Sarah Britz
Sarah Britz Bild: Jessica Segerberg

"Tänk på döden – då mår vi kanske bättre"

Precis som alla andra jag känner. Lika för alla, ultimat demokratiskt: vi kommer att dö.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Eftersom vi ägnar mer tid åt att förtränga denna urmoderliga sanning, istället för att se den i vitögat och uppskatta att vi lever, fylls varje årsskifte med löften förklädda till regelrätta hot:

Vi måste förändra oss för att legitimera vårt fortsatta liv. Januari är en hemsk månad.

Då duger inte ”du är bra som du är”.

Tvärtom.

Vi ska förändra kroppen, själen, livet, lusten, relationer ja listan är förbannat lång.

Det ska gås ned i vikt, skaffas fler eller färre vänner, vi ska vara mer närvarande – eller frånvarande - beroende på om du behöver tid med andra eller med dig själv, det ska läsas fler böcker, mätas skärmtid (annars får du en popcornhjärna) samtidigt som du måste vara uppdaterad på ALLT som händer, det ska mediteras utan myror i brallan, klara 200 kilo i marklyft eller sluta vara så prestationsinriktad. Man ska bli vegan (eller räcker det med vegetarian?), läsa på om ekologiskt verkligen är bra för miljön eller om du kan köpa de billigare äggen där hönorna åtminstone får sprätta inomhus (snälla, säg att det är bra nog).

ANNONS

Gör din egen ketchup, häll i en vältvättad glasburk (mindre socker, helt utan plast).

Du ska sluta att oroa dig. Annars blir du utbränd. Men den som inte har klimatångest är egoistisk. Du måste lita på dig själv! Ha bestämda åsikter. Samt lära dig den ädla konsten att lyssna, på riktigt. Inte bara utstöta lyssnarljud.

Inte glömma att det viktigaste av allt är att vara källkritisk, till allt.

Läsa på: så får du fler orgasmer. Men nej, sexlivet är ingen tävling. Här gäller det bara att ge och ta.

Sy tygkassar till hela släkten. Eller till kollektivet. Det är bra med kollektiv. Alla barn ska uppfostras av en by.

Glöm inte vita månaden

Glöm inte den vita månaden. Om du inte är den där braiga föräldern och haft en vit jul och alla andra helger.

Fast ni kanske festar lös nu när barnen är i den där byn?

2018 mötte jag och lyssnade på ett några människor som fått beskedet, samt i kroppen kände, att döden är närvarande.

Släkt, vänner, bekanta.

Reaktionerna på beskedet varierade.

Det enda gemensamma var att de ger fullständigt fanken i nyårskrav.

De är helt enkelt glada för att vara vid liv.

En stund till. En dag i taget. Någon månad till på året. Deras tankar går med till oss som inte fått vår tidpunkt. Hur vi ska klara oss.

ANNONS

Tänk på döden

Så tänk på döden.

Då mår vi kanske bättre i livet. Med eller utan egentillverkat pumpamos (mindre kolhydrater).

Idag ska jag ångestreducera och skapa närvaro genom att laga just pumpamos.

Nyttigt. Check.

Vi har alla våra sätt.

Tills vi dör.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS