Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Svarta gummipartiklar från fordonsdäck och en röd plastfiber, infångade från luften vid en av de mätstationer som ingått i den nya studien. Bild: IVL Svenska miljöinstitutet/TT
Svarta gummipartiklar från fordonsdäck och en röd plastfiber, infångade från luften vid en av de mätstationer som ingått i den nya studien. Bild: IVL Svenska miljöinstitutet/TT

Plast och skräp i luften över hela Sverige

Luften innehåller mikroskopiska plast- och skräppartiklar i hela Sverige – även i naturområden som ligger långt från städer, visar en ny kartläggning.

Naturvårdsverket har med hjälp av IVL Svenska miljöinstitutet mätt förekomsten av mikroskopiska plastpartiklar och annat skräp i luften vid ett antal mätstationer över hela Sverige. Resultatet visar att ingen plats är helt och hållet skonad från sådana föroreningar.

Vid Storulvsjön i Medelpad, där mätstationen ligger långt från någon uppenbar utsläppskälla, hittade forskarna till och med en högre koncentration av vissa plastfibrer i luften än vid någon annan mätstation.

– Vi ser att det förekommer en långväga lufttransport. Det faller ner partiklar även långt från uppenbara källor, som tätorter där mikroplast kan komma från trafik, byggen och så vidare, säger Kerstin Magnusson, ekotoxikolog på IVL Svenska miljöinstitutet.

Däckslitage

En sak som överraskade forskarna var att även relativt stora gummipartiklar från vägtrafikens däckslitage kunde färdas med luften, dock inte lika långt som mindre plastpartiklar.

– Vi vet att sådana däckpartiklar sprids i vatten och vi hittar dem i sediment. Men tidigare har man nog trott att de är för tunga för att kunna färdas i luften, säger Kerstin Magnusson.

Även om själva däckgummit har blivit mindre giftigt på senare tid, så kan det bindas gifter från asfalt, avgaser och bromsbelägg när gummipartiklarna slits av mot vägen, vilket gör dem till en möjlig hälsofara, förklarar Kerstin Magnusson.

– Eftersom de bildas i den här trafiksituationen får de en blandning av olika farliga och cancerogena ämnen, så ur giftighetssynpunkt är de här partiklarna farligast.

Outforskat område

Hon påpekar att det är en ganska liten studie, som främst ger svar på att de här olika partiklarna faktiskt kan spridas via luften. Det är ett förhållandevis outforskat område. Tidigare undersökningar, både i Sverige och internationellt, har främst fokuserat på hur mikroplast och mikroskräp sprids via exempelvis markavrinning, vattendrag och havsströmmar – och att de förekommer i princip överallt på jorden, till exempel på Himalaya och vid Antarktis.

Eftersom det är en liten studie går det inte att dra alltför stora växlar på de koncentrationer som uppmättes i den svenska luften. Men Kerstin Magnusson menar att det nog ändå går att slå fast att nivåerna ligger strax under de värden som andra forskare fått fram vid motsvarande studier i Centraleuropa.

TT: Finns det anledning att bli mer orolig över luften vi andas in här i Sverige?

– Nej, jag skulle inte säga att det är ett hälsoproblem just nu. Men det är en viktig information att det sker spridning via luft. Det kan finnas anledning att se över det här och bli noggrannare med att begränsa utsläppen till luften, säger Kerstin Magnusson.

Jörn Spolander/TT

Föremål som är mindre än fem millimeter brukar kallas mikroplaster, som antingen kan bildas genom att större plastbitar bryts ned, eller att produkter redan innehåller mikroplaster, som exempelvis vissa krämer och liknande.

Mikroplasten kan i sin tur brytas ned till ännu mindre bitar. När de är under 100 nanometer, kallas de för nanoplast.

Vägtrafiken är en stor källa till partikelutsläpp. Enligt en nationell studie genomförd av SMHI orsakar partikelutsläpp från trafiken på Sveriges vägar cirka 200–300 förtida dödsfall per år.

Källor: Brittiska regeringens forskningskontor, University of Plymouth, AFP och Trafikverket