Sommaren 2016 röstade en knapp majoritet av britterna för att lämna den Europeiska unionen. Den 29 mars förra året begärde landet formellt utträde. Det sker om mindre än ett halvår.
Fortfarande är det oklart vad som händer efter skilsmässan. Kommer relationen att bygga på rivalitet eller partnerskap? Vad betyder det för enskilda och företag i en ekonomi som, vid en avtalslös separation, inte längre är gränsfri? Utan gemensamma regler, fri rörlighet och tullfrihet påverkas miljoner medborgare. Sociala och affärsmässiga nätverk riskerar att krossas.
En stormig debatt i det brittiska underhuset på måndagen illustrerade hur splittrade britterna är i denna ödesfråga. Theresa May hävdade i elfte timman att det är möjligt att komma överens med EU. Hon manade, under hånfulla buanden, jakande tillrop och modiga försök av talmannen att få ordning i bänkraderna, till kyla och att hålla huvudet kallt.
Gränsfrågan känslig
Men hon var ”frustrerad” över att båda sidor är oeniga i frågan om hur det går att undvika en hård gräns mellan republiken Irland och Nordirland, EU:s blivande yttre gräns mot Storbritannien.
Få vill ha kontroller, gränsvakter och köer. Så var det före fredsavtalet 1998, som blev slutet på flera decennier av våld mellan protestanter och katoliker, invånare för eller mot unionen med Storbritannien. Om nya hinder införs är risken, enligt boende i den vackra gränstrakten, stor för nya oroligheter. Deras farhågor delas av många.
Freden i Nordirland, som alltjämt är skör, är det viktigaste skälet till att gränsfrågan är så känslig och avgörande i förhandlingarna med EU.
Det finns en samsyn om att det ska bli en övergångsperiod efter utträdet för att hinna träffa en slutlig uppgörelse om de fortsatta förbindelserna. Under tiden ska Nordirland omfattas av EU:s regler.
Men EU kräver garantier som britterna tolkar som att Nordirland kan bli kvar i EU om man inte når en lösning. Gränsen skulle då gå i Irländska sjön och skilja Nordirland från England, Wales och Skottland.
Skottland vill stanna i EU
Det är fullständigt oacceptabelt för det nordirländska unionistpartiet, DUP, som är Theresa Mays stödparti i det brittiska parlamentet. Utan dessa tio röster har hon ingen majoritet. Nu hotar DUP:s partiledare Arlene Foster förbereda ett ”gerillakrig” om det blir en permanent ekonomisk barriär till övriga Storbritannien.
DUP måste vara med om att godkänna ett avtal med EU om det ska kunna implementeras på Nordirland. Det är ytterligare ett problem för Theresa May. Enligt fredsavtalet ska nationalister och unionister dela på makten i det regionala parlamentet Stormont i Belfast. Men på grund av djup osämja mellan partierna har det parlamentariska arbetet legat nere sedan början av förra året.
Särbehandling av Nordirland väcker också vrede bland skotska nationalister, som vill vara kvar i EU. Det aktualiserar frågan om en ny folkomröstning om ett självständigt Skottland. Även för Wales är de ekonomiska följderna av brexit stora.
Som om det inte vore nog gör den hårda brexitfalangen inom Theresa Mays eget konservativa parti det tveksamt om hon kan få parlamentets ja till ett EU-avtal. Sannolikt behöver hon stöd av oppositionspartiet Labour, vars ledare Jeremy Corbyn är hennes främsta utmanare och kritiker.
Om Theresa May kommer tillbaka från Bryssel som en förnedrad förlorare, kan hennes dagar vara räknade. Hon måste vinna för att inte försvinna.
