Det tysta kriget i Amazonas

Vi befinner oss i ett improviserat läger mitt i regnskogen, vid Tapajóflodens bädd. Hotade av planerna på vattenkraftanläggningar på deras marker har mundukuruindianerna förklarat krig mot den brasilianska regeringen. Strategin är inte att ta till vapen utan att utifrån den här platsen hugga fram en 15 kilometer lång gräns i den täta regnskogen. Markeringen tydliggör den östra gränsen av mundurukuernas territorium och början på Sawré Muybu, ett område som av Maria Leusas folk betraktas som heligt. Sägnen gör gällande att mundurukuer, djur och flod skapades här.

Om vattenkraftverket São Luiz do Tapajó anläggs är risken för översvämning betydande. 750 kvadratkilometer ursprungsskog skulle avverkas för att ge plats åt dammen.

- Vi kommer inte att lämna vårt område, säger Juarez Saw Munduruku som är ledare för Sawré Muybu, varje gång ämnet kommer på tal. Regeringen kan ta hit vattnet, men jag dör hellre än att ge mig av.

Projektet med att bygga vattenkraftverk i Amazonas startade när den nuvarande presidenten Dilma Rouseff var gruv- och energiminister under Lula da Silvas första mandat. I kampanjen inför de båda valen till presidentposten presenterade hon sig som modern till planen för accelererad tillväxt. Enligt den skulle vattenkraftverk spela en strategisk roll i Brasiliens utlovade utveckling.

När Dilma Rouseff under en världskonferens för några år sedan fick frågor om hur dessa och andra projekt i Amazonas skulle påverka regnskogen kommenterade hon kritiken enligt följande: Jag måste förklara för människor hur de ska äta och få tillgång till vatten och elektricitet. Vi behöver diskutera sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner samtidigt. Brasilien behöver inkludera de fattiga och skydda skogen.

Leusa var 11 år gammal när mundurukuernas ursprungsterritorium markerades ut 1998 efter fyra decennier av förhandlingar. Generationer av mundurukuer deltog. Ändå är territoriet i Amazaonas med officiell status som deras land inte alls lika stort som det område där de faktiskt bor.

Eftersom det enligt konstitutionen är förbjudet att flytta ursprungsfolk från deras territorier har regeringen istället medvetet hållit inne med att dra upp gränsen för Sawré Muybu. Den gräns som mundurukuerna markerat ut överensstämmer med en rapport författad av Funai, myndigheten för indianbefolkningar. Där betecknas Sawré Muybu som en historisk bosättning som omedelbart bör bli officiellt erkänd. Problemet är att det skulle hindra dammbygget. Rapporten har legat på Funais skrivbord i över två år. Representanter från mundurukuerna har rest till Brasilia åtminstone fem gånger för att sätta press på att den publiceras.

Vid det senaste spända mötet föll Maria Augusta Assirati, den dåvarande chefen för Funai, i gråt. Nio dagar senare avgick hon och flyttade sedan till Portugal. Jag får tag på henne via telefon.

- Det var ett tufft skede. Funai hade bundit sig till att publicera rapporten men vi var tvungna att bryta löftet på grund av regeringens prioriteringar, säger hon och syftar på dammarna.

- Den brasilianska regeringen är ute på farligt vatten när de förnekar människor skydd och inte officiellt erkänner Sawré Muybu som tillhörande den grupp som levt där i så många århundranden, säger Danicley de Aguiar som driver Greenpeaces Amazonkampanj.

- Mundurukuerna har en god uppfattning om sina rättigheter och kräver bara vad som står i den brasilianska lagen och konstitutionen.

Mundurukuernas vördnad för naturen har gjort att deras kamp vunnit stort stöd. Där de bor återfinns de bäst bevarade skogarna i regionen och trakten är känd för sina rena floder och sällsynt rika biodiversitet. Miljövetare menar att ursprungsgrupper som mundurukuerna är de som tydligast verkar för att bevara och ta hand om dessa ständigt krympande paradis. Eftersom mathållningen är baserad på vilt och färsk fisk beror överlevnaden på den ekologiska balansen.

- Vi klarar oss inte utan skogen och floden, säger Maria Leusa och betraktar en jägare som kommer tillbaka med en hjort över axlarna.

I gryningen den andra dagen i lägret samlas gruppen runt en karta som visar var gränsen ska markeras ut. Kanske kommer de att stöta på illegala skogshuggare, säger någon.

- Bra, dem jagar vi iväg, säger Maria Leusa snabbt och får männen att skratta nervöst.

Senare samma dag mitt under huggandet av gränsmarkeringen tystnar plötsligt samlingen vid åsynen av ett gigantiskt nedhugget träd. Stammen, runt fem meter i omkrets, har sågats för att sedan överges. Mundurukuerna betraktar platsen i total tystnad.

