På en del gödslingsprodukter står ordet långtidsverkande. Jag gillar det ordet. I tider när allt skall gå så fort och väntetid ses som förlorad tid blir det långtidsverkande ett motgift. Och något på djupet avstressande. När man har gjort det man skall kan man sänka axlarna en aning och ta det lugnt. Det långtidsverkande jobbar på och själv kan man ägna sig åt annat.
En av mina vänner, Curt, ringde häromdagen och berättade om att han pratat med en äldre vän som ville tacka för en sak. Curt kunde inte erinra sig att han gjort något speciellt för honom den senaste tiden, men fick ganska snart klart för sig att det den nu åldrade mannen gick och tänkte på låg mer än 30 år tillbaka i tiden. Hans familj var med om en svår förlust och Curt och hans hustru gjorde det som bara var det självklara för dem, de åkte dit och pratade med familjen om det inträffade. De fanns hos dem en stund, tog in det som hänt utan att de själva tyckte att de kunde säga något direkt tröstande.
Sedan har trettio år förlöpt. Trettio långa år av höstar och vårar, högtider och vanligheter, segrar och förluster. Och så alldeles plötsligt detta spontana tack. Som om ingen tid hade gått. Men under de här åren har uppenbarligen omtanken jobbat på i det tysta. Det som gavs då hade en långtidsverkande effekt.
Curts berättelse blev så där momentant viktig för mig. Jag försöker tänka på den i mötet med människor som inte orkar eller kan vara tacksamma, de vars liv just nu är så kaotiska att allt mest handlar om att överleva. En inre röst viskar: "Slösa kärlek på dem ändå!"
Väldigt mycket gott i tillvaron har ett belöningssystem som inte ger utdelning direkt. Och det är för väl att det är så. Verklig omtanke har egentligen ingenting att göra med att bli tackad eller få något tillbaka. Man gör det man gör för att det är rätt. Och har man väl ringt det där samtalet, sagt några värmande ord, uppmuntrat en kollega på jobbet vars insatser sällan prisas så kan man koppla av. Det som gjorts eller sagts bara ligger där, till synes bortglömt under år eller årtionden ibland, men rätt vad det är så kommer en berättelse som denna uppskjutande ur lång tystnad. Lyckan i Curt röst gick inte att ta miste på. Och även om responsen aldrig skulle komma kan man vara säker på att en handling utförd i kärlek aldrig varit förgäves. Aldrig någonsin.
"Sänd ditt bröd över vattnet, i tidens längd får du det åter", skriver den molokne Predikaren i Bibeln. Det är en av kärlekens grundlagar. Det är inte därför man gör det man gör. Det är bara så det fungerar.
