Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Svenska "Sara": Vi bara skär av dem huvudet

Hon har varit gift med en IS-ledare, suttit i fängelse i Syrien och bevittnat hur unga flickor säljs som sexslavar. Nu berättar svenska Sara unik information om livet i en av världens värsta terrorgrupper. – Vi bara skär av dem huvudet för att de inte ska känna. Det ska gå fort och det ska vara smidigt och de ska dö direkt, säger Sara i P1-dokumentären.

Den här artikeln publicerades den 15 april 2016

 

I dag kan du lyssna på journalisten Karwan Farajs P1-dokumentär "Hennes resa till IS". Här berättar "Sara", som första svenska kvinnan, om livet i IS.
– Genom denna dokumentär vill jag ge en inblick i en av världens brutalaste terrorgrupper utifrån en kvinnlig medlems berättelse, säger Karwan Faraj i ett pressmeddelande.
Sara kommer från Västsverige. I unga år blev hon radikaliserad och när USA inledde sin invasion av Irak 2003 drömde hon om åka till Irak för att gå med i al-Qaida. Hon ansåg att de gjorde det rätta - som stred för islam.
Men Sara kände ansvar för sina barn och valde att stanna i Sverige.

När Syrien-kriget bröt ut 2011 följde hon jihadisterna på nära håll via vänner och släktingar som stred för olika grupper. Under åren växte sig IS allt starkare, de tog över städer och bredde ut sig allt mer.
I juni 2014 utropade IS ett islamiskt rike, ett kalifat, i Syrien och Irak. Då kände Sara att hon inte längre kunde stanna i Sverige. Hon valde att ta med sig sina barn och flyttade till Syrien och Raqqa.
– Jag tänkte att nu är det över och nu kommer jag att aldrig mera får se Sverige igen, och jag var väldigt glad för det, berättar hon om känslorna när hon tog sina första steg på syrisk mark, säger Sara i dokumentären.
Men till en början var det inte vad hon hade väntat sig. Hon fick bo i smutsiga hus med flera andra kvinnor. Det var så trångt att de bokstavligen sov på varandra. Och vid ett tillfälle blev hon och hennes barn förgiftade av vattnet. I dokumentären berättar hon hur hon inte kunde sluta gråta.

Med hjälp från släktingar i Syrien fick hon flytta in på ett hotell. Vid ett tillfälle försökte hon dock fly men togs fast igen och fick sitta i fängelse i en månad - tillsammans med sina barn.
Här satt även sexslavar. 
Sara fick panik.
– Jag kanske blir såld imorgon till någon man, för jag visste inte varför jag sitter just här med de här människorna. Sedan ser jag en tjej ta farväl av sin mamma för att de ska sälja henne dagen efter, säger Sara i dokumentären.
Sara gissar att flickan inte var äldre än 14 år gammal.

I fängelset bevittnade Sara även våld på nära håll med exempelvis unga pojkar som piskades. Och när hon släpptes fri fortsatte våldet på nära håll med bland annat offentliga avrättningar.
Och hon själv fick ett vapen i present - en halvautomatisk pistol som hon bytte mot en Kalasjnikov.
Hon gifte sig också. Med en man som hade mycket pengar och god ställning inom IS. Äktenskapet blev dock kortvarigt - mannen dog i en strid. Men äktenskapet förändrade ändå Saras liv. Nu kunde hon röra sig friare även om det fortfarande var en osäker vardag att leva i då de fick anpassa sig. De kunde planera en aktivitet för dagen som de senare tvingas ändra för att det kom en drönare.

Men allteftersom började hon ifrågasätta om IS var rätt för henne. Avgörandet för hennes beslut att flytta hem till Sverige igen kom i början av 2015. Då mördade IS en tillfångatagen jordansk pilot. De brände piloten levande i en bur och filmade det hela.
Sara tycker inte att man får göra så i Islam.
– Vi bara skär av dem huvudet för att de inte ska känna. Det ska gå fort och det ska vara smidigt och de ska dö direkt. Vi ska inte tortera någon. Men IS gjorde det. Och speciellt den här videon som de gjorde när de brände den här piloten. Det var då jag förstod att allt det här bara var ett misstag, säger Sara i dokumentären.

Samtidigt avled en anhörig till Sara. I dokumentären berättar hon om sin rädsla att förlora ännu mer och hur hon kände att hon var tvungen att ta sig bort från Syrien.
Hon berättar att hon var förvirrad när hon valde att fly till Syrien och att hon i dag inte kan förstå hur hon tänkte när hon tog med sig sina barn till ett krigsområde.

P1-dokumentären "Hennes resa till IS" finns att lyssna på i Sveriges Radio Play-appen och på Sveriges Radios hemsida. Den kommer även att sändas på söndag den 17 april klockan 15.03 i P1.

Magnus Norell, forskare med inriktning på terrorism vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, menar att kampen för att stoppa människor från att rekryteras till IS i första hand är en intern islamistisk fråga som måste bekämpas på det ideologiska planet.

– Det har inte varit svårt för IS att rekrytera människor från Sverige och andra europeiska länder. Säpos siffra på att 350 personer rest från Sverige är antagligen alldeles för låg, vilket de själva också säger. Den enda gemensamma nämnaren för dem som åker ner är att de har en djup religiös övertygelse. Rekryterna värvas från alla socialgrupper. Det Sverige och andra länder i Europa kan göra är att göra det kännbart att återvända. Men ska man komma åt grundproblemet måste man utkämpa kriget på det ideologiska planet. Det finns många liberala muslimer som nu tar den striden och det är faktiskt där grundproblemet ligger, säger Magnus Norell. 

I april trädde en ny lag om terrorresor i kraft som kriminaliserar terrorresor. Nästa vecka träder också den skärpta passlagstiftningen i kraft och inom kort tillsätts utredningen av hemlig dataavläsning. Magnus Norell menar att kriminaliseringen av terrorresor kommer alldeles för sent. 
– Det är för tidigt att säga vilka effekter det här kommer att få, men det här är något som borde ha gjorts redan för flera år sedan, men det viktiga är att samhället visar att det här inte är ok, även om någon bara åker ner för att bära vatten åt IS, säger Magnus Norell. 

Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har tidigare uttalat sig kritiskt om personer som återvänder efter vistelser i IS-kontrollerade områden.

– Det finns fall där barnen verkligen är traumatiserade. De har sett död i en omfattning som jag tror få av oss kan förstå. De agerar ut på dagis - de leker inte utan de slåss. Personalen behöver kunskap för att kunna hantera det. Då behöver de hjälp, som kommunerna inte kan ge om de inte känner till dem, har Sahlin tidigare sagt till TT.

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.