Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Arne Lapidus: Utlovad annektering trots internationella protester

JERUSALEM. Israel har aviserat att man annekterar delar av Västbanken den 1 juli. Internationella protester ökar, USA tvekar och palestinierna varnar. Men mycket är oklart: Blir det en stor, liten eller symbolisk annektering?

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

In i det sista är det oklart vad som kommer att ske på onsdagen när Israel ska annektera delar av den ockuperade Västbanken, enligt planerna. Den 1 juli är den deadline premiärminister Benjamin Netanyahu själv anger för denna kontroversiella åtgärd. Men exakt vad han och hans regering ska göra är höljt i dunkel ännu dagarna före detta ödesmättade datum.

Främsta anledningen är att det kommer motstridiga signaler från USA. Donald Trump presenterade i januari en plan för israelisk-palestinsk fred. I den gav han gav Israel grönt ljus för att annektera alla israeliska bosättningar samt Jordandalen, sammanlagt upp till 30 procent av Västbanken.

Denna Trumps ”århundradets deal” talar visserligen också om en palestinsk stat i återstoden av Västbanken samt Gaza och med kompensation i form av israeliska landområden. Men eftersom palestinierna helt förkastar planen har den delen hamnat i skymundan.

I dag är det dock oklart hur mycket amerikanskt grönt ljus Israel har för en annektering. Det kommer motstridiga signaler från Vita huset där presidenten själv uppges vara osäker på om det här skulle hjälpa eller skada honom i valkampanjen.

Benjamin Netanyahu har många gånger förklarat att han avser att ”utsträcka israelisk lag” till delar av Västbanken. Alltså att annektera, införliva, delar av området som Israel ockuperar sedan sexdagarskriget 1967.

Ofta upprepat vallöfte

Det är ett ofta upprepat vallöfte. Det är förenligt med hans ideologiska övertygelse att Västbanken, det bibliska Judéen och Samarien, är en oskiljaktig del av judarnas historiska hemland.

– Vi har en historisk möjlighet att utsträcka staten Israels överhöghet till Judéen och Samarien. Det är en stor chans och vi tänker inte missa den, sade Netanyahu nyligen på ett internt möte med sitt parti, Likud.

Men under sina sammanlagt 14 år som premiärminister har Netanyahu inte annekterat en millimeter av det omstridda området. Och varför skulle han göra det? Israel har redan full kontroll över Västbanken utan att behöva provocera omvärlden ytterligare.

Den internationella opinionen mot en sådan åtgärd har varit för stark; större delen av världen ser den som ett brott mot internationell rätt. Och framför allt har USA tidigare sagt bestämt nej till ett sådant israeliskt beslut som skulle strida mot alla fredsplaner – med en tvåstatslösning – som är i omlopp.

Dessutom fungerar den nuvarande situationen bra, enligt Netanyahus och många israelers åsikt. Västbanken är full av israeliska bosättningar och Israel har stor nytta av säkerhetssamarbetet med president Mahmoud Abbas palestinska självstyre – även om palestinierna formellt har avbrutit det på sistone i protest mot annekteringsplanerna.

Netanyahu har i allmänhet agerat försiktigt i försvars- och utrikespolitiska frågor genom åren. Men den historiska chans han nu inte vill missa heter Donald Trump, som har brutit med alla tidigare USA-administrationers Mellanösternpolitik och gått det officiella Israel till mötes på en rad punkter.

Palestinierna protesterar kraftigt mot annektering. Grannländerna Jordanien och Egypten, som slutit fred med Israel, varnar för följderna liksom andra arabländer med vilka Israel har goda relationer. FN och stora delar av EU fördömer.

Israels militär- och säkerhetsetablissemang varnar för följderna av en annektering och säger att den kan leda till våldsamma oroligheter, kanske en ny palestinsk intifada. Och den israeliska vänstern protesterar. Den säger att annektering leder till apartheid – eftersom Netanyahu förklarat att palestinier som bor på de annekterade områdena inte kommer att få rösträtt i Israel.

Överraskande nog kommer de kraftigaste israeliska protesterna från bosättarna på Västbanken, som opponerar sig starkt mot den del av Trumps plan som talar om en palestinsk stat. Men de är splittrade i frågan.

Mycket talar för att det inte blir en dramatisk annektering av 30 procent av Västbanken, utan i stället en mera ”symbolisk” åtgärd. Till exempel att ett antal israeliska bosättningar införlivas med staten Israel.

Benjamin Netanyahu har på sista tiden börjat säga att annekteringen kan ske ”gradvis”. Men det är osannolikt att han kan låta den 1 juli passera obemärkt eftersom han själv har trissat upp förväntningarna inför denna dag. Samtidigt säger hans ställföreträdare Benny Gantz att det inte är ett ”heligt datum”.

Arne Lapidus rapporterar åt Göteborgs-Posten från Jerusalem. Bild: Arne Lapidus
Arne Lapidus rapporterar åt Göteborgs-Posten från Jerusalem. Bild: Arne Lapidus

FAKTA: Ockupation och annektering

  • Västbanken är ett område väster om Jordanfloden som gränsar till Israel i norr, väster och söder – och till Jordanien i öster.
  • Där bor mellan 2,1 och 3 miljoner palestinier, både under begränsat självstyre och under israeliskt militärt styre. På Västbanken (östra Jerusalem inte inräknat) bor också 430 000 israeler i 132 bosättningar och 124 mindre ”utposter”. Större delen av världen ser dessa som illegala enligt internationell rätt.
  • Västbanken är ockuperad av Israel sedan sexdagarskriget 1967. Tidigare var Västbanken annekterad av Jordanien efter det första israelisk-arabiska kriget 1948–1949, formellt från 1950. Större delen av världen såg Jordaniens annektering som illegal, bara ett fåtal länder erkände den.
  • Annektering innebär att en stat unilateralt (ensidigt) proklamerar sin överhöghet över ett annat område. Det är förbjudet enligt internationell rätt. Ett exempel nyligen är Rysslands annektering av Krim i Ukraina 2014.

Källa: BBC