I slutet av april 2009 hade sammanlagt 80 människor i Mexiko dött i en mystisk sjukdom. Den 24 april kom beskedet – det handlade om en ny typ av influensa. Viruset hade isolerats hos en knappt tvåårig pojke som dött i sjukdomen.
WHO höjde varningarna för att detta kunde vara den världsomspännande epidemi, pandemi, alla väntat på. Det var 41 år sedan sist – och någon gång måste det komma en ny. Beredskapen för en eventuell pandemi var god. Både SARS och H5N1, fågelinfluensan, hade gett världen skrämselhicka.
Flera dödsfall
Den nya influensan spred sig snabbt. Främst bland barn och unga. Dödsfall började rapporteras från flera håll. Särskilda riskgrupper utkristalliserade sig – barn och unga, gravida och människor med lungsjukdomar, nedsatt cirkulation eller dåligt immunförsvar.
Sommaren kom och med den tappade influensan fart i Sverige. När det första svenska dödsfallet inträffade i augusti i Uppsala vände det vaccinmotstånd som börjat vakna. Vaccin var beställt och i väntan på det fanns det gott om antivirus-medicin i speciella lager.
Få doser - och sena
Det utlovade vaccinet levererades inte som det skulle. Det kom för få doser och de som kom var försenade. Riskgrupperna fick först. Svenskarna köade snällt för att få sin vaccination, ett erbjudande flertalet nappade på.
Under hösten tog smittspridningen fart med oktober och november som absoluta toppar. Redan före jul 2009 hade läget lugnat ner sig. Våren 2010 stod det klart att pandemin kommit av sig.
I mars förra året kom en utvärdering av hur Sverige hanterat influensan. Bara en mening i den 104 sidor långa rapporten handlade om narkolepsi. Utvärderingen visade bland annat detta:
1 500 000 svenskar smittades.
600 000 blev sjuka.
1 607 vårdades på sjukhus, varav 136 på intensivvårdsavdelning.
11 fick behandling i konstgjord lunga.
32 personer dog, en tredjedel av dem tillhörde inte någon riskgrupp.
Hittills är den totala kostnaden för pandemin i Sverige över 5,3 miljarder kronor. Narkolepsifallen oräknade.
