Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Myndighetskostnader har inte minskat

De borgerliga partierna föreslog redan som opposition 2005 ett omfattande besparingsprogram för den statliga byråkratin. Kravet återkom också i det så kallade Bankerydsdokumentet, som markerade början på Alliansen.

Efter att man nu haft makten i sex år är myndigheterna också färre, men antalet anställda är lika många och kostnaderna är faktiskt högre räknat i fasta priser, enligt en undersökning gjord av Timbro, som presenteras i höst, men som TT tagit del av.

Under perioden 2006-2011 har 47 myndigheter avvecklats eller ombildats. Samtidigt har 34 nya eller nygamla myndigheter tillkommit. Antalet myndigheter har minskat från 247 till 234.

-Omställningsarbete tar tid. Och i det arbetet kan man också göra besparingar på personal. Det har vi uppenbarligen inte lyckats med totalt sett, men ambitionen finns, säger Maria Larsson (KD), som leder regeringssammanträden då statsminister Fredrik Reinfeldt har semester.

-Vi ska ha effektiva myndigheter som ska göra ett bra jobb utifrån sina arbetsuppgifter och det finns inget självändamål i att ha så många myndigheter som möjligt. Vi har försökt att rensa litet i floran, men allt går inte att göra på en gång, säger hon.

TT: Vad är skillnaden om man har färre myndigheter men lika många anställda och högre kostnader?

-Det kan finnas ett samordningsansvar i stället för att myndigheter dubbelarbetar. Det kan också vara så att myndigheterna har fler uppgifter som de fullföljer i dag, säger Maria Larsson och nämner Socialstyrelsen som ett sådant exempel.

Det är egentligen bara en verksamhet som har avvecklats helt, hävdar Henrik R S Olsson som arbetar med undersökningen på Timbro.

-Sen har man flyttat runt verksamhet ganska ordentligt. Det enda som har avvecklats i sin helhet är Arbetslivsinstitutet, säger han. -Ett exempel på hur det kan gå till är ju Statens biografbyrå, som avskaffades när filmcensuren försvann. I stället kom Medierådet, som är större än föregångaren, trots att huvuduppgiften är borta, säger Olsson.

Han tror att orsaken till det magra resultatet är att regeringen inte vågar ta itu med konsekvenserna.

-Man är rädd för att friställa personal och eventuellt öka arbetslösheten och också kanske förlora röster på det. Det är därför man valt att inte göra så mycket. Det är Folkpartiet som drivit frågan hårdast, och de är i minoritet i regeringen, säger han.