Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Jan Höglund: Toppmöte ger hopp om vapenvila — men inte fred

Efter månader av strider runt huvudstaden Tripoli kan ett toppmöte i Berlin på söndagen leda till en vapenvila. Men i det splittrade landet dras allt fler utländska aktörer in. Flyktingar lever under svåra förhållanden i tröstlös väntan på en ljusning.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Muammar Gaddafi störtades under den arabiska våren och dog utanför staden Sirte på hösten 2011. Sverige deltog i den internationella operationen för att upprätthålla en flygförbudszon med spaningsplan som var baserade på Sicilien. Efter diktatorns fall råder kaos i det oljerika landet.

Medan många av Gadaffis anhängare begav sig söderut för att ansluta sig till väpnade grupper i länder som Mali, blev Libyen en krigsskådeplats för rivaliserande fraktioner med tillgång till stora mängder vapen.

Efter hand har konflikten förvärrats med jihadistgrupper. Även reguljära och irreguljära stridande från andra nationer finns på plats, enligt flera rapporter. Bakom dem står makter med egna ekonomiska och ideologiska intressen i norra Afrika.

Delat land

I dag är Libyen delat i två hälfter med en i Tripolibaserad regering under premiärminister Fayez al-Sarraj, erkänd av FN och med främst Turkiet som militär bundsförvant. I huvudstadens utkanter och österut finns krigsherren Khalifa Haftar. Han var tidigare lojal mot Gadaffi och har bland annat Ryssland, Saudiarabien och Egypten som allierade. Även Frankrike har stött honom.

Turkiet och Ryssland står med andra ord på olika planhalvor. Det illustrerar motsättningarna i Mellanöstern. Länderna strider jämte varandra i Syrien och är tillsammans med Iran initiativtagare till att få en lösning. De patrullerar gemensamt i den av Turkiet ockuperade kurdiska zonen i nordöstra Syrien. De finns i Idlib i nordväst. Det är den sista rebell-hållna provinsen där Assad-regimen så gott som dagligen med ryskt flygunderstöd attackerar mål som dödar och skadar civila.

Turkiet, å andra sidan, varnar för vågen av flera hundra tusen flyktingar norrut. De säger sig inte kunna ta emot fler än de 3,7 miljoner syrier som redan finns på turkisk mark. Nu uppges turkar och ryssar diskutera om de kan minska på trycket genom en säker zon i området där flyende kan få värme under vintern.

I Libyen har Turkiets president Recep Erdogan träffat ett kontroversiellt avtal med Tripoliregeringen om gränsdragning och rätten att leta efter gas i östra Medelhavet. De kom även överens om militär hjälp. I veckan meddelade Erdogan att han sänder trupper för att upprätthålla den legitima regeringen i Tripoli och säkerställa stabilitet. Väl på plats riskerar turkarna att möta ryska legosoldater som misstänks stå bakom general Haftar.

Vill ha vapenvila

Men mycket står på spel för Erdogan och den ryske presidenten Vladimir Putin. De vill till varje pris undvika en konfrontation och försöker förmå parterna att ingå en varaktig vapenvila. Tidigare försök har misslyckats, men en uppgörelse kan komma att undertecknas på söndagen.

Det är den tyska förbundskanslern Angela Merkel som är värd för toppmötet. Presidenter, premiärministrar och utrikesministrar kommer att vara närvarande, bland andra Putin och Erdogan. USA:s utrikesminister Mike Pompeo kommer, enligt uppgift från amerikanska UD, att framföra tre krav: En fortsätt vapenvila, ett tillbakadragande av utländska styrkor och en återgång till en FN-ledd politisk process.

Inför mötet har den tyske utrikesministern Heiko Maas träffat Khalifa Hafter i staden Banghazi. Generalen är, enligt tysken, villig att komma till Berlin och har i princip gått med på en vapenvila. Senast han hade chansen ställde han som villkor att en politisk process kan återupptas först när ""terroristgrupper har utrotats" och den internationellt erkända Tripoliregeringens styrkor har upplösts.

En vapenvila vore ett första steg för att kunna lösa den långvariga konflikten. Det är också viktigt att EU engagerar sig mer. Unionens medlemmar står på olika sidor, men har samma intresse: att undvika en upprepning av migrantkrisen från 2015.

För att stoppa flykten över Medelhavet har EU satsat flera miljarder kronor för att hindra flyktingar och migranter och för att förbättra förhållandena i interneringsläger. Där råder, enligt samstämmiga rapporter, misär och förekommer våld och prostitution. Istället misstänks EU-pengar ha hamnat i fickorna hos milisgrupper och kriminella nätverk, avslöjade nyhetsbyrån AP nyligen.

För EU är det genant och skamligt om uppgiften stämmer.