Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Elaine Eksvärd: Tack till er som stod upp för medmänskligheten

I tystnaden frodas ondskan, skriver Elaine Eksvärd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Bredängsskolans korridorer av rött tegel var långa och tysta. Året var 1992 och jag gick där med magknip mot mitt klassrum där 4A var. Jag fantiserade om det fanns sätt att göra som de där ödlorna som enkelt kunde smälta in i väggarna, bli osynlig för en stund. Gärna den stund då killarna som mobbade mig dök upp, det hade varit perfekt.
Men de såg mig oavsett hur mycket jag försökte göra mig själv osynlig. Det är så vi mobbade barn anstränger oss i vardagen, vi försöker göra oss osynliga. ”Jävla svenneneger” fick jag höra. Jag var mörkhyad och jag bröt inte på ett annat språk. Jag pratade mitt språk – svenska och jag hade min medfödda hudfärg och jag var mobbad för det.
Men det värsta var inte de som mobbade mig, det värsta var de som tyst såg på. Men också kombinationen av att bli hatad för något jag inte kunde hjälpa – mitt modersmål och min hudfärg.
Rasismen är en knepig varelse som kommer i många färger, former och religioner. I går visade den upp sig i den vita färgen och gick i led genom Göteborg. Personer som hatar av skäl som de hatade själva inte kan hjälpa eller har valt – hudfärg, etnicitet eller det land de föddes i. Ett genetiskt och etniskt lotteri - inte ett aktivt val eller egenskap. 
Det finns de som säger att vi ska ignorera detta tåg. Jag blir smärtsamt påmind om hur mina lärare på Bredängsskolan sa samma sak till mig; ”strunta i dem”. Men jag tror att i tystnad så frodas ondskan. Den växer. 


Du har säker suttit där på jobbet då en chef eller kollega varit taskig mot dig inför andra kollegor. Tystnad. Efter mötet säger de andra kollegorna att de var på din sida, att chefen var dum. Men det är föga tröst när de inte vågar göra det inför chefen.
Att stå upp för någon är att göra det inför den eller det som förtrycker en. Det är att säga ifrån när man hör något fel sägas, inte när ögonblicket är förbi. Jag är så tacksam för de som höjer sina röster när nazisterna tågar. 


Nazister tycker att jag ska försvinna för att jag är mörkhyad. Min tvååriga dotter Evelyn har inte rätt att vara här för att hon har en kromosomavvikelse. Vi och många fler duger bättre i gaskammaren. När tåget gick genom staden fanns det de som var tysta, men också de som fredligt stod upp för oss som nazisterna vill utplåna.  Martin Luther King sa ”In the end we wont remember the words of our enemies, but the silence of our friends”. Jag ska minnas er vänner som valde tal framför tystnad, som stod upp för medmänsklighet och kärlek. Tack.