Olof Palme – både älskad och hatad

Omtyckt, beundrad, respekterad, ogillad, hatad. Olof Palme väckte starka reaktioner. Britt-Marie Mattsson intervjuade och följde som journalist Palme både i Sverige och utomlands från början av 1970-talet fram till begravningen 1986. Hon såg en politiker som var fast förankrad i det inrikespolitiska, men som samtidigt gav Sverige en större plats i världspolitiken än vad den svenska storleken motiverade.

ANNONS
|

Han var det självklara valet som partiordförande och statsminister 1969. Olof Palme hade växt upp i överklassen, men därefter växt in i socialdemokratin. Fast förankrad ledde han partiet.

Olof Palme blev tidigt statsminister Tage Erlanders viktigaste unge medarbetare på 1950-talet. Välutbildad, bildad, språkkunnig, intelligent, snabb i tanken. På bilderna från den tiden syns det i hans ansiktsuttryck att han trivs i rollen som Erlanders närmaste man. När Erlander fick in en poäng i debatten kunde Palme inte dölja hur nöjd han var. När sedan Palme klämde åt en politisk motståndare såg Erlander ut som en stolt pappa på skolavslutningen.

Övergången från Erlander till Palme skedde smärtfritt och utan intern turbulens. Men oppositionen hade svårare att vänja sig vid den nye statsministern, som till synes enkelt rörde sig i alla samhällsgrupper. Palmes påstådda ”svek” mot överklassen kunde anas redan då som en förklaring till påhopp och ryktesspridning, men hatet skulle växa mot honom senare och fördunkla hans sista år.

ANNONS

Palme var en av Sveriges mest populära partiledare i de mätningar som Valforskningen i Göteborg har genomfört sedan 1970-talet. Ingen av dagens partiledare är i närheten av Olof Palmes siffror bland samtliga väljare.

Statsminister Olof Palme (S) skakar hand med sin föregångare Tage Erlander. Aina Erlander i mitten.
Statsminister Olof Palme (S) skakar hand med sin föregångare Tage Erlander. Aina Erlander i mitten. Bild: Lennart Nygren/SvD/TT

Inte omtvistad i partiet

I Palmes första regering satt flera av de gamla veteranerna från Tage Erlanders tid. Han förlitade sig också på Erlanders uppbackning. De egna nya medarbetarna fungerade knappast som ett team, utan sökte snarare var och en bekräftelse och uppmärksamhet. Det var på gott och ont. Palme sög till sig kunskap, kompetens och lojalitet på bekostnad av lagarbetet.

Men trots det var Palme inte omtvistad i partiet. Han hade lärt sig av Erlander att förankra och bygga nödvändiga koalitioner och att utnyttja de sällan använda folkomröstningarna bara i djupt splittrande frågor, så som kärnkraften.

Det var både politikens innehåll och Palmes framtoning – han kunde i debatter framstå som arrogant – som gjorde att oppositionen hade svårt för honom. Men när jag en gång frågade honom om detta såg han förvånad ut och svarade.

– Man måste väl kunna skilja på sak och person?

Olof Palme tyckte att det var självklart att han, när han mötte Carl Bildt i riksdagen, förhörde sig om hur Bildts äldre släktingar mådde. Bildts och Palmes nära släktingar hade tidigare bott i våningar i samma hus och umgåtts. Att Bildt och Palme sedan drabbade ihop politiskt var en annan sak. Men Palme kunde ändå inte komma över Bildts agerande under ubåts-kriserna, då Palme ansåg att Bildt sprang konservativa amerikaners ärenden. Palme försökte därför (men misslyckades) att brännmärka Bildt för det i riksdagen.

