Enligt åklagaren var det föräldrarna som orsakade bland annat revbensbrott, ett brott på hjässbenet och flera benbrott på bebisen i Sundsvall 2015. Föräldrarna har hela tiden nekat till att ha skadat spädbarnet och frias nu av Sundsvalls tingsrätt som tror att flera av skadorna orsakats av familjens tvååring.
- Det är vanligt att barn i den här åldern skadar andra barn. Det är den ålder då de är som mest våldsamma och aggressiva, säger psykologen och forskaren Martin Forster, men påpekar att det brukar stanna vid blåmärken och svullnader.
Inte straffbart oaktsamma
Av domen framgår att bebisens skador "bedömts vara förenliga med att ha orsakats av såväl en vuxen som av en tvååring". Rätten anser att flera av brotten på skelettet förmodligen orsakats av att tvååringen sparkat eller hoppat på sin lillasyster. Men eftersom det inte är ställt utom rimlig tvivel kan föräldrarna inte dömas för oaktsamhet för att de brustit i tillsyn, enligt tingsrätten.
När det gäller blåmärken i bebisens ansikte är rätten desto mer säker på att de orsakats av storebror. Föräldrarna säger sig ha bevittnat och avbrutit den kindattack som antas ha orsakat blåmärkena.
Förskolepersonal har vittnat om en fysiskt stark, impulsstyrd pojke som plötsligt kan bli arg och oprovocerat attackera andra barn med slag och sparkar. Han ska även ha nypt andra barn hårt i kinderna.
Mot den bakgrunden anser rätten att det var oaktsamt av föräldrarna att placera bebisen på en madrass på golvet i ett rum dit tvååringen kunde springa in. Men eftersom nypskadorna bara gav blåmärken anser rätten att oaktsamheten inte är straffbar.
Vanligt med tjuvnyp
Martin Forster säger att det aktuella fallet är ovanligt i och med skadorna, men att det inte är något ovanligt i sig med en tvååring som gör illa ett yngre syskon.
- Det är vanligt att bebisar blir drabbade av olika slags tjuvnyp, säger han.
Vanligast är bett eller knuffar.
När det kommer ytterligare ett barn i familjen är det naturligt att det äldre barnet får lite mindre uppmärksamhet. Ett barn som inte verbalt kan kommunicera att man vill ha mer uppmärksamhet, eller att man är svartsjuk, tar lätt till fysiska medel.
Grundrådet till föräldrar är därför att utgå från att det äldre barnet kan göra syskonet illa.
- Sedan kan man ju märka efterhand att det inte är något problem, säger Martin Forster.
Fakta: Psykologens tips
Utgå från att tvååringen inte är att lita på med nytillskottet i familjen.
Tvååringar är snabba och kan slå till utan förvarning. Det är inte ens säkert att man som vuxen hinner stoppa en attack fastän man själv sitter med bebisen i knäet.
När det är för sent och barnet redan slagit till: markera tydligt genom "stopp" eller "nej" att barnet gjort fel, men försök att inte låta för arg på rösten och gör inte för stor sak av det. Det riskerar nämligen att göra barnet frustrerat vilket kan resultera i aggression mot bebisen.
Om du ser att attacken är på gång: avled och visa på ett bättre alternativ, exempelvis att klappa eller pipa i magen. Du visar då inte bara på ett bättre beteende utan också på ett positivt sätt att få uppmärksamhet.
Tänk på att det inte behöver vara aggressivitet – eller behov av uppmärksamhet – som ligger bakom attackerna. De kan också ingå i tvååringens allmänna experimenterande där ett vettigt konsekvenstänkt inte ingår.
Mer egentid med föräldrarna minskar generellt risken för våldsamheter.
Källa: Martin Forster, psykolog och forskare.
Fakta: Martin Forster
Martin Forster är psykolog och doktor i psykologi och har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt att arbeta med barn och familjer – inom psykiatri, socialtjänst och i egen regi.
Han har bland annat skrivit boken "Fem gånger mer kärlek" där han ger föräldrar handfasta tips på hur de kan lösa svåra situationer som kan uppstå i familjen.
Numera arbetar han med forskning och undervisar på psykologprogrammet på Karolinska institutet.
