tog avstånd från hans senaste utspel om annektering av delar av Västbanken. Samt att en handskakning med Boris Johnson kanske inte är politisk hårdvaluta just nu.

Med Trump fick Netanyahu inget nytt möte, bara en vag utfästelse om att i framtiden diskutera möjligheten av en försvarspakt mellan USA och Israel.

– Jag lutar åt Netanyahu trots all kritik mot honom. Han är en stark ledare som står för stabilitet, för lugn och säkerhet. Som mamma till tre soldater vill jag inte ha krig, säger Yael Shalliach, 50, sjuksköterska från Kiryat Ono utanför Tel Aviv.

– Han anklagas för rädsla och tveksamhet i militära frågor, men han är försiktig och har gott omdöme. Blåvitt är en samling generaler, jag är rädd att de vill visa upp snabba militära resultat, säger hon.

Hon syftar på att Netanyahu trots sin hökaktiga framtoning har varit mindre benägen än många tidigare ledare i Israel att ge sig in på militära äventyrligheter och därmed har hållit nere antalet stupade israeliska soldater.

"Partiet byggde landet"

Vi träffar henne på ett valmöte med flera partiledare i Givatayim. Det är en förort till Tel Aviv som i alla år varit ett starkt fäste för det tidigare statsbärande Arbetarpartiet, socialdemokraterna som ledde Israel under dess tre första decennier men i dag är en skugga av sitt forna jag – och till och med riskerar att inte klara 3,25-procentströskeln till knesset.

– Ingen här vill att Arbetarpartiet försvinner. Partiet byggde landet, ni är en del av det. Rösta på oss, kom hem! vädjar Arbetarpartiets ledare Amir Peretz, 67, nästan desperat till publiken.

Bland talarna märks Avigdor Liberman, ledare för Yisrael Beiteinu (Israel vårt hem), det lilla högerparti som överraskande undandrog Netanyahu sitt stöd efter förra valet och därmed beredde väg för nyvalet. Liberman kan nu få en nyckelroll efter valet på tisdag och pekas ut som kungamakare.

Om valresultatet blir jämt kan han avgöra om Netanyahu eller Gantz får bilda regering. Det är en sensationell utveckling för den gamle högerextremisten som nu genom sin antireligiösa hållning har positionerat sig i mitten.

– Valet står inte mellan Netanyahu och Gantz, det står mellan mitt parti och de ultraortodoxa. Vi sätter oss inte i en regering med dem. Så gå och rösta! Det räcker inte att sitta hemma och klaga, mer än 80 procent av de ortodoxa röstar, säger han.

Hatobjekt för vänstern

Liberman, 61, har i många år varit ett hatobjekt för den israeliska vänstern för sina hårdföra uttalanden mot palestinier och araber. Ett av hans mera långtgående förslag kom 2001 när han tyckte att Israel skulle bomba Aswandammen i Egypten. Men publiken gillar hans utfall mot de ortodoxa. Många hoppas att Liberman ska föra mitten/vänstern till makten.

Det finns en stark opinion i Israel både bland sekulära och ”modernt” religiösa mot vad de ser som de ultraortodoxa judarnas privilegier. Denna lilla men växande grupp, som omfattar drygt tio procent av befolkningen, får mångmiljardbelopp ur den statliga budgeten, detta på grund av att dess politiska partier länge haft en vågmästarställning – även om de under senare decennier oftast stött högerblocket.

Att ultraortodoxa får befrielse från värnplikt på grund av religiösa studier, som ofta pågår upp i 40-årsåldern, är särskilt kontroversiellt; israeliska män gör i allmänhet tre års militärtjänst plus många repmånader. Så Avigdor Liberman slår an en ton också hos många som inte delar hans syn på säkerhets- och utrikespolitik.

– Liberman är en potentiell partner. Det går att samarbeta med honom trots åsiktsskillnader, säger Benny Gantz.

Också Gantz anhängare är inne på den linjen.

– Vi måste ha en förändring, vad som helst utom Netanyahu. Han är korrumperad, han har suttit för länge. Hoppas Liberman går med Gantz så att vi får en ny regering, säger Orit Weinman, 56, lärare från Haifa, på ett valmöte med Gantz.

"Liberman kan bli kungamakare"

Liberman, som invandrade till Israel 1978 från dåvarande sovjetiska Moldavien och bor i bosättningen Nokdim på Västbanken, var i många år en nära allierad till Netanyahu. Han har bland annat varit utrikes- och försvarsminister i dennes regeringar. Hans eget parti stöds främst av invandrare från före detta Sovjet.

– Liberman kan bli kungamakare. Han står i mitten mellan högern/de religiösa och mitten/vänstern. I 20 år har han hört till högerblocker, nu har han återuppfunnit sig själv, säger Gideon Rahat, professor i statsvetenskap vid Hebreiska universitetet i Jerusalem.

– Han ses nu som en sekulär, antireligiös politiker, något som oftast förknippas med vänstern. Men han står fortfarande långt till höger i säkerhets- och utrikespolitiken. Den nya politiken ger honom nya väljare, säger han.

Benjamin Netanyahu har varit premiärminister i sammanlagt mer än 13 år. I somras gick han om den legendariske statsgrundaren och socialdemokraten David Ben-Gurion som den längst sittande ledaren i landet. Möjligen kan hans långa tid vid makten verka till hans nackdel.

– Vi måste ha förändring, vi kan inte välja Netanyahu varje gång och fortsätta som tidigare. Jag tror på Gantz. På att han ska omfördela resurser och satsa mer på ungdomar, säger Lihi Segal, 24, student från Haifa, på Blåvitts valmöte i staden.

TEXT

Arne Lapidus

utland@gp.se