Striderna runt om i Ukraina intensifieras. Ryska soldater närmar sig Kiev och allt flera civila offer krävs, även barn. Den ryske ledarens krigsmål är att inta huvudstaden, neutralisera presidenten och tillsätta en regim som tar order från Moskva.
Charkiv i nordost ringas in och kan falla inom dagar. Strider rapporteras på söndagen inifrån landets näst största stad. Mariupol i sydost är under beskjutning inom hörhåll från fronten för åtta års krig i Donbass, nu med två utbrytarstater som har Putins välsignelse och öppna stöd. Om strategiskt viktiga Mariupol faller kan Ryssland öppna en landkorridor till den annekterade Krimhalvön.
Framryckningen av de ryska styrkorna från Krim syftar till att skära av de ukrainska förbanden i öster och tvinga den ukrainska ledningen att samla sina resurser till försvaret av Kiev och andra städer i centrala och västra Ukraina.
Men det finns tecken på att den ryska offensiven, med överlägset större styrkor och fler sofistikerade och långskjutande vapen än Ukraina, inte går som Kreml hade planerat. Det nationella motståndet är hårdare, motivationen högre och försvarsförmågan mycket bättre än 2014. Samtidigt accelererar den utländska hjälpen i form av kvalificerade vapen och ammunition. Västliga militära underrättelsetjänster ger ukrainarna fortlöpande information om den senaste lägesbilden vilket är avgörande för att planera motdrag.
I Ukraina har krigslagar och på nätterna utegångsförbud införts. Alla vapenföra män mellan 18 och 60 år måste stanna i landet. De mobiliseras i kampen för att förhindra ett maktövertagande. Putins vill till varje pris stoppa Ukraina från att gå med i Nato och att EU och inlemmas i väst politiskt, ekonomiskt och militärt. Framtiden ligger i en återgång till hur det var när Sovjetunionen var en supermakt och drog ner en järnridå mot väst i östra Europa.
LÄS MER:Hundratals protesterade vid ryska konsulatet i Göteborg
”Det är ännu en dag av krig”
För Andriy Moskalenko är den en mardröm. En återgång till ett auktoritärt samhälle där val inte är fria och den som fredligt uttrycker kritik kan gripas och få fängelse är otänkbart för honom. I det mest kritiska skedet av landets historia sedan självständigheten 1991 är han vice borgmästare i staden Lviv med drygt 700 000 invånare i västra Ukraina. Här går flyglarmen så gott som dagligen och boende och besökare söker skydd i källare och på andra säkrare ställen. Kriget är en realitet som präglar tankar och arbete.
– Det är ännu en dag av krig, säger Andriy Moskalenko vid ett konferensbord i stadshuset. Det är tufft. Vi har en särskild plats för att hylla ukrainska hjältar från Lviv.
Hans huvuduppdrag är att skapa säkerhet för stadens medborgare.
– Vi förbereder oss för alla optioner, säger han. Det kan vara en cyberattack till exempel riktad mot elektriciteten eller vattenförsörjningen eller provokationer. Den här morgonen testade vi ett system för att kommunicera i kris och krig. Vi skapar lager av läkemedel och blod för att det ska finnas i tillräcklig omfattning om folk behöver hjälp.
Samarbetar med andra myndigheter
Samarbete sker och fördjupas med andra myndigheter i Lviv, i regionen och med statliga organ som den nationella säkerhetstjänsten.
– De senaste veckorna har vi nästan varje dag fått information om en potentiell bombattack mot någon skola. Det kan vara falsklarm men vi följer protokollet och skickar ut personal för att se om allt är okej eller om det finns anledning att gå vidare. Underrättelsetjänsten undersöker misstänka personer, ofta med rysk anknytning, säger Andriy Moskalenko när han möter GP dagen innan invasionen inleds med artilleri- och robotanfall.
LÄS MER:Kievbon Inna Voloshyna: ”Kiev kommer aldrig att falla”
För att höja beredskapen och stärka förmågan håller han daglig kontakt med kollegerna i västra Ukraina.
– Speciella kommissioner förbereder att vi kan samverka med övriga städer och distrikt. I dag är vi bara ukrainare, säger han.
LÄS MER:Roman Abramovitj lämnar ifrån sig kontrollen över Chelsea
Nära band till Storbritannien
Under den första vågen av rysk militär aggression för åtta år sedan flyttade många från Krim och Donbass till Lviv. Vissa var officiellt registrerade, andra köpte bara lägenheter i staden. Det var en plats att känna sig trygg för internflyktingar, på behörigt avstånd från strider och hot. Den senaste tiden har även internationella ambassader, som den svenska, flyttat sin kvarvarande verksamhet till Lviv. Men det ändras med kriget. Ingen ort i Ukraina är säker längre.
Andriy Moskalenko poserar stolt framför Ukrainas och EU:s flaggor ute i korridoren:
– EU-flaggan kom hit 2013 när vår revolution startade och den förra presidenten Viktor Janukovytj vägrade att skriva på ett associationsavtal med Europeiska unionen. Det vart vårt beslut att visa den. EU är en symbol för den ukrainska revolutionen och europeiska värden.
LÄS MER:Danska journalister skadade i Ukraina
Han har ett informationsutbyte med EU på central nivå, systerstäder i EU-länder och ambassader som har omlokaliserats till Lviv under krisen och nu kriget med Ryssland.
– Ukraina vill bli medlem i EU, säger Andriy Moskalenko. Naturligtvis. Vår konstitution anger riktningen mot EU och Nato och vi välkomnar deras fördjupade samarbete. För oss handlar det inte bara om strukturer utan om värderingar.
Mariya Hirna är 23 år och från Lviv. Vi träffar henne i den oändliga kön till gränskontrollen mot Polen. Hon har valt att lämna sin älskade stad – den bästa, skrattar hon – och ta sig till Polen tillsammans med sin mamma, syster och deras lilla hund som försvinner på sina korta ben i folkmassan och skakar när den tittar upp med bedjande ögon.
– Vi vill komma bort för kanske en vecka eller så för att se hur situationen utvecklas. Jag kan inte heller vara till nytta för någon om jag stannar, är rädd hela tiden och inte har en stabil uppkoppling mot internet. Jag är mer produktiv om jag är emotionellt stabil på ett tryggt ställe.
Hon arbetar med datorer och har uppslag om hur hon skulle kunna hjälpa till i krisen, men det går för närvarande inte hemma, anser hon.
– Fruktansvärt. Vi är hemskt arga, säger hon om den ryska invasionen. Vi ukrainare är ganska förenade i att vi hatar situationen vi har försatts i. Vi vill ha sanktioner mot Ryssland och hade önskat en kanske lite mer allvarlig och kännbar reaktion från Nato och andra länder så att det här stoppar.