ANNONS
Carl Bildt och Olof Palme i riksdagen.
Carl Bildt och Olof Palme i riksdagen. Bild: PETER DIEDRICH

"Återkom till vikten av neutraliteten"

Den svenska linjen – alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig – var hörnstenen i svensk utrikes-och försvarspolitik. När Palme 1976 gjorde det första svenska officiella besöket i Sovjet sedan Erlanders besök på 1950-talet, var det just detta som han poängterade för journalisterna som följde med på resan. Han återkom till vikten av neutraliteten i stort sett vid varje intervju som jag gjorde med honom.

Att han – som antikommunist som brännmärkt Sovjets/Warzawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien och kallat de styrande I Prag för ”diktaturens kreatur” – beskylldes för att vara undfallande mot Sovjet och kommunismen gjorde honom upprörd.

Det var den aktiva utrikespolitiken – med innebörden att neutralitet inte betydde skygglappar mot övergrepp och att humanitära och moraliska frågor skulle vara centrala – som gav Olof Palme den position på den internationella scenen som främst brukar vara reserverad för ledare i större nationer. Palmes kritik av den amerikanska krigföringen och julbombningarna i Vietnam ledde till nedkylda förbindelser och ”frostens år” med USA.

Men när kriget var över sade USA:s vicepresident Walter Mondale om Palme:

– Vi hade fel, ni hade rätt.

Palmes uppställning för befrielserörelser bland annat i Afrika som stred mot de gamla kolonialmakterna stämde överens med tidsandan.

ANNONS

Det hade mindre betydelse för Palmes internationella ställning att socialdemokraterna förlorat i valet 1976 efter 44 år vid regeringsmakten. Palme mottogs ändå vid en internationell konferens i Moçambique året därpå som en av de viktigaste personerna i kampen mot apartheid i södra Afrika.

För en del utrikesjournalister fungerade Palmes namn ibland som en dörröppnare i u-världen. ”Palmes land” kunde vi säga när det var mer oklart var Sverige låg.

Olof Palme återkom efter förlustvalet 1976 som statsminister 1982 och fortsatte även efter segern i valet 1985. Under oppositionsåren ledde han en kommission mot kärnvapen.

LÄS MER:Uppgift om Palmevapnet kan ge historisk upplösning

Attackerades av högerrörelsen

Men med åren tog kritiken mot Olof Palme en ny vändning och hatet smög sig in som ett gift. Ryktesspridningen på högerkanten var omfattande. En del av ryktena hamnade till och med på ledarsidor, som att Palme setts på mentalsjukhus, var psykiskt sjuk och behandlades med elchocker. Sanningen var att Palme nästan varje dag hälsade på sin dementa gamla mamma som vårdades på sjukhuset.

Piltavlor med Palme tecknad med uppspärrade ögon och lång näsa såldes, tio poäng var placerat som ett skott i pannan. Högerrörelsen, Europeiska Arbetarpartiet EAP, klistrade upp affischer med samma nidbild.

Att stämningen snabbt förändrats, särskilt i kretsar till höger i Stockholm, var tydligt. Palme påstods bland annat att i hemlighet ”sälja ut Sverige till Sovjet” och framställdes som gammal och förbrukad. Han var bara 59 år när han mördades.

ANNONS

När nyheten kom om Palmes död växte berget av blommor på mordplatsen och vid begravningen grät människor i snögloppet utefter kortegevägen. Vid mottagningen på UD talade världsledare om Palme ”som större än vad ni i Sverige kanske förstår”.

Ingvar Carlsson berättar att han, som statsminister direkt efter mordet, åkte till Tage Erlanders änka Aina i huset på socialdemokraternas kursanläggning Bommersvik. Carlsson hade också arbetat nära Erlander.

– Nu är det bara du kvar, sade hon.

När Carlsson ett år efter mordet besökte Sydafrika kom Nelson Mandela fram vid en middag till oss två journalister som var medbjudna. Han visade en tummad tidningsbild på Palme och sade:

– Jag mötte aldrig Olof Palme men jag tackar honom idag. Att en vit ledare tidigt stödde vår kamp går inte att övervärdera.

LÄS MER:Analys: Får vi en lösning efter alla år av fiaskon?

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS