Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Partiledarstrid ofta lika med opinionsras

Moderatledaren Anna Kinberg Batra är inte ensam om att få sin topposition ifrågasatt i modern svensk politik. Och att döma från tidigare fall brukar den här sortens press vara skadlig i opinionen, enligt statsvetare Jonas Hinnfors.

Han minns andra exempel på när partiledare utsattes för påtryckningar om att lämna sin post, vilket i sin tur påverkade opinionen.

– För några år sedan utmanades KD-ledaren Göran Hägglund av Mats Odell. Även om han lyckades sitta kvar som partiledare hade en stor minoritet röstat på Odell. Efter det präglades KD av två tydliga linjer i partiet och efter det gjorde partiet ett av sina sämsta val 2014.
 

Stort Juholtras

2011–2012 stormade det rejält kring Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt vilket är ett annat exempel på när avgångskrav bidrar till att ett parti inte kan vara effektivt i sin opinionsbildning, enligt Hinnfors.

– Efter allt som hände kring Juholt tappade väljarna successivt förtroende för S, vilket bidrog till att partiet sjönk som en sten i opinionssiffrorna, säger han.

När Maria Leissner, tidigare partiledare för Liberalerna (dåvarande Folkpartiet), hamnade i partitoppstrid med Anne Wibble och Bo Könberg 1995, innebar det också ett bakslag för partiet ända fram till inför valåret 1998, berättar Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Efter att Leissner avgick innan valet hade Folkpartiet en svag politisk ställning och rörde sig mot fyraprocentsstrecket, säger Esaiasson.
 

Meddelade sin avgång

Under en presskonferens på fredagen meddelade Anna Kinberg Batra att hon avfgår som partiledare för Moderaterna. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.