"Det är fler som varit i rymden än som har ett traineejobb", säger Annie Lööf för att illustrera hur sensationellt dåligt regeringens insatser för att snabbt få nyanlända i arbete faller ut.
Om det är stämmer eller ej vet jag verkligen inte – mitt intresse för rymden är oerhört begränsat. Men det är onekligen ett fyndigt uttalande. Och det visar ganska väl vad en tv-debatt handlar om: att på ett kvickt sätt etablera bilden av att motståndarsidans recept inte biter och att det är rent skadligt att ge dem ansvar för landet.
Först ut: integration
Ämnen i söndagskvällens debatt i SVT:s Agenda var de fyra frågor som väljarna för ögonblicket rankar som viktigast och först ut var integration. Här blev snabbt de ideologiska skillnaderna synliga. Statsminister Stefan Löfven argumenterade för att rätt väg framåt är att rusta nyanlända för arbetsmarknaden genom utbildningsinsatser – och moderatledaren Anna Kinberg Batra kontrade med att det som krävs är sänka trösklar in på arbetsmarknaden, och att det alltid måste löna sig att arbeta.
Och snart var vi där, vid verklighetsbilden. "Ni hade makten i åtta år, vad gjorde ni?" säger Stefan Löfven och man behöver inte precis vara expert på undertexter för att förstå att han menar att de inte gjorde ett dugg. "Beredskapsjobben är ett fiasko. Det krävs mer än ord för att lösa problemen", säger Anna Kinberg Batra.
Ping pong-match
Samma sak när debatten en stund senare handlar om skolan: Liberalernas ledare Jan Björklund slår sig för bröstet för att Pisaresultaten äntligen pekar uppåt – tack vare de reformer han själv genomförde som skolminister. Isabella Lövin finner hans uttalande stötande – i hennes värld beror vändningen på det lyckade arbete hennes språkrörskollega Gustav Fridolin genomfört.
Det blir en ping pong-match med påståenden och vem som har rätt eller fel blir upp till tittaren att avgöra. Istället för faktagranskning, magkänsla.
Å andra sidan är talekonst och debattförmåga också en viktig politisk gren och faktiskt var det en av de mest informativa och bästa partiledardebatter Agenda arrangerat. Debattledarna Camilla Kvartoft och Mats Knutson lyckades hålla debattörerna i strama tyglar och partiledarna var koncentrerade och fokuserade. Det var, om inte starten på valrörelsen, så i alla fall en uppvärmning inför den.
Och det gick att göra några intressanta iakttagelser: som att Jimmie Åkesson inte sa "ansvarslös invandringspolitik" en enda gång. Istället försökte SD-ledaren visa upp en större bredd och var mer aktiv i ämnen som han tidigare mest gäspat sig igenom. Förutom att visa upp en mildare framtoning än tidigare sträckte han ut handen till Centerledaren Annie Lööf. Både en och två gånger. Men nej, hon tog den inte den här gången heller, utan gjorde klart att det inte är aktuellt att varken samarbeta eller förhandla om SD för Centern.
Fick in sina käpphästar
Jonas Sjöstedt lyckades få in sin käpphäst om sextimmarsdag med bibehållen lön, Annie Lööf sin om att det är småföretagen som skapar de nya jobben. Och Isabella Lövin fick – trots att miljön inte var ett av kvällens ämnen – redan i sitt första inlägg som egentligt skulle handla om integration in en passus om klimatutmaningarna. Överhuvudtaget försökte MP-språkröret hitta sin egen ingång i alla frågor. En taktik för att styra debatten dit hon ville, kanske. Men resultatet blev snarare att hon hamnade lite utanför.
Viktigast var söndagskvällens debatt kanske för Ebba Busch Thor. Eftersom hon saknar en riksdagsplats får hon få tillfällen att möta de andra partiledarna – men frågan är om hon lyckades stärka KD:s läge. Hon tvingades snabbt på defensiven efter ett inlägg om att hon vill se "integration från dag ett", något som förstås är svårt att säga med trovärdigheten i behåll om man leder det parti som uppfann vårdnadsbidraget.
Till sist: som väntat blev frågan om vinster i välfärden besvärlig för Stefan Löfven. Istället för ett rakt besked på vad som ska hända med Reepalus utredning och löftet till Vänstern om ett vinsttak: "jag ska inte förhandla om det här".
