John Ausonius. Arkivbild.
John Ausonius. Arkivbild.

Vittnen i rätten hade svårt att minnas

Att det var 25 år sedan Blanka Zmigrod mördades märktes bland vittnena i mordåtalet mot John Ausonius. Flera gånger fick domaren påminna om vad de sagt vid de första förhören.

ANNONS
|

- Det var ett exceptionellt fall, att någon skjuter ett rånoffer. Något sådant har vi inte haft i efterkrigstid, säger Joachim Rose, som till en början ledde polisutredningen.

Den numera pensionerade brottsutredaren, som utredde mordet 1992, beskriver för rätten i Frankfurt am Main hur tyska polisen jobbade med fallet då.

Den stora frågan var vem som hade något att vinna på mordet. Polisen lade pussel, alla möjliga ledtrådar de kunna hitta, alla motiv, följdes upp. Till slut återstod bara en, den de kallade Casiomannen som hade setts bråka med Zmigrod om ett försvunnet fickminne. Men Casiomannen gick inte att hitta.

ANNONS

Det var inte förrän en kollega i Köln hörde av sig som det började röra på sig. Han hade haft kontakt med svensk polis och tyckte att det fanns likheter mellan Casiomannen och den svenska lasermannen.

Såg likheter

Man kontaktade svensk polis, utbytte information och såg att det fanns flera likheter. Men inte mycket hände. Förrän nu, och att det gått lång tid märks i vittnesförhören. Några vittnen är i princip bara inne och vänder, de minns ingenting.

Det finns ett vittne som var på plats när Blanka Zmigrod sköts, en nu 83-årig man. Han minns att en kvinna gått förbi honom med snabba steg och att en cyklist passerat strax efteråt. Han hörde ett skott och såg kvinnan ligga på gatan. 1992 sade han till polisen att cyklisten böjt sig ner och plockat upp Zmigrods väska innan han cyklade vidare. Det minns han inte längre.

- Om jag sade det då, så stämmer det. Då hade det gått tre timmar. Inte 25 år.

Han har svårt att minnas även andra detaljer och hänvisar till att det gått så lång tid.

ANNONS

Advokaten kritisk

John Ausonius tyske advokat Joachim Bremer tycker att vittnesmålen tillfört väldigt lite.

- Hittills har ingen sagt något som binder Ausonius till mordet, säger han till TT.

Advokatens begäran om att åtalet bör läggas ner bifölls inte av rätten, ett beslut Bremer kan tänka sig att överklaga senare.

Rätten har inte tagit ställning till Ausonius önskan om ett genomgå ett lögndetektortest, men åklagaren Nadja Böttinger motsätter sig ett sådant test, med motiveringen att de inte är tillräckligt tillförlitliga.

Frankfurt am Main, TT:s utsända

Fakta: Lasermannen

Namnet kommer sig av att John Ausonius till en början använde ett gevär med lasersikte.

Gemensamt för hans offer var att de hade mörkt hår eller mörk hudfärg, vilket gjorde att många levde i skräck för att bli skjutna. Samtliga offer sköts i Stockholmsområdet och Uppsala mellan augusti 1991 och januari 1992.

Attentaten ledde till en massiv jakt på gärningsmannen. Polisinsatsen har jämförts med den efter mordet på Olof Palme.

Efter sex månader greps John Ausonius mitt under ett bankrån, sommaren 1992.

Ausonius dömdes mot sitt nekande till livstids fängelse för ett mord, nio mordförsök och åtta rån.

Natten till den 23 februari 1992 sköts 68-åriga Blanka Zmigrod till döds i centrala Frankfurt. Ausonius misstänks för att ha mördat henne och åklagarmyndigheten i Frankfurt beslutade 2014 för att ta upp fallet igen. Första rättegångsdagen var den 13 december.

Bakgrund: Mordet på Blanka Zmigrod

Natten till den 23 februari 1992 sköts 68-åriga Blanka Zmigrod till döds i centrala Frankfurt. Nu åtalas John Ausonius, lasermannen, för mordet.

Blanka Zmigrod sköts i huvudet, bakifrån och på nära håll. Hennes handväska blev stulen.

Till en början hade utredarna två spår, dels en väskrånare som härjat två år tidigare, dels en man som dagen före mordet grälat med Zmigrod om ett fickminne som han anklagade henne för att ha stulit.

Utredarna var tveksamma till båda spåren. Väskrånaren hade aldrig använt skjutvapen och fickminnet, värt runt tusen kronor i dagens penningvärde, verkade inte vara värt att döda för.

På flykt

1992 var John Ausonius på flykt undan den svenska rättvisan. Han lyckades ta sig till Frankfurt. Den 8 februari besökte han restaurang Mövenpick. Efter restaurangbesöket saknade han sitt fickminne. Blanka Zmigrod, som jobbade i garderoben, hjälpte honom att leta.

Den 21 februari återvände Ausonius till Mövenpick för att fråga om fickminnet och hamnade i gräl med Blanka Zmigrod. Åklagaren hävdar att Ausonius kvällen därpå lurat på Zmigrod och förföljt henne på cykel. Strax efter midnatt avlossades det dödliga skottet. En förbipasserande hörde skottet och såg en man på cykel fly med handväskan.

På brottsplatsen hittades ammunition av en sort som är förbjuden i Tyskland. Samma sort användes vid Ausonius attentat i Sverige.

När Ausonius greps 1992 förhördes han av tyska utredare och erkände att han bråkat med Zmigrod, men förnekade mord. Den tyska utlämningsbegäran avslogs och det blev aldrig någon rättegång i Tyskland.

Hävdar oskuld

Först 20 år senare hände det något i fallet igen. När tysk polis utredde den nazistiska terrorgruppen NSU (Nationalsozialistischer Untergrund) hittade man paralleller till Ausonius och misstänkte att han kan ha varit en förebild för NSU. Både Ausonius och den tyska terrorgruppen valde ut sina offer på måfå utifrån hudfärg och hårfärg och smög sig på dem.

I kölvattnet av den utredningen beslutade åklagarmyndigheten i Frankfurt 2014 att ta upp fallet igen.

I december 2016 beslutade Södertörns tingsrätt att Ausonius skulle utlämnas till Tyskland. Ausonius hävdar fortfarande att han är oskyldig, men har inte motsatt sig utlämningen. Han vill avtjäna ett eventuellt straff i Sverige, något rätten tagit hänsyn till i utlämningsbeslutet.

ANNONS