Skogshuggning på ursprungsbefolkningarnas område är betraktat som ett allvarligt brott i Brasilien. Men trots mundurukuernas upprepade muntliga och skriftliga upplysningar om att det sker har responsen från myndigheterna helt uteblivit. Därför har indianerna nu bestämt sig för att själva konfrontera de kriminella grupperna.

- Vi vet hur vi tar hand om skogen bättre än regeringen, säger Juarez Saw Mundukuru.

Planerna på exploatering av floden Tapajó för elförsörjning upplevs av mundurukuerna som att regeringen inte bara tagit avstånd från att skydda deras landområden utan också aktivt planerar att genom de nio dammarna förstöra floder och skog.

Studier visar att den första förväntade konsekvensen är översvämning av ett område på 3022 kvadratkilometer. En annan bieffekt som har observerats vid andra dammbyggen i Amazonas är en betydande minskning av fisk- och viltbestånden. Det skulle göra indianernas liv i området rent omöjligt.

- Vi blir kränkta av Brasiliens regering och det smärtar, säger Maria Leusa. Men när jag hör regeringstjänstemän säga att dammarna kommer att bli till oavsett vad vi gör känner jag inte rädsla utan ilska.

Maria Augusta Assirati, den före detta chefen för Funai, säger att Brasilien driver den allvarligaste offensiven mot ursprungsbefolkningars rättigheter sedan militärregimen 1964-1985. Liknande ord skrek de 1500 indianer som samlats för att demonstrera i Brasilia veckan innan den 19 april, indianens dag. Kampanjen var främst riktad mot lagar och dekret som riskerar att försvaga deras rättigheter. Ett exempel är förslaget på att ändra konstitutionen så att kongressen kan bestämma över gränsdragningen för indianernas områden; ett ansvar som Funai nu fogar över. Brasiliens kongress har inga representanter alls från ursprungsbefolkningarna och trycket på Amazonas från jordbruksindustrin är betydande.

Leusa och andra mundurukuer var bland de som protesterade. I en sällsynt interetnisk ritual dansade olika indianfolk sida vid sida utanför presidentens arbetsplats Palácio do Planalto.

- Vi känner oss starka bland så många släktingar [olika grupper av ursprungsbefolkningar]. Vår närvaro bör ses som en påminnelse för Brasilien om att indianer fortfarande existerar.

FAKTA: Mundukuruindianerna

Mundurukuernas område sträcker sig över 2,3 miljoner hektar där de 13000 personer som räknas till gruppen bor i över 100 byar.

Arkeologer och antropologer har klargjort att det finns historiska bosättningar av mundurukuer i Sawré Muybu.

Ett av världens största vattenkraftverk Itaipú ligger på gränsen mellan Brasilien och Paraguay. Det producerar uppemot 90 TWh per år; mer än samtliga av Sveriges 2000 vattenkraftverk tillsammans (60TWh). Itaipu producerar 17% av Brasiliens och 75% av Paraguays el.

Enligt den senaste folkräkningen i Brasilien fanns 240 indiangrupper. I dem ingår totalt 890000 personer eller 0,5% av Brasiliens befolkningen. De uppskattas ha varit 3 miljoner år 1500 när portugiserna anlände.

I Amazonregionen (som inte bara utgörs av brasilianskt territorium) finns 350 grupper av ursprungsbefolkningar.

I 1988 års konstitution introducerades starka bestämmelser för att skydda ursprungsfolkens rättigheter. De områden som traditionellt bebotts av dessa folk, inte nödvändigtvis utmärkt av regeringen, ansågs vara ursprungsterritorier. Dessa områden betraktas som federala territorier eftersom indianer inte är privata ägare. Däremot är områdena avsedda för ursprungsbefolkningarnas permanenta innehav och de som bor där har också exklusiv rätt till naturrikedomarna.

Att permanenta fördriva indianer från deras land är strikt förbjudet i den brasilianska konstitutionen. En tillfällig förflyttning är enbart tillåten om det är fråga om en katastrof, epidemi eller landets suveränitet. Det kan bara ske genom ett godkännande från nationalkongressen och indianerna måste flyttas tillbaka så fort hotet ger vika

FAKTA: One World

En brittisk organisation som grundades 1995 med fokus på att hitta verktyg för att lyfta fram röster från marginaliserade människor som ofta inte kommer fram i medieflödet.

Den här artikeln produceras inom ramen för ett projekt inriktat på att skapa kontakter mellan journalister i Afrika, Asien och i viss mån Latinamerika samt svenska redaktörer.

De svenska läsarna får ett material från lokala journalister med god förståelse för sina egna länder och de lokala journalisterna får erfarenhet att lära sig hur det fungerar att skriva för svenska tidningar. Projektet finansieras av Sida, men är redaktionellt oberoende.

GP betalar för materialet i samma nivå som till andra frilansjournalister.

Texten har översatts av Karin Elfving.

Ana Aranha