Donald Trump hoppas att bli den förste expresident som återerövrar Vita huset efter en valförlust, sedan Groover Cleveland 1892. Amerikanska väljare brukar se framåt och satsa på vinnare. Trump ser bakåt och är en förlorare. Sedan han besegrades av demokraten Joe Biden 2020 har han envist hävdat att han förlorat på valfusk, att Biden är en illegitim president och att USA är på väg utför och kan jämföras med en bananrepublik.
När republikanerna inte motsvarade sina egna högt ställda förväntningar att ge demokraterna storstryk i mellanårsvalet fanns ingen beredskap för att förklara valutgången på ett sätt som kunde gynna partiet. I stället för att påpeka att partiet är på väg att erövra majoriteten från demokraterna i representanthuset (medan demokraterna behåller övervikten i senaten) har republikanerna hamnat i baklås och accepterat den nederlagsstämpel som motståndarna satt på dem.
Inbördeskriget är dessutom i full gång inom partiet och tongivande politiker ger varandra skulden för misslyckandet. Mycket av det negativa faller på Donald Trump som tills för en vecka sedan påstods ha partiet i sitt grepp och kunde räkna med att bli nominerad till republikansk presidentkandidat om han önskade det.
En risk att vara ute tidigt
Med den förvissningen antydde Donald Trump att något stort var på gång en vecka före valdagen. När verkligheten blev en annan än den förväntade fick Trump rådet att skjuta upp tillkännagivandet av att han ställer upp som presidentkandidat. Men Trump lyssnade inte, allt var förberett. Natten till onsdagen svensk tid stod han med amerikanska flaggor bakom ryggen i balsalen på egendomen Mar-a-lago med ett tusental speciellt inbjudna och jublande sympatisörer framför sig som med mobiler i händerna skanderade "USA, USA, USA". När han meddelade att han var presidentkandidat igen hade han just undertecknat de nödvändiga dokumenten och sänt in dem till den federala valmyndigheten.
Det är ett vågspel att ge sig in i presidentvalskampanjen så tidigt. Risken att köra slut på sig själv är överhängande. Möjligheten finns också för konkurrenter, både inom det egna partiet och motståndarna demokraterna, att förgöra en kandidat som visar sina kort för tidigt.
Men alternativet för Donald Trump var inte heller lockande. Han älskar att tala på kampanjmöten, att höra sina anhängare skandera "fyra år till", att slänga ur sig invektiv mot motståndare och mötas av jubel och applåder och att låta ett fyrtiofem minuters noga komponerat tal på promptern förvandlas till ett dubbelt så långt med utvikningar som ibland har med saken att göra men oftast förlängs med spontana infall. Att dessutom kunna häckla medierna på plats ger en extra njutning.
För frågan är vad Donald Trump skulle göra om han inte beslutat sig för att återigen bli presidentkandidat. Att vänta på att ett stort antal utredningar snävar in kring honom – som i värsta fall leder till rättegångar – var den närmast liggande möjligheten.
Trump riskerar rättsliga konsekvenser
Utredningen i det fortfarande demokratiskt dominerade representanthuset (det nya tillträder i januari) är inom kort avslutad och kommer med all sannolikhet att brännmärka Trump för att ha hetsat sina anhängare att storma Kapitolium den 6 januari 2021. Justitiedepartementet kan därefter ta över. Flera skattemål ligger också och väntar på att tas upp i domstol. Till det kommer att ärendet med de hemligstämplade dokument som Trump tog med sig till Mar-a-lago kan bli en rättslig fråga.
Och Donald Trump kommer inte heller i längden att vara ensam på den republikanska banan. Det som såg ut att kunna bli en ensam marsch mot partiets nominering till presidentkandidat har på en dryg vecka förvandlats till att sex-sju kandidater inom ett drygt halvår kan slåss med Trump om topposten.
Här finns bland andra Floridas guvernör Ron DeSantis och Trumps vicepresident Mike Pence. Det är de republikanska väljarna som i primärval i alla femtio delstaterna avgör vem som har störst chans att segra mot den demokratiske motståndaren. Primärvalen inleds i februari 2024.
Är det ett mörkt budskap om tillståndet i USA att det är en kandidat som är 77 år och som har förlorarstämpeln på sig som är det mest attraktiva alternativet? Eller är det en annan kandidat med en mer hoppingivande ljus framtidsvision som attraherar republikanska väljare?
Donald Trump, som fortfarande hävdar att han förlorade på valfusk 2020, ser sig själv som en vinnare. Valkampanjen är livsluften.
LÄS OCKSÅ: Trump börjar allt mer framstå som en förlorare
LÄS OCKSÅ: Pence om Trump: "Hans agerande var vårdslöst"
LÄS OCKSÅ: Efter Trumps svaga val – blickarna riktas mot DeSantis
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.