Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Regalskeppet Vasa är en av Sveriges populäraste attraktioner. Arkivbild.

Sju års arbete bara början för Vasa

Att ha träbåt innebär en del jobb. Och med större fartyg följer mer slit. Men efter sju års möda är tusentals järnbultar i Vasa nu utbytta – och regalskeppet därmed åtta ton lättare. Men arbetet är inte slut.

När fartyget hittades på Saltsjöns botten i Stockholm på 1950-talet hade originalnitarna som höll ihop skrovet för länge sedan rostat bort. Men de bultar som skruvades in i stället – en förutsättning för att skeppet över huvud taget ska hålla ihop – var också rostbenägna.

- Träet har brutits ned och försvagats, en process som påskyndats genom att bultarna fört in rost i skrovet, vi behövde få bort dem där annars hade det kunnat gå illa, säger Lisa Månsson, chef för Vasamuseet.

Därför började museets skeppstimmermän för sju år sedan det mödosamma arbetet att byta ut över 4 000 bultar. De nya bultarna med fjäderkonstruktion är i rostfritt stål och inte lika tidstrogna. I gengäld är de mer flexibla och ska hålla desto längre – i 150 år är det tänkt.

De rörliknande bultarna är dessutom så lätta att Vasa nu bantat med åtta ton, säger Lisa Månsson.

- Museets mål är att hon ska leva i tusen år, och under det här långa tidsspannet kommer vi behöva vidta jättemånga åtgärder, det här är bara en del av det. Mycket handlar om kemi, nya former av material och tekniker. Det finns inget skepp som Vasa i hela världen och därför har vi ingått olika forskningssamarbeten.

Härnäst behöver den gamla damen en ny vagga. Den nuvarande stöttningen på museet är i längden inte tillräcklig för det tunga ekskrovet, eftersom det månghundraåriga träet sakta förlorat i styrka.

Stöttningsprojektet inleddes med en forskningsfas 2012, men går tidigast i år in i konstruktionsfasen.

- Den man lade på 60-talet var inte helt anpassad efter hennes behov och svaga punkter. Nu vet vi väldigt mycket mer och behöver inte fastna vid den traditionella bilden av en vagga, kanske blir det något helt annat, säger Lisa Månsson.