Videon från övervakningskameran inne i en butik på Drottninggatan är brutal. Människor flyr i panik och kastar sig i sista stund in genom butikens dörr. En halv sekund senare brakar lastbilen förbi i full fart precis utanför.
Utöver de personer som skadades fysiskt i samband med dådet har flera personer som blivit vittnen till händelsen chockats och fått vård, enligt landstinget.
- I det akuta läget blir man påverkad av ett väldigt kraftigt stresspåslag, man blir inställd på att överleva helt enkelt. Det är i sådana lägen man hör talas om människor som gått över krossat glas i strumplästen utan att ens ha märkt det, säger Per Calleberg, legitimerad psykolog och specialiserad på att hjälpa människor i kris.
Stöd från familj
Själva bearbetningen startar senare. Och reaktionen behöver inte, som många tror, vara utåtagerande och stark.
- Reaktionen kan vara lika mycket invärtes och inte iakttagbar för andra. Det kan vara allt från att man blir väldigt ledsen och upprörd till att man fortfarande känner sig väldigt avtrubbad, säger Per Calleberg.
- Är man väldigt nära en händelse och reagerar med starka overklighetskänslor och kanske till och med har minnesluckor, då skvallrar det om att man blivit väldigt hårt belastad av stress. Det behöver omgivningen vara vaksam på.
"Klump i magen"
Christoffer Ung befann sig inne på Åhléns city när lastbilen körde in i varuhuset. Han beskriver natten som följde som sömnlös.
- I dag har jag inte mått jättebra. Jag sov inte mycket, och inte bra. Jag känner mest en tomhet, är bedövad i huvudet och har en klump i magen.
Ett annat ögonvittne, Helena Röjberg, satt i sin bil och väntade vid ett rödljus precis utanför Åhléns när lastbilen passerade henne med någon meter. Hon beskriver händelseförloppet "som i en film".
- Det känns fortfarande väldigt overkligt. Samtidigt kommer det över en. Det är mycket känslor, speciellt eftersom det är överallt på nyheterna, säger Helena Röjberg.
Helena Röjberg säger att hon har tänkt på hur allting skulle kunna vara annorlunda om det där trafikljuset varit grönt. För henne har det varit ett stöd att ta del av andras vittnesmål:
- När jag hör folks berättelser känner jag "åh, ni förstår vad jag känner". Det är väldigt skönt att lyssna på andra som har varit med.
Men berättelserna kan också vara en påminnelse om det svåra traumat.
- Att höra andra berätta väcker saker jag själv har sett och upplevt till liv. Det tar mig tillbaka till själva händelsen, säger Christoffer Ung.
Högre risk
Alla behöver stöd, men få kommer att behöva behandling, säger Per Calleberg. För många räcker den support man får av sina närmaste, vänner och familj.
Märker man ingen förbättring i tillståndet de närmaste veckorna är det läge att ta kontakt med vården.
- Det kan vara att man fortsatt har svårt att sova och saknar aptit. Samma sak gäller om symptomen förvärras, att det blir så att man inte funkar i vardagen, inte orkar umgås med folk, inte vågar gå hemifrån – då ska man söka hjälp, säger Calleberg.
Den som varit extremt nära händelsen och fruktat för sitt liv löper högre risk att få besvär.
- Då är man lite mer i riskzonen för att få problem, jämfört med om man varit längre ifrån eller bara bevittnat på håll. Att se andra bli utsatta för otäcka saker är tufft, men inte tillnärmelsevis lika tufft som att man själv tror att man ska dö, säger Per Calleberg.
Stockholms läns landstings chefläkare Johan Bratt hänvisar drabbade att ringa 1177 eller till landstingets särskilda krisstödstelefon: 08-4543795.
