Vikingasvärdet är det andra i sitt slag som hittats i Anatolien.
Vikingasvärdet är det andra i sitt slag som hittats i Anatolien.

Vikingasvärd hittat i antik stad i Turkiet

Ett vikingasvärd har hittats i den antika staden Patara i sydvästra Turkiet. Svärdet, som dateras till 800–900-talet, tros ha tillhört en viking som tjänstgjorde som legosoldat i den bysantiska armén.

ANNONS
|

Svärdet hittades under utgrävningar i Patara, en gång huvudstad i det antika lykiska riket, skriver den turkiska tidningen Daily Sahab. Enligt professor Feyzullah Sahin på Akdeniz-universitetet rör det sig definitivt om ett vikingasvärd.

Svärdet är i sitt nuvarande skick 43,2 centimeter långt, och bär typiska kännetecken för vikingasvärd som kategoriserats av den norske arkeologen Jan Petersen i början av 1900-talet.

Fram till fyndet i Patara har endast ett annat svärd av liknande slag hittats som tyder på vikingars närvaro i Anatolien, enligt professor Feyzullah Sahin.

Fedir Androshchuk vid Uppsala universitet, som är expert på vikingatiden, betecknar fyndet som intressant.

ANNONS

- Skriftliga källor säger att nordborna fanns där, men det saknas materiella belägg för vikingarnas närvaro i Turkiet, säger han till TT.

Han eftersöker dock mer information om när fyndet gjorts, och i vilket sammanhang.

Vikingar värvades från tidigt 900-tal till den bysantiska armén och tjänstgjorde under namnet väringar som livvakter åt bysantiska härskare. Patara var en av Lykiens viktigaste hamn- och handelsstäder och vikingasvärdet tros ha tillhört en viking som deltog i sjöslag.

Utgrävningarna i Pataraområdet har pågått under 30 år.

TT

Fakta: Vikingar, varjager och väringar

Vikingatiden inföll 800–1050 efter Kristus. De nordbor som under vikingatiden var krigare eller sjörövare kallades för vikingar. Oftast användes ordet om krigare från nuvarande Norge eller Danmark som härjade på Brittiska öarna eller längs den franska kusten, medan krigare från nuvarande Sverige som stred i östra Europa kallades för varjager eller ruser. De flesta nordbor var dock bönder.

Varjager kallades folk i östra Europa som inte var slaver. Namnet användes ofta om svenska vikingar, men kunde också gälla andra personer från Norden som bodde i området eller var handelsmän.

Väringar var ett namn på krigare som var anställda soldater i Bysantiska riket. Väringarna, av vilka många var vikingar från Norden, deltog i krig och var också livvakter åt kejsaren.

Källa: Nationalencyklopedin.

ANNONS