Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

Jan Höglund: Tre frågor om Nato, Biden och konflikterna som inte tar slut

Nya hot och konflikterna i Afghanistan och Irak. Det är aktuella frågor för Natos försvarsministrar. GP:s Jan Höglund svarar på tre frågor om mötet som ger en fingervisning om vad Joe Biden innebär för alliansen och global säkerhet.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Under det digitala mötet onsdag-torsdag deltar USA:s nye försvarsminister Lloyd Austin. Hans kollega Peter Hultqvist är också inbjuden och kommer att prata om svensk säkerhet och den transatlantiska länken, Ryssland och Kina. Sverige är alliansfritt, men en nära samarbetspartner i fred, konflikt och krig och med militär i Afghanistan och Irak.

Vad händer när Natos största och militärt viktigaste medlem USA har fått en ny president?

Donald Trumps gjorde verbala attacker mot övriga alliansmedlemmar med krav på att de skulle bidra med mer pengar till försvaret. Inför varje toppmöte rådde stor osäkerhet och oro om hur amerikanen skulle agera och hur det skulle på verka försvarssamarbetet. I detta låg ett hot om att de inte skulle räkna med att USA var den säkerhetsgaranti som hela det kollektiva försvaret bygger på, ytterst med kärnvapen. Men snart en månad efter Joe Bidens tillträde har mycket redan förändrats.

Han har en helt annan syn på samverkan och respekt för avtal och allianser. I telefonsamtal med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har amerikanen uttryckt sin starka övertygelse om den västliga alliansens betydelse för nationell och internationell säkerhet och försvar. Biden kommer själv att medverka vid en digital säkerhetskonferens i München senare i veckan. Han väntas där ytterligare understryka en samförståndsvilja och multilateralism som han strävat efter under en flera decennier lång karriär som senator och vicepresident.

Ett uttryck för ett förnyat amerikansk engagemang i internationell politik är att hans utrikesminister Antony Blinken har bjudits in för att delta via webben när EU-ländernas utrikesministrar möts i Bryssel på måndag. De överväger nya sanktioner mot Ryssland. I den diplomatiska krisen står EU och USA eniga och har fördömt förgiftningen och fängslandet av regimkritikern Aleksej Navanyj.

Vad innebär regimskiftet i Washington för den militära insatsen i Afghanistan?

Donald Trump minskade antalet amerikanska soldater i Afghanistan och i Irak ner till omkring 2 500 man i vardera landet innan han avgick. Då ska vi komma ihåg att det är USA:s längsta militära interventioner som inleddes i Afghanistan för nästan 20 år sedan efter terrorattackerna den 11 september 2001 och i Irak 2003. Då invaderade USA Irak tillsammans med Storbritannien och andra allierade efter misstankar om landet under diktatorn Saddam Hussein hade massförstörelsevapen och samarbetade med terroristnätverket al-Qaida. I slutet av 2011 drogs en stor del av de amerikanska styrkorna ur landet, men kriget mot IS-fortsatte och fortsätter.

Trump ville efter en uppgörelse med talibanerna, den tidigare huvudfienden och ännu den afghanska regeringens största militära utmaning, lämna Afghanistan helt till maj i år. Men attackerna fortsätter och fredssamtalen går trögt. IS-grupper sprider död och skräck. Det gäller även i Irak. En svag regim har svårt att värja sig mot milisgrupper och IS-celler. Självmordsdåd kräver många och häromdagen angreps flygplatsen i Erbil i irakiska Kurdistan där det fanns amerikansk personal.

Att lämna dessa sköra länder i konflikt är inte acceptabelt och kontraproduktivt, enligt Jens Stoltenberg. Detta är även den svenska regeringens inställning. Nu tycks USA vara inne på samma linje. Inför torsdagen samtal om Natos insatser säger Stoltenberg att Nato stöder fredsprocessen, men att våldsnivån är oacceptabelt hög och med talibanattacker mot civila.

”Vårt gemensamma mål är tydligt: Afghanistan ska aldrig mer fungera som en fristad för terrorister att attackera våra hemländer. Ingen allierad vill stanna längre än nödvändigt, men vi lämnar inte innan tiden är rätt”, säger han.

Vad sker då i Irak och med Nato som allians?

Natos uppdrag i Irak ser Stoltenberg som ytterligare ett viktigt bidrag till kampen mot internationell terrorism. Han förväntar sig att försvarsministrarna kommer att gå med på att inleda ett utökat uppdrag med mer allierad personalutbildning och rådgivning i fler säkerhetsinstitutioner över hela landet. Uppdraget kommer att expandera gradvis som svar på situationen, hävdar han.

Försvarsministrarnas diskussion blir en förberedelse för ett planerat Nato-toppmöte i Bryssel senare i år. Stoltenberg ser det som ett unikt tillfälle att starta ett nytt kapitel för det transatlantiska samarbetet. Han informerar försvarsministrarna om sin plan 2030 för att reformera Nato:

Han vill lägga mer pengar på att stärka den avskräckande förmågan i östra Europa och stödja utplacerade stridsgrupper med flygpolisarbete, sjötransporter och övningar. Mer resurser ska spenderas tillsammans för att visa styrkan i artikel 5, löftet om att ett angrepp på en medlem är en angrepp mot alla. ”Det skulle också”, enligt Stoltenberg, ”bidra till en rättvisare fördelning av bördor”.

Han vill ha en årlig granskning av sårbarheter i alliansens kritiska infrastruktur och teknik, ”inklusive de som härrör från utländskt ägande och inflytande”. Gemensam utveckling och ökad politiska samordning med fler konsultationer är andra förslag. Rutinerna finns, men det behövs mer politisk vilja att använda dem, enligt Stoltenberg som efterlyser en ny global strategi för att hantera utmaningar i världen.

”Kina och Ryssland ligger i framkant av en auktoritär tillbakagång”, enligt Stoltenberg som vill ”förbättra vår politiska dialog och vårt praktiska samarbete med likasinnade partners för att främja våra värderingar och skydda våra intressen”.

Säkerhetseffekterna av klimatförändringarna lyfts fram och utsläppen från militärsektorn ska minskas. En årlig bedömning av hur klimatförändringarna kan påverka Natos trupper och utplaceringar ska göras.

Villkoren har snabbt förändrats för Nato under nya globala villkor och hot. I en polariserad, militariserad och rubbad världsordning ställs höga förväntningarna på vad USA:s nye president kan åstadkomma. Det är nog klokt att vara försiktig och realistisk. En amerikansk president är trots allt inte allsmäktig, och utmaningarna – inte minst i förhållande till Ryssland, Kina, Nordkorea och Iran är stora och komplicerade.