I december förra året bad regeringen Socialtjänsten att svara på frågan om hur stödet ser ut för de omkring 8 000 barn och unga som har föräldrar i häkte eller fängelse i Sverige.
I dag kom svaret.
– Den här gruppen har vissa behov och förutsättningar som kan se annorlunda ut jämfört med andra barn. Men får de stöd kan vi hjälpa barnen, säger Åsa Borén, utredare på Socialstyrelsen.
– Det finns ett antal riskfaktorer för barnen. Man ser att frihetsberövande är kopplat till skam och skuld. Föräldern kanske även har andra riskfaktorer utöver kriminalitet som psykisk ohälsa eller missbruk. Själva situationen med förändring i familjen kan även leda till ekonomiska svårigheter.
Stödet är ojämnt
Socialstyrelsen har i sin kartläggning bland annat undersökt och pratat med kommuner, barnrättsorganisationer och verksamheter som erbjuder stöd för målgruppen, exempelvis Solrosen som verkar i Göteborg och Borås.
Resultatet visar att stödet för barnen är ojämnt.
– Det finns visst stöd, men inte i hela landet. Det är utspritt. Socialtjänsten har dessutom inte stöd för målgruppen i så stor utsträckning, säger Åsa Borén.
Nära 80 procent utan särskilda insatser
79 procent av kommunerna har inte specifika insatser för barn och ungdomar med föräldrar på anstalt. 94 procent har inte någon förebyggande eller uppsökande verksamhet som riktar sig till målgruppen.
– Kommunerna säger själva att de har kunskapsbrist om målgruppen och resursbrist där man inte prioriterar gruppen. Vissa säger att de aldrig träffar barn med frihetsberövade föräldrar, även om det är klart att de barnen finns, säger Åsa Borén.
"Skambelagt och tabu"
21 procent av kommunerna sa dock att de har gruppverksamhet eller enskilt stöd till barn och unga med frihetsberövade föräldrar. En del samarbetar också med organisationer som Solrosen och BUFFF, Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse.
Många som påverkas av att en förälder eller anhörig sitter frihetsberövad kan tycka att det är jobbigt att prata om.
– Det är skambelagt och tabu och då blir det så att stödet inte finns eller utvecklas för man vet knappt om målgruppen. Det viktiga är att den blir synlig, säger Åsa Borén.
